En demonstration utanför kommunhuset tog
fart med burop och ropande på att Bengt-Göran skulle komma ut och ge en
förklaring, men ingenting hände. Bengt-Göran satt på sitt kontor och hörde
allt, men visade sig inte. Han var fullt fokuserad på sitt arbete och göra de
sista åtgärderna innan granen skulle på plats. Alla hade lust att storma in i
kommunhuset, men ingen vågade. Det skulle inte se bra ut för lilla Vimsträsk
såhär dagarna före jul. De visste ändå att han skulle få förklara sig för eller
senare, och de skulle strida in i det sista.
Det hade blivit ny dag och Vimsträskborna
vaknade tidigt av blinkande lysen från en dånande lyftkran. Efter några timmar
hade den fyra meter höga granen kommit på plats. Lamporna var uppsatta och den
lyste upp nästan hela Vimsträsk, precis som Bengt-Göran lovat. Det var även
precis lika illa som byborna menade. Det var en livsfara för skridskoåkning.
Klockan 16.00 hade det annonserats om invigning. Då skulle Bengt-Göran hålla
ett högtidligt tal innan han klippte bandet. Byborna hade en annan tanke. Det
skulle inte alls bli något högtidligt av det.
Barnen i Vimsträsk hade också fått upp
ögonen för denna enligt dem förstörda julmånad. Lina var ett av barnen som tog
tag i det. Tillsammans med sina kompisar Mia och Lukas skulle hon göra allt för
att få bort den stora granen. De går alla tre i samma klass, så Mia och Lukas
är 11 år även de. De hade redan börjat
planera för vad de skulle göra. En namninsamling gick runt på skolan, och de
hade även fått lov från deras fröken Maria att få extra tid för att gå runt i
byn och be invånarna skriva på. Alla barn och alla lärare, samt rektor på
skolan hade redan skrivit på. Alla tyckte det var ett bra initiativ, även om
det kanske inte skulle hjälpa. Om det bara skulle få med sig alla i hela
kommunen så borde Bengt-Göran lyssna och inse sitt misstag. Nu är det inte så
lätt som det kan tyckas med att få tvåhundra underskrifter. De finns de
personer som bara vill sätta sig emot och vara otrevliga.
Lina, Mia och
Lukas började sin runda i byn. De tog närområdet bredvid skolan först. På
Vimsträsk Livs var det inga svårigheter att få med sig Mahoud och hans tre
anställda, även några kunder som var där vid tillfället skrev på. De visste
vilka de skulle vara lite rädda för. Gubben Bergström som alla barn kallar
honom var en av dessa. Knut Bergström är känd för att vara vresig. Han sitter
oftast hemma i köksfönstret och stirrar ut för att ha koll på vad som händer.
Även i vardagsrummet mot bakgården där han har koll på sina fåglar. Fåglar som
han tycker är hans egna bara för att han byggt holkar och fågelbord. Han tror
att han är den enda som har något sådant utplacerat. Gubben Bergström är oftast
lite ovårdad och klädd i gamla långbyxor och en sliten lusekofta ovanpå
nätbrynjan. Duschen hittar han inte till speciellt många gånger på en månad. Det
har hänt flera gånger att barn har blivit jagade av honom med allt möjligt från
krattor till gevär, så att Gubben Bergström är en läskig figur tycker alla barn
som vuxna. Det är alltså ett stort problem att få med sig honom. Bara att närma
sig gården är illa nog, för man vet aldrig vad som kan hända. Så det var något
som det skulle fundera på under tiden de hittade andra som ville skriva på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar