Julkalendern 2014 - avsnitt 16!

Bengt-Göran hör allt när han sitter på toaletten och låser av ren reflex, samtidigt som han hoppas på att Lukas ska välja en annan toalett. Han trodde först att de skulle återvända till klassrummet, så att han kunde smyga ut. Nu sitter han ihopsjunken på toalettstolen och försöker komma på något vettigt att säga om han skulle bli upptäckt.

Barnen och Maria går och hämtar sina kläder då Lukas plötsligt ropar:

-        Maria! Brukar ni låsa toaletterna när ni går för dagen?

-        Nä, det gör vi inte, svarar Maria. Hurså?

-        Den här är i alla fall låst, säger Lukas.

-        Konstigt, det borde den inte vara, säger Maria.

-        Äh, säger Lukas. Jag klarar mig. Jag kan hålla mig tills jag kommer hem.

-        Ja ja, ok. Den ska hur som helst inte vara låst, säger Maria och låser upp utan att öppna dörren och titta in.

-        Då går vi då, säger Mia.

De släcker och går ut från skolan och tackar varandra för idag. I morgon skulle de göra det allra sista, för dagen därpå väntade luciadagen. Maria låser efter sig, och erbjuder sig att skjutsa hem barnen trots att de är två för mycket. De trycker ihop sig i Marias bil och åker de få kilometer det handlar om. Ingen lovade att säga något om Marias olaglighet. De var ändå helt säkra på att de inte skulle möta någon polis. En polis i Vimsträsk är lika sällsynt som en nål i en höstack. Ingen har sett någon på evigheter. Om man inte räknar Gubben Bergström förstås.

Bengt-Göran pustar ut och öppnar toalettdörren. Tur nog så hade det inget larm på skolan. Nu var han helt ensam på skolan, men han var ändå tvungen att komma ut och gå hem. Stanna på skolan över natten var inget han kände för. Det skulle få vara olåst helt enkelt. Det var inget han skulle få kunna få skulden för ändå. Innan han går passar han på att gå till klassrummet för att se om han kunde hitta något av värde. Något som kunde avslöja vad barnen och deras fröken höll på med. Han valde att leta i mörker för att inte kunna bli upptäckt. Med lyset tänt skulle de vara för avslöjade. Han letade överallt, men kunde inte hitta något. Lättad men lite besviken öppnar Bengt-Göran skoldörren, tittar försiktigt ut åt bägge håll och går tillslut ut när han inser att kusten är klar. Han stänger igen dörren och går därifrån.

På morgonen efter blir Maria kallad till rektorn. Rektor Ola Pekkonen sitter på sitt rum när Maria kommer in utan att förstå varför.

-        Du var här sist igår va? säger Pekkonen på sin finlandssvenska.

-        Ja med några av barnen, svarade Maria lite förvånat.

-        Du glömde att låsa efter dig, säger Pekkonen.

-        Nej, jag är helt säker på att jag låste. Det kan barnen intyga, säger Maria.

-        Nu är det i alla fall så att det var öppet, säger Pekkonen.

-        Mycket konstigt, säger Maria och tänker på händelsen från igår, men utan att nämna den för rektor Pekkonen.

-        Jo, men jag tror dig. Jag får höra mig för om någon annan var här igår kväll, säger Pekkonen.

Maria går ut från Pekkonens rum och går till klassrummet och berättar för eleverna vad rektorn hade sagt. Hon öppnar klassrummet och går direkt och kollar i katederlådan.

-        Ingenting är borta, säger Maria. Men toaletten, att jag inte kollade toaletten ordentligt.

-        Sa jag inte att någon var här, säger Lina.

-        Ja du gjorde ju det. Förlåt att jag inte trodde dig, säger Maria.

-        Jag är nästan säker på att det var Gubben Bergström, säger Mia.

-        Hur kan nu vara det? frågar Maria.

-        Jag tror den höken är efter oss, svarar Mia.

-        Det är bara en sak, säger Lukas. Jag har svårt att se han ta sig uppför trapporna med käpp och allt.

-        Ja det är sant, säger Lina. Då finns det bara en till.

-        Vem då? undrar Maria.

-        Bengt-Göran! Bengt-Göran Gran, svarar Lina.