De tar stegen genom hallen och fram till Millas rum. Ida hinner knappt hälsa, men får ändå fram ett hej, men utan svar. På Millas rum börjar Amanda och Annika berätta direkt.
- Har du någon aning om vad det här kan betyda, säger Amanda och håller upp en teckning.
- Oj, säger Milla och håller nästan på att ramla baklänges.
- Vad är det? frågar Annika. Du vet vad den kan betyda.
Milla går och hämtar sin teckning som hon ritat till Julius och håller upp den framför Amanda och Annika, som nu i sin tur håller på att ramla baklänges.
- Oj, säger Amanda. Det där hade jag inte väntat mig som svar
Annika säger ingenting utan bara tittar på de båda teckningarna som är i stort sett identiska. En tomte bredvid en gran och delar ut julklappar.
- Vart kommer den där teckningen ifrån? frågar Milla.
- Från det vanliga stället, anslagstavlan, svarar Amanda.
- Det är alltså Bisse som har gjort den eller? säger Milla.
- Ja antagligen, säger Annika.
- Jag förstår ingenting, säger Milla. Han visar sig fortfarande inte, men följer varje steg vi tar, och varje rörelse vi gör.
- Men betyder detta, att han kommer att visa sig på julafton, säger Amanda.
- Ja om vi det visste, säger Milla.
De fortsätter att spekulera fram och tillbaka, men utan att bli klokare. Det är då Annika kommer med det andra som de tänkte tala om.
- Vi tror att mamma vet något, säger hon.
- Vet något om vad då? frågar Milla
- Om Bisse, säger Amanda. Hon har i alla fall sett så ut på sistone.
- Jag kan också säga en sak, säger Milla. Jag har funderat på att tala om vart jag fick sången ifrån. Jag tror ändå inte mamma och pappa kommer att tro mig. De kommer att låtsas som dom gör det, men gör det inte. Så dom har ingen aning. Hur vet ni att Eva vet?
- Nä, det vet vi egentligen inte, säger Amanda. Men det verkar som hon vet någonting. Äh, vi har nog fel. Men du får gärna berätta, det lär nog sprida sig till mamma rätt fort ändå.
- Då gör jag det, säger Milla.
Nästa dag visar Milla sången för mamma och pappa. Mamma och pappa som blir jätteglada.
- Vilken strålande idé Milla, säger mamma. Och vilken bra sång. Har du skrivit den?
Milla berättar som det är, att hon har fått den av Bisse. Det blev precis som Milla trodde. Mamma och pappa bara spelar med, för att Milla ska vara glad. Något som hon redan är ändå..
- Det blir bra det gumman, säger pappa. På julafton sjunger vi din sång för Julius.
- Kommer man att få se denna Bisse någon gång? frågar mamma.
- Kanske, kanske inte, svarar Milla och går tillbaka till sitt rum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar