Julkalendern 2014 - avsnitt 18!

Bengt-Göran förstod att det var detta barnen och deras fröken Maria hade planerat, medan han gick med tunga steg mot kommunhuset, utan minsta tanke att titta mot Vimsträsks Livs och elskåpet där Bosse och Sten fortfarande var kvar. Luciaframträdandet hade han ingen lust att se när han blivit mer eller mindre grundlurad. Nu hade han ännu svårare att visa sig ute. Han var också rätt säker på att detta inte var det enda barnen hade på gång.

Vimsträsk jublade efter luciaframträdandet. Vilken succé. Bengt-Görans ansiktsuttryck var obeskrivligt. Om bara någon hade fångat det på bild. Nu var det bara att invänta nästa steg och hoppas att Bengt-Göran hade fått sig en tankeställare.

Vimsträskborna hade lämnat kyrkan och barnen var åter i skolan och fikade tillsammans med sina fröknar. Alla klasser och personal var överens om att detta var den bästa luciadagen genom alla tider som varit på skolan. Lussebullarna hade Aina och Hillevi skänkt till skolan denna dag som ett tack för all ansträngning barnen gjort, framförallt Lina, Mia och Lukas. Mitt under fikastunden knackar det på klassrumsdörren till Lina, Mia och Lukas klass. In kommer pastor Kurt-Allan.

-        Jag ville bara tacka er för ett underbart luciatåg, säger Kurt-Allan. Tack för att ni tog det till kyrkan. Även om jag inte säger nej till förändringar, så är jag glad att det inte blev ute på idrottsplatsen. Jag har också förstått att ni har en namninsamling av att granen ska bort och att julbönen ska vara i kyrkan den också. Jag har ännu inte skrivit på den.

-        Nä just det, säger Lina och tar fram den. Det har du inte. Hur har vi kunnat glömma dig? Vi ber så hemskt mycket om ursäkt.

-        Det behöver ni inte göra, svarar Kurt-Allan. Det är fullt förståeligt. Det är trots allt några att tänka på, och jag förstod att din pappa Sten och andra blev lite besvikna på mig när jag sa att jag var öppen för nya idéer. Men jag lovar att jag varit emot granen hela tiden. Nu är jag även emot julbönen på idrottsplatsen. Så jag skriver gärna på nu om jag får.

-        Det behöver du inte ens fråga om, säger Lina. Det är självklart.

-        Vi förstod att du var emot den också, säger Mia. Vi var nämligen och såg Bengt-Görans invigning. Vi tittade genom ett hål i planket, och vi är tacksamma för att du försökte få bort den.

-        Jaså, det var ni. Ja jag blev lite less på Bergström, så jag gick därifrån.

Pastor Kurt-Allan skriver på listan och tackar för sig.

-        Det var trevligt att få hälsa på er i skolan, och tack än en gång för ett fantastiskt luciatåg, säger Kurt-Allan och går ut från klassrummet.

-        Tack själv! ropar hela klassen.

-        Det var kul att höra, säger fröken Maria. Är listan full nu?

-        Ja, förutom Gubben Bergström, svarar Lukas.

-        Är det inte dags att gå med den till Bengt-Göran då, eller ska ni göra ett försök med Bergström? säger Maria.

-        Nä, det är nog ingen idé och jag vet inte om vi vågar, säger Lina. Jag tror vi går över med den i morgon.

-        Jag håller med dig, säger Mia. I morgon lämnar vi in den.

Då knackar det på igen och in stiger Kurt-Allan ännu en gång. Han hade kommit på att det var något som han ville visa.

-        Ursäkta att jag stör er igen, börjar Kurt-Allan. Jag kom på att jag glömde en sak. Jag tog en bild på Bengt-Göran på idrottsplatsen. Är det något som ni skulle vilja se och kanske använda er av?