Del 21 !!

Milla går fram till skrivbordet och tar upp pappret som hon inte kände igen. Det är inte lika stort som det på anslagstavlan i Amandas källare. Men väl synligt för att Milla skulle se det. Milla vet givetvis vem det är ifrån, men vad menade han.

KUL ATT SE!

BRA PÅHITT!

VEM VET?

Milla stod länge och funderade på vad Bisse menade, för att det var från Bisse var självklart trodde Milla. Det finns fortfarande ingen annan som skulle kunna göra det, eller? Nä, tänkte Milla. Det gör det inte. Hon läser det igen, tyst för sig själv.

-        Kul att se! Bra påhitt! Vem vet?

Hon fortsätter att tänka:

-        Vad är det som är kul att se, vilket påhitt var bra, och vem vet. Ja vem som vet är bara du Bisse. Vad har jag gjort nyligt? Jag var hos Amanda, vi lekte med Julius en stund.

Det var i detta nu hon kom på det. Att gå igenom vad hon hade gjort ledde fram till förklaringen på meddelandet.

-        Självklart, tänker Milla. Vi tog hand om Julius, och jag trodde att Bisse skulle visa sig då. Det var mitt påhitt att försöka få honom till det. Bisse hade varit där och sett oss, och antagligen hört oss.

Milla tolkade orden Vem vet, att han kanske skulle visa sig så småningom ändå. Något som hon givetvis längtade efter. Hon ringde inte Amanda på en gång, utan ville smälta det här och även se om Bisse skulle visa sig redan nu. Hon gick fram och tillbaka i sitt rum. Ibland la hon sig på sängen och stirrade i taket. Hon tittade i alla vrår och kanter, öppnade garderober, tittade under sängen, under överkastet. När hon tyckte att hon sökt på vartenda ställe i rummet så gick hon ut till mamma och pappa i köket. Pappa Lars låg på kökssoffan och bläddrade i senaste numret av Sweden Rock. Mamma stod vid spisen som vanligt och lagade mat.

-        Hej gumman, vad tänker du på? frågar pappa och tittar upp från tidningen.

-        Nja, inget speciellt, svarar Milla och frågar när maten är klar.

-        Alldeles strax, säger mamma. Du kan sätta dig vid bordet. Är det fortfarande om julafton och Julius? fortsätter mamma.

-        Jo, kanske lite, men jag har kanske en idé, säger Milla

-        Vad kul! säger pappa bakom tidningen igen innan han reser sig och lägger bort den. Får man vara nyfiken och fråga vad det kan vara?

-        Ja pappa! Nyfiken får man vara och fråga det gjorde du nyss, men än får man ingenting veta, ler Milla

-        Som vanligt då, skrattar mamma.

-        Ja precis. Som vanligt, mamma, skrattar Milla.

-        Men vi kommer väl att få reda på det hoppas jag? frågar mamma.

-        Ja då, snart mamma, snart!