Julkalendern 2014 - avsnitt 7!

Biblioteket var inte så välfyllt denna dag. Det fanns ändå några som förhoppningsvis skulle skriva på. Några pensionärer satt och läste de dagstidningar från Sveriges alla landskap och kommuner som finns. Några satt och spelade schack och en del kollade sin mail på de få datorer som fanns inne på biblioteket. Tre ungdomar satt i hörn med soffor och pluggade inför morgondagens tenta.

Lina, Mia och Lukas hann bara komma innanför entrén till biblioteket. Succén från caféet fortsatte med en gång. En äldre farbror tar genast ner tidningen som hann hade framför ansiktet och noggrant läst om veckans händelser. Han tittar på barnen och säger:

-        Jag skriver gärna på er lista. Bengt-Göran ska inte vinna det här. Det räcker med en idiotisk gran i byn.

Lina, Mia och Lukas skrattar och går fram till farbrorn som nu satt i sin fåtölj med tidningen i knäet och fullt beredd att skriva på. Alla andra runt omkring i den lilla tidningsvrån skrattade också åt farbrorns uttalande och lämnade blicken från tidningarna för att skriva sin namnteckning på barnens lista. Ryktet i byn hade spridit sig snabbt. De kunde inte förstå hur de inne på biblioteket visste om detta. Nu var det bara positivt och de behövde inte gå någonstans. Alla lämnade de saker de höll på med för att komma till tidningsvrån. Schackspelarna blev så ivriga när de reste sig från stolen att de välte omkull pågående parti. Ingen av dom blev arg på den andra av det, utan bara skrattade och sa till varann att det är bara börja om. Det var inte hela världen, då det finns viktigare saker att stoppa dessa dagar. Vad gör ett par omkullvälta schackpjäser mot en förstörd jul i Vimsträsk.

Ungdomarna var de enda som satt kvar i sina soffor, även om de hört och sett allt. Lina, Mia och Lukas går dit och ursäktar sig.

-        Hej, vi heter Lina, Mia och Lukas, säger Lina. Mer hinner hon inte.

-        Hej, ja vi vet vilka ni är och vad ni gör, avbryter en av ungdomarna.

-        Ursäkta att vi stör er, säger Lukas.

-        Äh, det gör absolut ingenting, säger en annan av ungdomarna. Vi skriver gärna på. En paus på några minuter är bara välkommet, och när den blir för något så viktigt som julens fortsättning i Vimsträsk, så är det mer än välkommet.

-        Dessutom är ni bara för bra och underbara som tar er tid till detta, säger den tredje och sista av ungdomarna inne på biblioteket.

-        Tack så mycket, säger Mia och ler.

Efter ytterligare lovord gick de åter mot skolan. Snön knastrade under skorna när de genade genom den lilla skogsdungen mot vägen som delade skolan från biblioteket och caféet. Skogsdungen var inte tjockare än att man kunde se skolan på andra sidan. De snöklädda träden lyste upp den lilla stigen de gick på med hjälp av de gatlyktor som fanns. Skoldagen började närma sig sitt slut när de åter kom till klassrummet och berättade för de andra klasskamraterna och deras fröken Maria vad det varit med om. Alla var glada för deras skull och för hela Vimsträsk. Nu var det ändå mycket som återstod och snart skulle Bengt-Göran Gran stå på idrottsplatsen och inviga sitt förskräckliga påhitt.