Julkalendern 2014 - avsnitt 19!

Svaret från alla samtidigt var nästan öronbedövande. Det var klart de ville det, så pastor Smed fingrar på sin mobiltelefon och tar fram bilden som föreställer två sura granar som står bredvid varandra. Den ena sur av det lilla snötäcke som fint klär den och den andra av en helt annan anledning, dessutom med en något förvånad blick. Alla skrattade nästan så de grät. Bilden var fantastisk tyckte alla.

-        Klart vi ska använda den! ropar Lina. Och jag vet hur.

-        Jag tror vi tänker likadant, säger Mia och tittar på Lina och Lukas.

-        Mahoud! vrålar alla tre samtidigt.

-        Ja självklart ska vi gå med den till Mahoud, så får han sätta upp den, säger Lina.

-        Kan vi skriva ut den på en gång? undrar Lukas

-        Det kan vi absolut fixa, svarar Kurt-Allan.

Kurt-Allan ordnar så att det kan skriva ut den och Maria går och hämtar den i personalrummet där skrivaren står. Kurt-Allan lovar att inte störa något mer och tackar så åter en gång och lämnar skolan.

-        Lycka till med allt, säger han och går ut.

Eleverna tackar för bilden och skrattar ännu mer när Maria kommer med tillbaka med den i större format.

-        Får vi gå med den till Mahoud på en gång? frågar Lina. Så han hinner göra något med den till i morgon.

-        Ja gör det, säger Maria. Skynda er.

Lina, Mia och Lukas tar med bilden och springer över till Vimsträsks Livs där Mahoud står som vanligt. Han måste jobba mer än 150 % eftersom alltid är där. Mahoud får se bilden och skrattar lika mycket han.

-        Haha, haha! Det är otroligt bra, skrattar Mahoud. Den ska komma upp det första jag gör i morgonbitti.

-        Bra, och med någon fyndig text till, säger Lina.

-        Absolut. Det ordnar jag, säger Mahoud.

-        Vi litar på dig, säger Mia. Du gör alltid ett bra jobb.

De springer raka vägen tillbaka till skolan efter att visat Mahoud bilden. När de kommit halvvägs hör de någon ropa och det är inte Mahoud, för den rösten känner de igen på hans brytning. De stannar till och tittar sig omkring, men ser inget och kan inte lokalisera var det kom ifrån. De fortsätter att springa, men blir avbrutna en gång till av rösten.

-        Ni där, stanna!

Lina, Mia och Lukas tvekar först om de ska stanna eller bara rusa sista biten till skolan. De tar mod till sig och stannar. När det vänder sig om ser den en person komma mot dem. Mörkret ligger över Vimsträsk, förutom ett par gatlyktor som bländar dem med den vita snön. Det är först när personen kommit lite närmare de ser käppen och förstår vem det är. Nu kom rädslan tillbaka och sänkte sig sakta över dem, och de började gå mot skolan igen.

-        Jag sa stanna! ropar personen igen. Jag vet vilka ni är och vad ni håller på med!

De har insett att det är Gubben Bergström och nu är han inte långt ifrån dem. Han går i sitt tempo med stöd av käppen som han gärna tar till och hotar med.

-        Jag tror det är lugnt, viskar Lukas till Lina och Mia. Han kan inte göra oss så mycket.

-        Nä, det tror inte jag heller, viskar Mia tillbaka. Men han är läskig för det.