På rasten gick Milla och Amanda och funderar på om han verkligen hade gått på skämtet om deras namnbyte.
- Tror du han gick på det? säger Amanda.
- Äh, jag vet inte. Han borde ha fått reda på vilka alla är av Lena, säger Milla
- Ja det har du nog rätt i. På något sätt, säger Amanda och ser lite fundersam ut. Men vi fortsätter att lura honom så får vi se om han avslöjar oss.
- Ja, eller någon i klassen, säger Milla.
- Mm, det är klart, men jag tror inte dom gör det. Dom verkar vara med på det.
Alla tyckte att Klas var rolig och verkade bra. Bara på en dag så hade de nästan glömt bort Lena, även om de givetvis saknar henne. Men alla var överens med att det skulle bli jättebra med Klas. Dagen gick fort och alla hade haft så roligt.
När skoldagen var slut så blev de hämtade av Millas mamma Ida som hade Julius med sig. Julius låg och sov i barnvagnen, så Amanda och Milla lovade att vara tysta på vägen hem. När de kom till bilen lyfte hon ur den sovande Julius från barnvagnen och satte honom försiktigt i Millas famn, vek ihop barnvagnen och spände sen fast honom i bilbarnstolen. På vägen hem frågade om Milla om de kunde släppas av hos Amanda eftersom de skulle göra en sak där.
- Och vad skulle det vara? undrade mamma Ida.
- Bara en liten sak, säger Milla.
- Jaha, en hemlighet igen. Är det alltid något ni får för er till jul? frågar Ida och flinar lite.
Milla och Amanda skrattar lite också.
- Ha, det har du rätt i mamma, säger Milla. Det verkar ha blivit så. Men det är inget vi kan tala om naturligtvis.
- Nä, jag förstod väl det, men går det bra för Eva då Amanda?
- Ja det gör det nog. Det ska inte vara några problem. Det brukar det inte vara, svarar Amanda.
- Det är sant, men jag vill ändå höra med Eva, säger Ida.
De stannar utanför Amandas hus och alla kliver ut ur bilen. Ida tar Julius som precis vaknat i famnen och går mot dörren. Eva som nu hade fått en vikarietjänst som vårdbiträde på ett äldreboende. Idag var hon hemma eftersom hon jobbar skift. De dagar hon jobbade längre på dagarna och Annika inte var hemma, så skulle Amanda få vara hos Ida tills hon slutade. Det gick bra eftersom Ida var mammaledig.
Eva som sett när de kom från köket hade redan hunnit öppna dörren innan tjejerna, Ida och Julius var vid dörren.
- Hej! säger hon från bron. Välkommen hit.
- Tack, säger Ida, och frågar om det går bra att Milla stannar här en stund. Nu har tjejerna något på gång igen.
- Jaså minsann, säger Eva och skrattar. Men det är klart de kan vara här en stund, eller kom in hela bunten vet jag och kul att se den här lille gossen fortsätter hon och tar tag i Julius hand som gör reflexgreppet direkt runt Evas finger. Jag sätter på kaffe, så sitter vi och pratar strunt medan tjejerna pratar hemligheter.
- Ja tack gärna. Vi kan stanna en stund, säger Ida och alla kliver in.
Milla och Amanda slänger av sig kläderna och går direkt till Amandas rum.
- Hm, harklar sig Eva och vänder sig till Milla och Amanda.
Amanda förstod vad Eva menade och tog Milla med sig och hängde upp kläderna, för att sedan gå till rummet igen. Eva, Ida och Julius satte sig i köket. I Amandas rum satt Milla och Amanda nu och diskuterade hur de skulle göra.
- Tror du vi lyckas smyga ner i källaren utan att dom märker det? frågar Milla.
- Helt klart, säger Amanda. De är säkert så upptagna av att prata strunt så de märker inte oss.
- Ja det är klart, svarar Milla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar