Amanda hinner bara komma innanför dörren när hon märker något konstigt. Källardörren är öppen och när hon kikar ner dit så är ingen där. Hon trodde att mamma skulle vara där, men hon är i sovrummet och hänger in den strukna tvätten i garderoben.
- Hej Amanda, säger mamma när Amanda tittar in för att kolla om hon var där.
- Hej mamma! Har du varit i källaren?
- Nä, gumman det har jag inte. Hur så?
- Nä, det var inget. Jag bara undrade.
- Nä, få höra. Är det något speciellt?
- Ja, eller kanske inte. Jag vet inte. Källardörren var öppen bara, och det brukar den inte vara.
- Säger du det, vad konstigt. När jag gick förbi där för inte så länge sen så var den stängd som vanligt.
- Ja, men jag går och stänger den säger Amanda och passar även på att gå ner för att lämna Millas önskan.
När hon kom ner såg det ut som vanligt, eller nästan. På samma ställe som tidigare med Millas sång till Julius, så var det ett nytt meddelande. På ett stort papper så stod det med stora bokstäver.
DET FINNS INGENTING SOM EN TOMTE INTE KAN!
Amanda blev fundersam. Vad menade Bisse med det? Det tog en liten stund, men sen kom hon på det. Hur otroligt det än var. Bisse måste ha sett eller hört när Milla skrev ner önskan om att hon vill ha både Klas och Lena kvar. Han hade alltså hunnit ner före Amanda och skrivit ner det son svar, öppnat källardörren för att Amanda skulle förstå att något hänt där nere. Det var den enda lösningen hon kunde komma på. Nu var hon tvungen att ringa Milla på en gång och berätta. Hon springer upp för källartrappan och direkt till telefonen.
Milla svarar som vanligt när det är numret från Amanda som syns på displayen. Milla hinner knappt svara förrän Amanda börjar berätta, hon glömmer till och med hälsningsordet.
- Du måste får höra något otroligt. När jag kommer in så är källardörren öppen, och mamma är inte där och har inte varit där. Så jag går ner för att lämna din önskan. Då har jag redan fått svar på den.
- Nej, har du? Vad kusligt! svarar Milla.
- Ja visst är det. Bisse måste ha sett oss när du skrev ner det, säger Amanda.
- Ja men vad skrev han då? frågar Milla nyfiket.
- Jag tror det är svar på det i alla fall. Det stod precis det han brukar säga när vi träffade honom. ”Det finns ingenting en tomte inte kan”. På ett stort papper med stora bokstäver på anslagstavlan.
- Ja det är verkligen helt otroligt, men då kanske både Klas och Lena får vara kvar då, skrattar Milla.
- Ja, haha, skrattar Amanda tillbaka. Vi får se! Men jag lämnade önskan ändå där nere. Bara för säkerhetsskull.
- Bra det, säger Milla innan de lägger på.
Både Milla och Amanda har svårt att sova den natten. De ligger på varsitt håll och tänker på den otroliga händelsen, och på Klas avslöjande på skolan idag. Båda är mest fulla av glädje, även om de fortfarande inte sett Bisse. Det är inte många dagar kvar till julafton. Julavslutningen var ännu närmare, och kanske skulle de få svaret av Klas redan där. I så falls skulle det vara som att få en julklapp några dagar innan julafton. Milla och Amanda skulle inte sjunga på avslutningen i år. Eller sjunga skulle det, men inte själv. De skulle sjunga med hela klassen. Låtarna som klassen hade valt att framföra var Midnatt råder och Mössens julafton.
Det blev en lång natt för dem båda. Tiden som annars brukar gå väldigt snabbt gick nu otroligt sakta. Både Milla och Amanda vaknade till flera gånger och kollade på klockan. Klockan hade precis slagit 4 på natten då Milla vaknar till av en röst och sätter sig upp i sängen.
- Psst! Sov nu, du behöver det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar