Milla är så nyfiken att hon håller på att spricka, känns det som. Den här gången frågar de Amandas mamma innan de går ner. Något som Eva tycker är jättebra och bara därför så får de gå ner och Eva behöver inte komma och säga åt dem. De kan gå ner helt ostört och går lugnt ner för trappan.
- Får man veta vad ni ska göra? undrar mamma Eva nyfiket.
- Nä, jag ska bara visa Milla en sak, säger Amanda när de är halvvägs nere.
Efter sista trappsteget så står de stilla och bara inspekterar en stund. Milla kan inte märka något underligt.
- Det underliga är vad då? frågar Milla efter ett tag.
- Ser du inte? säger Amanda.
- Näe!
- Vart ställde vi cd-spelaren när vi gick ner med den? frågar Amanda
- På verktygsbänken, svarar Milla.
- Ja, och nu är den?
Milla tittar sig omkring.
- På golvet under verktygsbänken.
- Ja, just det, säger Amanda och fortsätter. Och pallen stod?
- På golvet under verktygsbänken, och nu står den på verktygsbänken.
- Ja exakt, är inte det underligt? frågar Amanda.
- Mycket, och du är säker på att Eva inte varit här?
- Ja det är jag, och varför skulle hon byta plats på dom två sakerna.
- Nä det är klart. Men varför skulle Bisse göra det? Om det nu är han, undrar Milla.
- Det undrar jag med. Varför gör han så här?
- Tror du det kan vara någon annan?
- Det vet jag inte heller. Jag hoppas att han gör det bara för att han vill visa oss att han fortfarande tänker på oss, även om han flyttat in hos någon annan. Ifall det nu är så.
- Mm, säger Milla fundersamt. Men tänk vad läskigt det vore om det finns något annat här.
- Ja, det vill jag inte tänka på, säger Amanda. Jag tror på att det är Bisse så länge tills jag får veta något annat.
Plötsligt blir Millas blick som frusen. Ögonen är fästa på väggen till höger om källardörren där Eva har ställt en gammal anslagstavla. Amanda försöker få kontakt med Milla och drar handen fram och tillbaka framför Millas ögon, men utan någon reaktion. Amanda börjar bli lite orolig.
- Milla! Milla! Vad är det? Svara mig, säger hon och tar tag i Millas axlar och ruskar om henne lite.
Då först hajar Milla till igen, men hon säger ingenting utan bara pekar på anslagstavlan. Amanda följer Millas pekfinger med blicken. När Milla ser att Amanda har upptäckt vad hon menar så får hon fram de första orden efter en rätt lång tystnad.
- Ti-ti-titta där! stammar hon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar