Vad Bengt-Göran inte visste var att
alla, ja nästan alla bybor hade pratat ihop sig om att inte gå dit. Där skulle
han få stå i sin ensamhet, fundera på varför och hålla ett tal om han så ville.
Bengt-Göran var i tid och gjorde i ordning allt på idrottsplatsen. Granen lyste
och det blågula bandet var spänt mellan två medtagna trästolpar framför granen.
Nu var det bra att vänta.
Klockan hade slagit fyra och på
idrottsplatsen var det endast 3 personer med Bengt-Göran inräknat. Lina, Mia
och Lukas hade tagit sig till den plats Lina talat om. De låg nu tysta och
turades om att kika genom hålet på planket intill planen. Bengt-Göran kollar
sig omkring, men ser ingen mer som är på väg. Vimsträskborna hade kanske
lyckats. Skulle Bengt-Göran Gran inse sitt misstag. När han så stått och
funderat en stund bestämmer han sig ändå för att säga några ord och klippa
bandet.
-
Ni
som nu ändå tagit er hit ska få ta del av denna invigning och ljuvliga gran som
ska lysa hela julen ut, börjar Bengt-Göran. Här ska vi också tillsammans,
fortsätter han innan han blir avbruten.
-
Skulle
det inte kunna gå att göra en kompromiss, säger pastor Smed som är en av de två
andra som är där.
-
Låt
han tala till punkt! väser den andra mannen som anslutit sig.
Pastor Smed tystnar och Bengt-Göran
fortsätter:
-
Tack,
jo tillsammans ska vi också fira en trevlig julmorgon med julbön innan vi drar
oss tillbaka till våra hem för att fortsätta med diverse saker som vi alla gör
med nära och kära.
-
Det
var just det, säger pastor Smed innan han blir avbruten igen.
-
Nu
låter du han prata klart! ryter nu den andra mannen och hotar ett slag med
käppen.
Pastor Smed rycker till och beslutar sig
för att gå därifrån. På väg ut hör han ändå hur Bengt-Göran fortsätter med
något ytterligare som ingen ville höra. Nu var det inte många som gjorde det,
men det skulle komma ut i Vimsträskbladet hur som helst.
-
Det
kommer även att bli ett luciafirande här på idrottsplatsen, och inte i kyrkan
som vanligt, därmed är denna gran invigd, säger Bengt-Göran och klipper av det
blågula bandet på mitten.
Utanför planket har Lina, Mia och Lukas
sett och hört allt. Mia var den som tittade genom hålet senast och pekar
förskräckt genom hålet mot planen, och nästan skriker.
-
Det
är, det är… !
Lina är snabb och tar en hand för Mias
mun och tystar henne.
-
Tyst,
vi får inte bli upptäckta. Vad är det? frågar Lina
-
Det
är Gubben Bergström. Den andra mannen är Gubben Bergström, får Mia fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar