Gott Nytt!

Passar på så här innan tolvslaget med Loa att önska Gott Nytt och hela den delen.

Så säger det pang!

Ja i morgon säger det pang runt om i landet. Nu har det även pangat en del sen två dagar tillbaka. Är inte det ganska meninglöst att köpa smällare och fyrverkerier och bränna av dom flera dagar innan nyårsafton? 
Jag tycker i och för sig det är rätt meningslöst överhuvudtaget. Det skadar och nog är det bättre att lägga pengar på annat. Dessa pengar går bokstavligt upp i rök. Det på mindre än fem minuter. Ja tänk vad man hade kunnat göra och unna sig i stället för de tusenlappar som försvinner till ingen nytta. 

När det gäller en liten årssummering så har jag inte finurlat klart på det än. Den kan komma upp i morgon eller så på nyårsdagen. Känner ni mig rätt så förstår ni att det antagligen kommer att bli en del konserter. Men jag ska säkert hitta något annat också.

Har ni förresten hört om flyttgubben som blev tiggare?
Han fick för stora skulder och gick på gatan och sa:
Skänken slant.

Sommaren inbokad!

Då kommer jag äntligen till det som jag sagt och tjatat om så länge nu. Mitt i vintern har jag redan bokat in sommaren. Precis som varje år blir det att köpa Gröna Lunds gröna kort. Redan nu har dom bokat in två artister som jag inte tänker missa.

Ace Frehley kommer.

Ja ni vet han från KISS. 

Kan ett Kiss-fan som jag missa det. Nä skulle inte tro det. Det vore ju bara för korkat. 

Sen kommer en artist som jag såg där för två år sedan tillbaka.

Ja vad sägs om Lenny Kravitz. Förra gången han var här var det sanslöst bra. Jag tror inte han kommer att göra någon besviken nu heller.

Jag känner på mig att det kommer att bli en bra sommar. Då ska det till ett helt gäng andra artister också. Tippar jag rätt (vilket jag i och för sig inte brukar) så blir det fler Grönan-konserter att gå på. Nu spelar det ingen större roll. Med dessa två är sommaren redan räddad.

Innan jag åkte norrut för julfirande såg jag förstås sista Hobbit-filmen. Måste passa på att säga några ord om den också. Jag kommer att glömma bort det annars.

Hobbit- Femhäraslaget var en mäktig avslutning på trilogin om Bilbo. Fantastiskt bra gjord.  Vad ska komma här näst då. Det kommer att bli svårt att slå dessa filmer.  

Ja det blir antagligen att vänta på nya Star Wars-filmen som går upp lagom till nästa jul. Ett år cirkus alltså, för den snabbtänkte huvudräknaren. 

Innan sommaren!

Ja innan jag tänkte skriva om sommaren alltså. Det som jag ursäktade mig om igår. Det kommer lite senare. Nu passar jag på att slänga upp lite mer härliga vinterbilder. När den är som allra bäst och det biter i kinderna. För det gör det verkligen nu med -26 grader. Väderomslaget är sakta på väg. Sägs ju att det ska bli + grader till nyårshelgen. Fy vad trist. Nyårsafton ska vara kall, men det är enligt mig förstås.

Det är nog inte bara jag som tycker att domherren är fantastisk vacker fågel. Ja jag vet att fågeln på bilden under är en talgoxe.

Kom på en del!

Tro det eller ej, men jag har faktiskt kommit på en del som jag ville skriva under december. Under tiden julkalendern om Vimsträsk var i full gång alltså. Jag skriver ner det nu och filar på ett inlägg till i morgon. Det kommer handla lite om sommaren. Lite konstig mitt i smällkalla vintern. Är det någon som skulle ta illa upp för det, så får ni väl klaga. 

Det kan även hända att det blir en liten årssummering. Det har trots allt hänt lite under året. Det brukar bloggare tråkigt nog lägga ut, så jag gör inget undantag.

Jag har även fått veta att livet i Vimsträsk kommer att saknas, eller rättare sagt redan gör. Jag har dock svårt att tro att det skulle bli något mer där. Det är klart det är kul att det uppskattas, men måste ändå säga att jag slitit med den. Det tar sin tid. Men fundera på det skulle jag kunna göra i alla fall.

Nu pustar jag ut de sista dagarna på det här året, sen pustar jag ut lite till och tar sedan dagarna som dom kommer.

En mellandag!

Då är första dagen emellan jul och nyår till enda. Nästan lika varmt som tidigare dagar. Nog är det härligt att vara uppe i norr ändå. 
Jag ska inte säga att jag gjort mycket, men ändå har jag gjort rätt mycket. 

Inte har jag fyndat något heller. Jag har inget jag behöver fynda och det är jag rätt säker på att många andra inte behöver heller. Tippar att det är en hel del som gör det bara för att göra det. Nä pengarna kan få ligga och gro istället. Just nu gör dom mer nytta där. Då finns dom ju när jag verkligen behöver dom. Den dagen lär säkert komma den också, men inte nu.

När annandagsmorgon glimmar!

Äntligen kan jag skriva annat!

Nu är det inte så att jag inte kunnat det tidigare. Det hade väl gått alldeles utmärkt, men jag valde att inte göra det under tiden jag kämpade med julkalendern. Jag ville ha en berättelse som skulle följas åt och inte ha en massa andra inlägg mitt i. Det har funnits så mycket ämnen jag har velat skriva om i decembermånad, något som jag naturligtvis inte skrev ner för att ha sen. Tror ni jag kom ihåg det i hjärnkontoret då? Svaret nej, inte mycket. Det skulle vara en minimal bråkdel då. Den bråkdelen tar jag inte nu heller, vilket kommer innebära att jag tappar bort den också. Men jag lovar att jag ska rota lite för att se om jag kan hitta något av det borttappade.

Nu hoppas jag att ni haft en underbar jul och får en god fortsättning. Så passar jag på att slänger upp lite bilder tagna nu på juldagsmorgon. För bilder är naturligtvis något jag snålat med i december också.

Måste säga att det är rätt härligt att vara i Vinterland, även om det inte är vrålmycket snö här heller, men jämfört med andra delar så är den en hel del. Dessutom lite härlig vinterkyla mellan -15 och - 20. Så inte klagar jag.

Julkalendern 2014 - avsnitt 24!

Lina vaknar tidigt nästa morgon, äter en snabb frukost och skickar ett sms till Mia och Lukas. Svaren kommer nästan direkt.

"Jag är på" kom det från Lukas
"Självklart" var svaret från Mia.

Lina går ner till garaget och hämtar sågen för att sedan gå till Mia där även Lukas står och väntade. När de närmar sig möts det av ett öronbedövande brak. De står en bit från idrottsplatsen och ser hur granen faller till marken. De hinner se att ljusen på granen var bortplockade innan det brakade ner i marken. Inget annat ljus än de från gatlyktorna lyser upp.

- Va! brister Lina ut. Har någon hunnit före?
- Det verkar så, svarar Lukas. Jag som ville vara med och skapa rubriker i Vimsträsk.
- Kan det vara så att det är, mer hinner inte Mia säga innan hon avbryts av Lina och Lukas.
- Bengt-Göran!
- Vi måste gå dit och titta, säger Lina.

'De springer dit den sista biten för att ta reda på vad som stod på. När de kommer in på området skymtar de en ensam man med en såg. 

- Det är Bengt-Göran! ropar Lina.

Bengt-Göran vänder sig häpet om. Han hade en förhoppning om att ingen skulle upptäcka honom och se vad han skulle göra med granen.

- Jaså, där är ni, säger han. Med en såg också. Ni hade alltså tänkt fälla granen utan min tillåtelse?
- Ja det hade vi faktiskt, svarar Mia.
- Ja när vi inte fått något besked av dig, så tänkte vi göra det vi och hela Vimsträsk ville alldeles själv, säger Lina.
- Ok, jag måste säga att ni är modiga och påhittiga, säger Bengt-Göran. Jag hoppas ni kan ta min ursäkt. Av er stridighet så insåg jag mitt fel att placera en gran här, och bryta alla traditioner som Vimsträsk haft i åratal. Även jag ville ta tag i detta själv och flytta den och överraska hela kommunen. 

- Hade du tänkt bära den själv eller? frågar Lukas.
- Hehe, nä självklart inte. Det kommer en kran alldeles strax som flyttar den, men jag ville såga ner den själv, svarar Bengt-Göran.
- Och vart flyttas den? För vi antar att den inte åker bort helt, undrar Lina.
- Nä, jag tänkte flytta den bredvid Vimsträsks Livs, där det stått en gran tidigare år, svarar Bengt-Göran. Den här är visserligen lite större, men jag har kollat att den passar in.
- Mahoud, vet han om det? frågar Mia.
- Ja han var naturligtvis den första jag frågade, säger Bengt-Göran. Han lovade att hålla det hemligt och det verkar han lyckats med.
- Ja verkligen. Vi godtar förresten även ursäkten, säger Lina och tittar på Mia och Lukas som nickar.

Lyftkranen kommer inom kort och Lina, Mia och Lukas hjälper Bengt-Göran. De placerar den bredvid Vimsträsks Livs som Bengt-Göran sa. Nu lovade även Lina, Mia och Lukas att inte säga något. Det var något som Vimsträskborna skulle få upptäcka själv. De tog inte lång stund för ryktet att sprida sig, men alla trodde det var Lina, Mia och Lukas som stod för flytten. Bengt-Göran sa inget om det heller, men var med på att hålla ett nytt tal dan före julafton.

Dan före dopparedan kom. Många hade samlats framför granen där den stod på sin nya plats och lyste upp en del av Vimsträsk. Denna gången var alla nyfikna att höra på vad Bengt-Göran hade att säga.

- Jag ber hela Vimsträsk så hemskt mycket om ursäkt, började han. Jag insåg mitt misstag och beslöt mig för att flytta på granen. Det tack vare Lina, Mia och Lukas som drivit detta under hela december fram till nu. Jag vet att alla varit med på tåget av deras engagemang. Jag vet att ni gett dom berömmelse och applåderat dem ett flertal gånger. Det hindrar oss inte från att göra det igen.

En enorm applåd med rop som hörs lång väg ekar genom hela Vimsträsk.

- I morgon är det julafton, fortsätter Bengt-Göran när applåden tystnat. Skulle vi inte kunna fira här tillsammans en liten stund innan var och en går hem till sig. 

- Julbönen då? avbryter pastor Kurt-Allan.
- Jag tänkte komma till det, säger Bengt-Göran och fortsätter igen. Julbönen har vi som vanligt i kyrkan. Därefter kan vi väl alla gå hit och fortsätta en stund. Det blir lekar och lotterier och mer därtill.

- Det låter som en väldigt bra idé, säger Linas pappa Sten som inte alls är lika arg och sur längre.
- Vi står för fikat, säger Aina som är av dem som tagit sig dit.
- Det är underbart, säger Bengt-Göran. Då ber jag än en gång om ursäkt och frågar alla om detta är något vi kan göra tillsammans?
- JAA! ropar alla som tagit sig dit.

Så var granen flyttad och julafton kom. Det var nästan som det brukar vara med ett undantag. En trevlig tillställning efter julbönen. Hela Vimsträsk var på gott humör, pratade med varandra fikade och köpte lotter. En del passade även på att åka skridskor igen. Mycket fokus låg fortfarande på Lina, Mia och Lukas. Nästan alla ville pratade med dem. De fick inte bara berömmelse för vad de hade gjort. Lina vann även på lotteriet, en vinst hon skulle dela med sig av till Mia och Lukas.

Vad det var? Ja det är en annan historia. 

Julkalendern 2014 - avsnitt 23!

Det hade nu gått några dagar och inte ett ord från Bengt-Göran. På skolan hade det varit
julavslutning. Lina, Mia och Lukas klass hade framfört sin jullåt med bravur. Även om det var för annat de uppmärksammades. De var hjältar i Vimsträsk oavsett vad som händer med
granen. Ja båda granarna.

Lina sitter med pappa Sten i vardagsrumssoffan och tittar på tv. Ett program som de
egentligen inte är intresserad av. Det är trots allt jullov och Lina får vara uppe lite längre. Nu
är det dessutom ingen skola att tänka på. Det finns andra saker att tänka på dessa dagar.

- Får jag såga ner granen pappa? frågar Lina.
- Va! Nu!, svarar pappa.
- Nej, men snart.Om inte Bengt-Göran kommer med ett besked innan julafton. Då vill
jag såga ner den, säger Lina.
- Självklart! Du vet var den finns, säger pappa.
- Japp, det vet jag, skrattar Lina.

Det sitter och skrattar tillsammans och är på väg att lägga sig när de knackar på dörren. Lina
reser sig från soffan och öppnar dörren. Hon stelnar till när hon ser vem det är. Inte av rädsla utan blev mer förvånad när hon möts av Gubben Bergströms blick.

- Hej, ursäkta att jag knackar på så här sent, säger Bergström, men jag såg att det lyste.
- Äh, det är ingen fara, säger Lina. Vi var som du förstod vakna.
- Vem är det? ropar pappa från vardagsrummet.
- Gubben Bergström! svarar Lina och ångrar sig snabbt. Oj förlåt, det var inte
meningen att kalla er det.
- Hehe, det gör absolut ingenting, svarar Bergström. Jag vet att ni och många fler gör
det. Fortsätt med det om ni vill.
- Vad i all friden gör han här! vrålar Sten och kommer ut från vardagsrummet.
- Ja hej Sten. Jag bad just Lina här om ursäkt för att jag knackar på så sent, säger
Bergström. Men fick något i men brevlåda idag som jag ville visa.

Bergström tar fram namninsamlingen från innerfickan. Runt listan sitter ett band av papper
med texten: Jag trodde jag hade dig med mig. Bengt-Göran. Knut Bergströms namn var också överstruket.

- Vad menar Bengt-Göran med det? undrar Lina.
- Ja säg det, men jag ville att du skulle få se det, säger Bergström.
- Det verkar nästan som han har lämnat Vimsträsk, säger Lina.
- Ja det är svårt att veta, säger Bergström och ursäktar sig än en gång innan han går.

Lina stänger igen dörren, tar listan och går och sätter sig i soffan igen. Nu blev det ytterligare en sak att ligga och fundera på.

- Jag förstår mig inte på honom, säger Lina. Gör du pappa?
- Nej Lina. Det är det igen som gör, svarar pappa.

Lina lägger undan listan på bordet och tittar en snabb blick på tv:n.

- I morgon tar jag sågen pappa, säger hon och tittar på upp på pappa.

Julkalender 2014 - avsnitt 22!

Bilden på Bengt-Göran hade kommit upp. Mahoud hade gjort en utomordentlig löpsedel som prydde fönstret på Vimsträsks Livs.

”TVÅ GRANAR BREDVID VARANDRA, DEN ENA SURARE ÄN DEN ANDRA”

Underrubriken löd: ”Och båda ska bort”

Mahoud hade gett Lina en löpsedel som hon skulle ta med sig till Bengt-Göran när hon skulle gå dit med Mia och Lukas. Med listan och löpsedeln i handen gick de till kommunhuset där de blev visade 4 trappor upp där Bengt-Göran Gran hade sitt kontor. De knackade snällt på dörren och blev insläppta.

-        Jaså, så ni vågar er hit, säger Bengt-Göran. Vad kan jag göra för? frågar han snällt även fast han har en aning om vad det gäller.

-        Ja, varför skulle vi inte våga komma hit, säger Lina. Vi har med oss tre saker till dig.

-        Men oj vad trevligt, säger Bengt-Göran och låter överdrivet snäll. Vad kan det vara?

-        Dagens löpsedel, säger Mia och sträcker fram den.

-        En namnlista på skriven av samtliga i kommunen, säger Lina och ger Bengt-Göran listan.

-        Det har jag svårt att tänka mig, säger Bengt-Göran samtidigt som han tar emot den. Jag är säker på att det finns en som inte har skrivit på.

-        Då tror du fel, säger Lukas. Det är nämligen den sista saken vi har att komma med. Knut Bergström har en speciell hälsning till dig. ”Be den skitstöveln att genast plocka bort granen från idrottsplatsen” Hans underskrift är också den sista du ser om du bläddrar igenom listan.

Samtidigt som Lukas sa hälsningen kom han på att han tog till ordentligt. Ordet skitstövel hade inte Bergström använt i det sammanhanget, men han hade trots allt sagt det. Det kändes ändå bra att säga det och Bergström skulle nog inte ha något emot det. Bengt-Göran kollar snabbt igenom listan och kommer till det sista namnet där han kan tyda att det står Knut Bergström.

-        Det var som attan, får Bengt-Göran fram förvånat och kollar sedan på löpsedeln.

Han vill inte le, men kan inte låta bli när han ser bilden och texten till.

-        Jag måste säga att det här var riktigt fyndigt, säger Bengt-Göran efter att försökt dölja leendet. Vem har tagit bilden? frågar han sen.

-        Det har ingen som helst betydelse, säger Lina.

-        Men om jag skulle vilja ge den personen beröm då, säger Bengt-Göran.

-        Då får du lista ut det själv, svarar Mia.

-        Nu kommer jag inte att flytta på mig, säger Bengt-Göran. Jag sitter kvar på min post vare sig ni eller resten av kommunen vill det eller inte.

-        Den andra granen då? skrattar Lukas.

-        Haha! skrattar Bengt-Göran. Nu är jag fortfarande för en gemensam samling och julbön. Ni får inget svar nu, men jag tar emot detta och nu är det dags för er att gå. Jag har ett jobb att sköta.

Lina, Mia och Lukas tar de fyra trapporna ner och är ändå rätt säkra på att han kommer att plocka bort granen.

-        Vad tror ni? frågar Lina när de kommit ut igen.

-        Jag tror den försvinner, svarar Lukas. Såg ni inte hur förvånad han blev när han såg Bergströms namn.

-        Hehe, ja skrattar Mia. Det trodde han inte, men nu vet jag inte om et betyder så mycket.

-        Nä det är klart, säger Lina. Men nog fick han sig något att grubbla över.

Bengt-Göran sitter och tittar igenom namnlistan igen. Han var riktigt imponerad över att de fått med Knut Bergström på detta. Den person som alla barn är livrädda för och att han dessutom skickat en sådan hälsning som han gjort. Han hade ett svårt val framför sig. Nu ville alla ha ett besked och det är inte många dagar kvar till julafton. 

Julkalendern 2014 - avsnitt 21!

-        Så ni kom ändå! ropade Bergström från bron.

-        Ja, hade vi något val, svarar Lina.

-        Visst hade ni det. Ni kunde välja på att inte komma hit, säger Bergström.

-        Men du hotade oss, säger Lukas.

-        Det är sant, säger Bergström. Men innerst inne tror ni verkligen att jag skulle göra något mot er.

-        Ja faktiskt så tror vi det, säger Mia. Här är listan förresten, förstör den du så går vi härifrån.

-        Ni går ingenstans, säger Bergström. Ni kommer in. Listan däremot kan jag ta hand om.

Lina, Mia och Lukas kliver skraja in. Men de blir förvånade över Gubben Bergströms renlighet. Tänk om han var lika renlig själv som han håller huset. Det ser nystädat ut och doften av citron sprider sig genom hela huset. De är dem första som varit inne hos Gubben Bergström på år och dar.

-        Köket är till höger, säger Bergström. Ta av er skorna och slå er ner. Tror ni verkligen att jag vill förstöra er namninsamling?

-        Mm, vi såg dig på Bengt-Görans invigning och hur arg du var på pastor Smed, säger Lina.

-        Jaså, så då var det någon där i alla fall, svarar Bergström. Precis vad jag tyckte, så det var ni. Ja det kunde jag ha förstått. Varför skulle jag vilja förstöra listan för det?

-        För att du håller med Bengt-Göran, svarar Mia.

-        Äh! Den skitstöveln har jag inte mycket för, säger Bergström. Jag ville bara gå dit och höra vad han hade att säga, och ville att han skulle få prata till punkt. Därför verkade jag ganska vresig.

Gubben Bergström verkade inte alls så vresig och arg som alla tycktes tro. Lina, Mia och Lukas hade lugnat ner sig och rädslan hade släppt. Det gick att föra ett samtal med Gubben Bergström.

-        Men vi tycker att du är det, ja i stort sett hela Vimsträsk, säger Lina.

-        Ja det är sant, säger Bergström. Jag kan inte rå för det. Jag bara är sån. Jag vill ha mina saker i fred och att ingen ska komma nära. Jag lever för mina fåglar. Det är mitt liv sen min fru gick bort för 20 år sedan.

-        Vi beklagar och ber så hemskt mycket om ursäkt, säger Lukas.

-        Det är absolut inget ni behöver göra. Det är det snarare jag som skulle behöva göra, säger Bergström. Jag vet att jag skulle behöva lugna ner mig. För jag vill självklart inte skrämma livet ur folk. Något som jag vet att jag gör, inte sant?

-        Ja verkligen, vi och många fler är jätterädda för dig, svarar Mia. Men vi kommer i alla fall inte att vara det längre. Så vad tänkte du göra med listan?

Gubben Bergström reser sig från köksstolen och går mot skåpet ovanför telefonen vid spisen. Han öppnar skåpluckan och tar ned en bläckpenna och går och sätter sig igen.

-        Jag vill skriva på den såklart, svarar Bergström och skriver på med sin namnteckning.

-        Åh tack, säger Lina och ler.

-        Nu är det ni som går med namninsamlingen till Bengt-Göran, säger Bergström. Hälsa från mig och säg att den där granen ska genast plockas ner från idrottsplatsen. För nu har ni åtminstone hela kommunens namnunderskrifter va?

-        Ja med undantag från de allra minsta förstås, säger Lina.

Lina, Mia och Lukas sitter nu och skrattar med Gubben Bergström. Ingen av dem trodde att det någonsin skulle ske. De går glada hem efter besöket hos Gubben Bergström och tänkte på morgondagen. Då skulle Bengt-Göran få sig en ordentlig känga. Mahoud skulle sätta upp bilden på Bengt-Göran och själva skulle de lämna över namninsamlingen med en hälsning från Gubben Bergström. Om inte det skulle få Bengt-Göran Gran att ändra sig, så var det inget som skulle kunna göra det. Då skulle det enda sättet vara att såga ner granen.

Julkalendern 2014 - avsnitt 20!

När Gubben Bergström står alldeles intill dem höjer han käppen i ett försök att försöka skrämma dem, något som han också lyckas med. Lina, Mia och Lukas skakar inombords, men på något sätt så visar de inte det utåt.

-        Den där listan ni har gått runt med skulle jag vilja se, säger Gubben Bergström och låter sträng.

Lina, Mia och Lukas får inte fram ett ljud, så Bergström tittar på dem med en arg blick.

-        Nå vart har ni listan!

-        Vi har den inne på skolan, får Lina fram.

-        Ja om det är namninsamlingen du menar, säger Lukas.

-        Självklart! Vad annars, säger Gubben Bergström. Eller har ni fler kanske.

-        Eh, nä det har vi inte, säger Mia.

-        Då så! Kan jag få se den? frågar Gubben Bergström igen.

-        Det är klart du får, men vi har den ju inte här, säger Lina.

-        Då är det ni som kommer förbi mig i morgon, säger Bergström. Gör ni inte det så råkar ni ut för något som ni aldrig kommer att glömma.

-        Ok, svarar alla tre med darrande läppar.

-        Kan vi gå nu? frågar Mia.

Bergström svarar inte, men börjar gå själv och höjer käppen mot dem. Det tar Lina, Mia och Lukas som ett tecken och går skraja tillbaka till skolan. Först vågar de inte berätta vad som hänt, men det märks så tydligt på dem och de andra i klassen och Maria undrar vad det är som står på. De berättar att de mötte Gubben Bergström och vad han ville.

-        Ska ni gåt dit? undrar Maria.

-        Mm, vi är så illa tvungna, svarar Lina.

-        Men undra vad han vill, säger Lukas.

-        Förstöra den såklart, hävdar Mia.

-        Vet ni vad, säger Maria. Efter allt detta så slopar vi den sista geografiläxan. Det är inget som ni ska behöva tänka på och göra i en stund som denna. Dessutom är det snart julavslutning. Då har ni också annat att tänka på.

Eleverna får fram ett leende och tackar Maria. Hon gör verkligen allt för dem. Det är världens bästa fröken om man frågar eleverna. På julavslutningen skulle de inte göra något speciellt. Hela klassen skulle sjunga Busungarnas jullåt ”Tomten jag vill ha en riktig jul”

Ingen av dem kunde sova den natten. Ja inte särskilt bra i alla fall. Lina hade vaknat varannan timme och väldigt svårt att somna om. De värsta mardrömmarna om Gubben Bergström hade cirkulerat i huvudet. Även om hon förstod att han inte alls är så farlig som han verkar vara. Det är bara ett spel som han kör med. Det var i alla fall det hon ville tro.

På morgonen gick de som vanligt till skolan. Det var en tyst dag i hela klassen. Den enda gången det hördes något var i stort sett när de övade på julavslutningslåten.  Efter skolan skulle Lina, Mia och Lukas ta sig till Gubben Bergström även om de egentligen inte ville, men han hade hotat dem tillräckligt för att de inte skulle våga strunta i det.

När skoldagen var slut samlades de upp hos Mia för att hitta den kraft och mod de kunde behöva. Därefter tog det listan och gick med tunga steg till Gubben Bergström. Bergström satt som vanligt vid köksfönstret och stirrade ut. Han såg Lina, Mia och Lukas närma sig. De hann inte komma långt in på gården förrän han slet upp ytterdörren.

Julkalendern 2014 - avsnitt 19!

Svaret från alla samtidigt var nästan öronbedövande. Det var klart de ville det, så pastor Smed fingrar på sin mobiltelefon och tar fram bilden som föreställer två sura granar som står bredvid varandra. Den ena sur av det lilla snötäcke som fint klär den och den andra av en helt annan anledning, dessutom med en något förvånad blick. Alla skrattade nästan så de grät. Bilden var fantastisk tyckte alla.

-        Klart vi ska använda den! ropar Lina. Och jag vet hur.

-        Jag tror vi tänker likadant, säger Mia och tittar på Lina och Lukas.

-        Mahoud! vrålar alla tre samtidigt.

-        Ja självklart ska vi gå med den till Mahoud, så får han sätta upp den, säger Lina.

-        Kan vi skriva ut den på en gång? undrar Lukas

-        Det kan vi absolut fixa, svarar Kurt-Allan.

Kurt-Allan ordnar så att det kan skriva ut den och Maria går och hämtar den i personalrummet där skrivaren står. Kurt-Allan lovar att inte störa något mer och tackar så åter en gång och lämnar skolan.

-        Lycka till med allt, säger han och går ut.

Eleverna tackar för bilden och skrattar ännu mer när Maria kommer med tillbaka med den i större format.

-        Får vi gå med den till Mahoud på en gång? frågar Lina. Så han hinner göra något med den till i morgon.

-        Ja gör det, säger Maria. Skynda er.

Lina, Mia och Lukas tar med bilden och springer över till Vimsträsks Livs där Mahoud står som vanligt. Han måste jobba mer än 150 % eftersom alltid är där. Mahoud får se bilden och skrattar lika mycket han.

-        Haha, haha! Det är otroligt bra, skrattar Mahoud. Den ska komma upp det första jag gör i morgonbitti.

-        Bra, och med någon fyndig text till, säger Lina.

-        Absolut. Det ordnar jag, säger Mahoud.

-        Vi litar på dig, säger Mia. Du gör alltid ett bra jobb.

De springer raka vägen tillbaka till skolan efter att visat Mahoud bilden. När de kommit halvvägs hör de någon ropa och det är inte Mahoud, för den rösten känner de igen på hans brytning. De stannar till och tittar sig omkring, men ser inget och kan inte lokalisera var det kom ifrån. De fortsätter att springa, men blir avbrutna en gång till av rösten.

-        Ni där, stanna!

Lina, Mia och Lukas tvekar först om de ska stanna eller bara rusa sista biten till skolan. De tar mod till sig och stannar. När det vänder sig om ser den en person komma mot dem. Mörkret ligger över Vimsträsk, förutom ett par gatlyktor som bländar dem med den vita snön. Det är först när personen kommit lite närmare de ser käppen och förstår vem det är. Nu kom rädslan tillbaka och sänkte sig sakta över dem, och de började gå mot skolan igen.

-        Jag sa stanna! ropar personen igen. Jag vet vilka ni är och vad ni håller på med!

De har insett att det är Gubben Bergström och nu är han inte långt ifrån dem. Han går i sitt tempo med stöd av käppen som han gärna tar till och hotar med.

-        Jag tror det är lugnt, viskar Lukas till Lina och Mia. Han kan inte göra oss så mycket.

-        Nä, det tror inte jag heller, viskar Mia tillbaka. Men han är läskig för det.

Julkalendern 2014 - avsnitt 18!

Bengt-Göran förstod att det var detta barnen och deras fröken Maria hade planerat, medan han gick med tunga steg mot kommunhuset, utan minsta tanke att titta mot Vimsträsks Livs och elskåpet där Bosse och Sten fortfarande var kvar. Luciaframträdandet hade han ingen lust att se när han blivit mer eller mindre grundlurad. Nu hade han ännu svårare att visa sig ute. Han var också rätt säker på att detta inte var det enda barnen hade på gång.

Vimsträsk jublade efter luciaframträdandet. Vilken succé. Bengt-Görans ansiktsuttryck var obeskrivligt. Om bara någon hade fångat det på bild. Nu var det bara att invänta nästa steg och hoppas att Bengt-Göran hade fått sig en tankeställare.

Vimsträskborna hade lämnat kyrkan och barnen var åter i skolan och fikade tillsammans med sina fröknar. Alla klasser och personal var överens om att detta var den bästa luciadagen genom alla tider som varit på skolan. Lussebullarna hade Aina och Hillevi skänkt till skolan denna dag som ett tack för all ansträngning barnen gjort, framförallt Lina, Mia och Lukas. Mitt under fikastunden knackar det på klassrumsdörren till Lina, Mia och Lukas klass. In kommer pastor Kurt-Allan.

-        Jag ville bara tacka er för ett underbart luciatåg, säger Kurt-Allan. Tack för att ni tog det till kyrkan. Även om jag inte säger nej till förändringar, så är jag glad att det inte blev ute på idrottsplatsen. Jag har också förstått att ni har en namninsamling av att granen ska bort och att julbönen ska vara i kyrkan den också. Jag har ännu inte skrivit på den.

-        Nä just det, säger Lina och tar fram den. Det har du inte. Hur har vi kunnat glömma dig? Vi ber så hemskt mycket om ursäkt.

-        Det behöver ni inte göra, svarar Kurt-Allan. Det är fullt förståeligt. Det är trots allt några att tänka på, och jag förstod att din pappa Sten och andra blev lite besvikna på mig när jag sa att jag var öppen för nya idéer. Men jag lovar att jag varit emot granen hela tiden. Nu är jag även emot julbönen på idrottsplatsen. Så jag skriver gärna på nu om jag får.

-        Det behöver du inte ens fråga om, säger Lina. Det är självklart.

-        Vi förstod att du var emot den också, säger Mia. Vi var nämligen och såg Bengt-Görans invigning. Vi tittade genom ett hål i planket, och vi är tacksamma för att du försökte få bort den.

-        Jaså, det var ni. Ja jag blev lite less på Bergström, så jag gick därifrån.

Pastor Kurt-Allan skriver på listan och tackar för sig.

-        Det var trevligt att få hälsa på er i skolan, och tack än en gång för ett fantastiskt luciatåg, säger Kurt-Allan och går ut från klassrummet.

-        Tack själv! ropar hela klassen.

-        Det var kul att höra, säger fröken Maria. Är listan full nu?

-        Ja, förutom Gubben Bergström, svarar Lukas.

-        Är det inte dags att gå med den till Bengt-Göran då, eller ska ni göra ett försök med Bergström? säger Maria.

-        Nä, det är nog ingen idé och jag vet inte om vi vågar, säger Lina. Jag tror vi går över med den i morgon.

-        Jag håller med dig, säger Mia. I morgon lämnar vi in den.

Då knackar det på igen och in stiger Kurt-Allan ännu en gång. Han hade kommit på att det var något som han ville visa.

-        Ursäkta att jag stör er igen, börjar Kurt-Allan. Jag kom på att jag glömde en sak. Jag tog en bild på Bengt-Göran på idrottsplatsen. Är det något som ni skulle vilja se och kanske använda er av?