Efter att ha skrivit ner den och sjungit den sång som det är några gånger, så sitter den rätt bra, även om Milla tycker det är skönt att ha den nedskriven i ett fickformat. Det stora pappret får ligga under Amandas madrass. Eftersom mamma Eva nyss har bytt lakan så tror Amanda att det ska vara rätt säkert att Eva inte lyfter på madrassen och tittar. Hon vet inte att hon ska söka efter något heller.
- Vad tycker du om den? frågar Milla.
- Den är jättebra. Det blir väl perfekt att sjunga den för Julius på julafton, svarar Amanda.
- Ja tänk att han fick en egen sång. Nu måste jag tacka Bisse på något sätt.
- Mm, men det tror jag att du gör bara genom att sjunga den.
- Nuu? säger Milla
- Nej! På julafton såklart, fnissar Amanda.
Även om Milla är jätteglad så skulle hon ändå vilja ha något mer. Men Bisse kan inte hjälpa henne med allt. Nu har hon i alla fall fått något som hon ska berätta för mamma och pappa. Berätta hur de ska fira Julius. Det som återstår nu är hur det kommer att bli med födelsedagspresenter och julklappar. Det kommer kanske att kännas lite orättvist för Julius om Milla också får presenter tänker Milla, även om det är i form av julklappar. Om Julius bara skulle få julklappar så skulle det kanske inte kännas som om han fyllde år. Men kanske skulle han nöja sig med sången. Nu vet både Milla och hennes mamma och pappa att Julius inte kommer att fatta något i år vad som händer, men när han blir större och äldre.
Och pappa har dessutom sagt att han inte ska ut och göra något på julafton, utan att han vill vara med och fira födelsedagsjulen. Frågan är om Bisse kommer att visa sig igen. Milla är lite tveksam eftersom han inte har gjort det så här långt hur mycket än Amanda och Milla vill det. Fast på sätt och vis så har han ju visat sig ändå, även om det är personligen utan de mest underliga saker. Saker som bara ställer frågan VARFÖR? En fråga som de nog aldrig kommer att få ett svar på. Mamma Ida och pappa Lars vet inte heller vem Bisse är, trots att han visade sig förra julen. De var helt upptagna på att lille Julius kom till världen, och hade nog knappt en aning om att det passerade en tomte genom sjukhussalen.
- Milla, säger Amanda. Du har fortfarande många tankar, va?
- Ja, syns det?
- He he, ja du skulle bara veta. Det syns jättetydligt, men det är bara roligt. Du ser så rolig ut.
- Ok, bra. Så då tycker du inte att jag är tråkig för det?
- Nej, absolut inte. Det skulle jag aldrig kunna tycka om dig. Det vet du!
- Ja, jo, det vet jag.
Milla viker ihop pappret med sången och stoppar den i fickan, sedan tackar hon för idag och går hem.
På skolan nästa vecka får de tillbaka sina räknetester. Klas går runt med ett leende och delar ut testen till var och en.
- Ni är riktigt duktiga måste jag säga, ler Klas. De som har något litet fel, är jag ganska säker på att det är slarvfel. Eller hur Milla? säger han med ryggen mot klassen när han delat ut alla och är på väg tillbaka till katedern.
Både Milla och Amanda tittar på sina tester. De skrattar till och inser sina misstag. Nog var det slarvfel alltid, men det var något annat också. Något som de hade på känn, fast givetvis något det bara kan skratta åt. Det gör Klas också när han vänt sig om och insett att Milla och Amanda har förstått.
Milla och Amanda tittar ner på testen igen, och hela klassens blickar vänder sig mot dem. Stämningen i klassrummet är på topp och det har nu lett till att alla skrattar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar