Julkalendern 2014 - avsnitt 21!

-        Så ni kom ändå! ropade Bergström från bron.

-        Ja, hade vi något val, svarar Lina.

-        Visst hade ni det. Ni kunde välja på att inte komma hit, säger Bergström.

-        Men du hotade oss, säger Lukas.

-        Det är sant, säger Bergström. Men innerst inne tror ni verkligen att jag skulle göra något mot er.

-        Ja faktiskt så tror vi det, säger Mia. Här är listan förresten, förstör den du så går vi härifrån.

-        Ni går ingenstans, säger Bergström. Ni kommer in. Listan däremot kan jag ta hand om.

Lina, Mia och Lukas kliver skraja in. Men de blir förvånade över Gubben Bergströms renlighet. Tänk om han var lika renlig själv som han håller huset. Det ser nystädat ut och doften av citron sprider sig genom hela huset. De är dem första som varit inne hos Gubben Bergström på år och dar.

-        Köket är till höger, säger Bergström. Ta av er skorna och slå er ner. Tror ni verkligen att jag vill förstöra er namninsamling?

-        Mm, vi såg dig på Bengt-Görans invigning och hur arg du var på pastor Smed, säger Lina.

-        Jaså, så då var det någon där i alla fall, svarar Bergström. Precis vad jag tyckte, så det var ni. Ja det kunde jag ha förstått. Varför skulle jag vilja förstöra listan för det?

-        För att du håller med Bengt-Göran, svarar Mia.

-        Äh! Den skitstöveln har jag inte mycket för, säger Bergström. Jag ville bara gå dit och höra vad han hade att säga, och ville att han skulle få prata till punkt. Därför verkade jag ganska vresig.

Gubben Bergström verkade inte alls så vresig och arg som alla tycktes tro. Lina, Mia och Lukas hade lugnat ner sig och rädslan hade släppt. Det gick att föra ett samtal med Gubben Bergström.

-        Men vi tycker att du är det, ja i stort sett hela Vimsträsk, säger Lina.

-        Ja det är sant, säger Bergström. Jag kan inte rå för det. Jag bara är sån. Jag vill ha mina saker i fred och att ingen ska komma nära. Jag lever för mina fåglar. Det är mitt liv sen min fru gick bort för 20 år sedan.

-        Vi beklagar och ber så hemskt mycket om ursäkt, säger Lukas.

-        Det är absolut inget ni behöver göra. Det är det snarare jag som skulle behöva göra, säger Bergström. Jag vet att jag skulle behöva lugna ner mig. För jag vill självklart inte skrämma livet ur folk. Något som jag vet att jag gör, inte sant?

-        Ja verkligen, vi och många fler är jätterädda för dig, svarar Mia. Men vi kommer i alla fall inte att vara det längre. Så vad tänkte du göra med listan?

Gubben Bergström reser sig från köksstolen och går mot skåpet ovanför telefonen vid spisen. Han öppnar skåpluckan och tar ned en bläckpenna och går och sätter sig igen.

-        Jag vill skriva på den såklart, svarar Bergström och skriver på med sin namnteckning.

-        Åh tack, säger Lina och ler.

-        Nu är det ni som går med namninsamlingen till Bengt-Göran, säger Bergström. Hälsa från mig och säg att den där granen ska genast plockas ner från idrottsplatsen. För nu har ni åtminstone hela kommunens namnunderskrifter va?

-        Ja med undantag från de allra minsta förstås, säger Lina.

Lina, Mia och Lukas sitter nu och skrattar med Gubben Bergström. Ingen av dem trodde att det någonsin skulle ske. De går glada hem efter besöket hos Gubben Bergström och tänkte på morgondagen. Då skulle Bengt-Göran få sig en ordentlig känga. Mahoud skulle sätta upp bilden på Bengt-Göran och själva skulle de lämna över namninsamlingen med en hälsning från Gubben Bergström. Om inte det skulle få Bengt-Göran Gran att ändra sig, så var det inget som skulle kunna göra det. Då skulle det enda sättet vara att såga ner granen.