Milla skrattar till, något som Julius gjort hela tiden. Julius ligger också med händerna knäppta. Milla tyckte det var lite roligt, att han gör precis som hon gjorde. Hon tror ändå bara att det är en tillfällighet. Det är säkert något som små barn gör, men samtidigt har hon hört att de härmar andra och att det är så de lär sig. Nu såg det bara så roligt ut när lille Julius ligger bredvid henne med knäppta händer.
Han kanske vet mer än jag tror, tänker Milla
Resten av dagen går långsamt. Det enda Milla vill, är att den ska ta slut, och att morgondagen ska komma med några goda nyheter. Det är också det som hon ligger och funderar på under natten. En natt som hon har lite svårt att sova. På morgonen vet hon inte hur många gånger hon hade vaknat till. Inte av någon mardröm eller något liknande, utan av alla tankar som flyger runt i huvudet. Tur nog så är det lördag när Milla vaknade.
Milla ligger fortfarande i sängen när telefonen ringer. Snabb som en vessla flyger hon upp ur sängen och ropar:
- Jag tar det! Jag tar det!
Trots att hon inte hann titta på vem det var som ringde så svarar hon ABOO.
- ABOO! svarar Amanda tillbaka.
Det är då Milla kan pusta ut. Hon drar en lättnads suck.
- Oj, vilken tur att det var du, säger hon. Jag bara svarade utan att titta vem det var. Det hade ju kunnat vara vem som helst, och så säger jag ABOO.
- Ja men nu var det jag, svarar Amanda, och vet du vad?
- Nä vad då? Har det kommit något svar? frågar Milla nyfiket.
- Njae, jag önskar att jag hade kunnat säga det. Jag vill så gärna göra dig glad, men det har hänt andra saker.
- Vad då? Vad då? frågar Milla. Det låter nästan lite otäckt när du säger så.
- Ja, men otäckt är det inte, svarar Amanda. Bara lite underligt. Kan du komma hit istället så kan jag berätta mer då. Jag vill även visa dig en sak.
- Ok! Jag kommer på en gång. Jag ska bara äta lite frukost först och sen rusar jag till dig, säger Milla.
- Det blir bra det. Pling Plång!
- Pling Plång!
Milla slänger snabbt i sig frukosten, borstar tänderna och klär på sig. Mamma Ida hinner knappt vara med.
- God morgon på dig också gumman, säger mamma och ler. Varför så bråttom?
- Ska till Amanda, svarar Milla.
- Ja jag har förstått det, men jag kan väl få en kram innan du rusar iväg.
- Visst! säger Milla och kramar om mamma. Hej då!
Hon springer snabbt ut och smäller igen dörren. När mamma har sagt hej då är Milla nästan utom synhåll. En karriär som friidrottare vore något för Milla. När hon kommer till Amanda öppnar hon bara dörren och kliver in, precis som om hon bodde där, vilket hon i stort sett nästan gör.
- Hej hej! ropar hon.
- Hej Milla! säger Amandas mamma Eva och kommer in i hallen. Kul att se dig igen.
Men då är Milla redan på Amandas rum, och Eva bara skrattar. Då öppnar Milla dörren till Amandas rum och tittar ut mot Eva.
- Förlåt! Kul att se dig också Eva, säger hon och Eva bara skrattar ännu mer.
- Ja dessa flickor, tänker Eva tillräckligt högt så att Amanda och Milla hörde det.
Amanda börjar genast berätta vad som har hänt, och att de självklart måste till källaren igen. För det är där det är något underligt har hänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar