Som väntat!

Jag tog ett ordentligt snack med barnen idag angående Bananfjanten. Klart dom hade röstat på honom och att han var bäst. Tänk att dom inte kan förstå vad musik är. Jag frågade förstås hur dom kunde rösta på honom, och förklarade att jag trodde det var en musiktävling och inte något clownfjanteri. Vad fick jag till svar:

- Han sjunger bra och är rolig.

- Stopp vänta nu, replikerade jag och fortsatte. Sa ni att han sjunger bra. Ni har gjort så att den som sjöng bäst och hade den överlägset bästa låten åkte ut.

- Vilken var det då? frågade dom.

Jag försökte få dom att inse vilken dom hade röstat bort. Men ingen verkade förstå något, så jag var tvungen att säga det.

- Make me no 1 med Felicia Olsson.

- Buuh, nää, buuh!

Tänk vad svårt det ska vara att förstå vad bra musik är.

Men jag antar att det är för att det inte fanns sådana fjantar när jag var liten (ok, mindre). Dom visade i alla fall inte upp sig på tv i detta sammanhang. Men så går det också när dom ska pressa in så mycket som möjligt i flera hundra tävlingar innan en vinnare korats. 

Sen tog barnen upp fjolårets tävling när Bananen åkte ut mot Thorsten Flinck. Det kunde dom inte förstå. Jag sa förstås att Thorstens låt var så mycket bättre. Dom sa att det var för att alla gamlingar röstade på den. 
Tack och lov för det! sa jag,  och så var diskussionen till enda och vi återgick till dagens aktiviteter.