Milla, Ida och Julius hörde inte det utifrån, eftersom det redan kommit till bilen. Eva och Amanda vänder sig genast om och stänger dörren.
- Vart är Annika? undrar Eva så fort hon vänder sig om.
- Vet inte, säger Amanda.
- Annika! ropar både Eva och Amanda.
- Ja vad är det! hörs det från källaren. Förlåt, det var bara jag som halkade till i trappan.
- Men gumman, hur gick det? frågar Eva och springer snabbt dit för att se till Annika.
När Eva och Amanda kommer dit så står Annika upp och som om ingenting har hänt. Hon bara borstar av sig lite damm som fastnat på kläderna.
- Jo det gick bra, det är ingen fara, säger hon.
- Är det säkert? frågar mamma Eva.
- Ja mamma, det är säkert.
- Men varför skulle du ner i källaren igen? Ni hade väl gått tillbaka med cd-spelaren.
- Ja, jag ville bara, äh jag vet inte. Förlåt!
- Det är inget du behöver be om förlåtelse för. Jag är bara glad att du inte slog dig sönder och samman, för det lät nämligen så, säger Eva och kramar om Annika.
Alla tre går upp från upp och Eva går till köket för att diska bort efter fikastunden. Amanda går till sitt rum och Annika följer med. När de kommit in och stängt dörren så säger Annika:
- Det var inte jag som ramlade.
- Va! vrålar Amanda.
Annika tar snabbt en hand för hennes mun för att tysta ner henne en aning.
- Schhh! Inte så högt, säger hon och tar bort handen. Ja det sa jag bara för att jag inte kunde avslöja vad som hände.
- Vad menar du? Såg du Bisse? undrar Amanda.
- Nä det gjorde jag inte, men jag stannade kvar vid källardörren när de höll på att klä på sig för att åka hem. Då ramlade cd-spelaren i golvet och välte stolen som står där. Jag var snabbt ner för att hinna ta upp det. Men jag såg inte hur det gick till.
- Då måste du verkligen ha varit jättesnabb, för jag tyckte vi vände oss om så fort dunsen kom, säger Amanda.
- Ja jag antar det. Nästan lika snabb som Bisse va? skrattar Annika.
- He he, ja nästan, skrattar Amanda.
- Det är bara en sak, säger Annika. Jag var inte så snabb att jag han ställa tillbaka det.
- Men, men.. hinner Amanda säga innan Annika avbryter henne.
- Ja jag vet. Det var en himla tur att mamma inte såg det. Hon hade nog fokus på mig och på hur det gick. Sen när jag låtsades stå och borsta av dammet från kläderna.
- Mm, det var bra gjort syrran, säger Amanda och kramar om Annika.
- Nu är det ju bara det att vi måste ner igen och ställa det till rätta innan mamma går ner och hinner upptäcka allt, säger Annika med Amanda fortfarande slingrande om sig.
Lösningen kommer ganska snabbt när mamma Eva har diskat klart och kommer gående mot Amandas rum. Något som Annika och Amanda hör och sätter sig på sängen och låtsas läsa en av Amandas hästtidningar.
Eva knackar försiktig och öppnar dörren.
- Tjejer, skulle ni kunna klara er ensam i några minuter. Jag skulle nämligen behöva gå och handla lite saker.
- Ja då, inga problem, jag tar hand om lilltjejen, ler Annika och klappar Amanda lätt på huvudet.
Amanda bara ler och inser att detta inte kunde komma bättre.
- Det går bra mamma. Gå och handla du, säger hon.
När Eva har gått så går de till källaren för tredje gången på kort tid. De hinner bara öppna källardörren när det är något som gör dem lite förskräckta. Cd-spelaren är på plats, stolen är uppställd och när de kommer ännu närmare ser de att önskelistan och Millas brev är borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar