Så var det fredag igen, och veckan hade tagit slut. Och vilka bra fredagar jag har sen. Slutar aldrig senare än halv fyra och de dagar jag inte slutar då går jag hem halv tre. Rätt bra faktiskt. Det är bara ett litet krux med det hela, för självklart finns det något sådant. Det kan ju inte få vara hur bra som helst.
Jag jobbar nio timmar på tisdagar. Och NEJ! Inte tisdagar tänker ni efter alla mina skriverier om tisdgar tidigare. Den jobbigaste dagen av dom alla. Hur ska den vara nu när det är ett niotimmars arbetspass. Då ska sanningen krypa fram, och om ni nu lyckats att läsa mellan raderna, utan att glömma det som står på. Ja, då har ni säkert förstått att tisdagar inte alls är som dom en gång varit. Faktum är att dom inte är speciellt jobbiga över huvud taget. Ja inte jobbigare än någon annan dag. Så att ha en timma extra för att få ha en superfredag kan jag ta utan problem.
Den här fredagen saknade jag dock kaffet. Det blev inget niokaffe idag. Det var skogsutflykt, då jag hoppade in extra i en klass. Ute hela morgonen fram till lunch utan kaffe. Det fick jag känna av efter dagens slut. Nu fick jag visserligen mitt egnarastkaffe, men det hann inte verka. Ja jag vet att jag är beroende, men jag antar att det är bättre att vara kaffeberoende än ciggarettberoende. Tänk vad mycket billigare det är i alla fall. Det kostar lika mycket, men än har jag inte lyckats att dricka ett kaffepaket på en dag. Det kommer jag nog aldrig att göra heller. Då skulle jag säkerligen ha mått lika dåligt som om jag rökt en ciggarett, och det vill jag inte prova på.
Nu är allt som det ska igen Jag är i soffan pigg som sig bör framför spåret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar