Gott Slut & Gott Nytt År !!

Idag en ny dag, och i morgon ett nytt år.

Innan kvällen drar igång med diverse firande över hela landet. Raketer och smällare som avfyras som vi i morgon läser om alla de möjliga skador som de orsakat.
Jag kommer att invänta det nya året lugnt och stilla.

Nyårsaftonsmorgon i Sävast

Jag ger mig för första gången på ett riktigt nyårslöfte. Under året ska jag försöka få min "bok" publicerad.

Nu ska jag ta mig i tur med Tour de Ski, sen blir det att gå igenom året för morgondagens sammanfattning av 2011. Innan det lugna "firandet" tar vid.

Ber om ursäkt !!

Här ligger jag och ser på nattens ishockeymatch mellan Sverige och Slovakien.

Och nej TV:n brinner inte, även om det ser ut så. Jag vet att det inte ser bra ut med fötterna på bordet, så jag ber om ursäkt för det. Det är och andra sidan bara jag som sitter här, och om vi inte talar om det för någon så är ingen skada skedd.

När jag är borta !!

Det är väl tur i oturen, för då kan inte jag bli misstänkt i alla fall. Jag förstår inte heller vad det ska vara för vits att göra inbrott i Gallerian, lite kläder och bakverk är det enda man kan få med sig. Ja ja, vissa är desperata.



Natten mot fredag (Gallerian i Märsta)

Det börjar hända lite saker i Märsta nu. Det som har varit så lungt. Ja nu ska jag inte skrämma upp alla, det händer betydligt mer och värre saker på andra ställen runt om i landet.

Jag fortsätter i alla fall att ha det skönt här uppe i norr. Det kommer allt mer och mer snö och det blir bara vackrare och vackrare. Det är så himla skönt att bara koppla av och inte tänka på något som har med jobb att göra.
Snart är jag visserligen tillbaka i ruschen, även om jag tror (hoppas på) att det kommer bli lugnt de tre dagarna innan skolan drar igång igen.

Jag kommer dock ha fullt upp med annat, när flytten väntar.

Efter natten !!

Den spännande ishockeymatchen höll mig uppe i natt, och jag är nog långt ifrån ensam. Men efter natten så vaknade jag.

Och då var det morgon.
Nu har den nya dagen mot det nya året tagit fart, men jag har inte gjort något för det, och det kommer jag också att fortsätta med.

Tänka sig att jag också bjuder på en bild av mig. Ja ibland är jag riktigt generös. Jag tror ändå att ni tittar mest på pinuppan (det som inte är en pinuppa) på tröjan. Det är en tecknad Sharon den Adel. Och för er som inte vet vem hon är kan jag tala om att det är sångerskan i den fantastiska gruppen Whitin Temptation.

En snabbis innan nyår !!

Nu vet jag vad ni tror, men ni vet inte vad jag tänker. Jag ska tala om det på en gång så att ni inte går och grubblar så länge. Tänkte kort sammanfatta julen bara innan jag tar en resumé på hela året.
Tydligen hade jag vari lite snäll ändå eftersom tomten kom med några klappar. Vi som inte skulle ha några. Det blev en blandning av hårt och mjukt. Vad? Ja det har ingen betydelse, jag är nöjd med julen som den var och är eftesom den varar än, trots att den är slut. Kan säga att jag kommer nog att tillägna en hel tid på toaletten när jag kommer till Märsta igen.

Det fanns en annan som var rätt nöjd och glad också. Och ville börja öppna klapparna innan tomten hunnit delat ut alla. Så vem som hade varit snällast var inte svårt att se.

Snö finns det självklart också. Kul att man får avnjuta lite snö så här i jul- och nyårstider.

Fortsättning följer:
På resten av året alltså.

Kloten !!

Då har man bowlat lite idag. Kul att få en genomkörare även under ledigheten. Det gick sådär, för jag gillar inte alls kloten på nya bowlinhallen i Boden. Det är så fruktansvärt stora hål, och ju tyngre klot desto större hål. Inte alls bra, men det är klart jag slog mina medspelare. Det vore väl ganska konstigt annars, eftersom de spelar kanske en gång/år.


Sen var det fika på kvällen någon annanstans. Bortbjudna alltså, vilket var mycket trevligt. Efter det så blev det inställning av en ny mojäng i far och mors hem. Tillslut så kom jag på det, mycket konstigt när det inte stod instruktioner på hur man skulle göra. Nu är det gjort i alla fall, och då väntar Lady Gaga konsert, sista delen av den. Väl värd att se, för den som tycker det. Något som jag gör.

En annan dag !!

Är slut.

Lite trevligt fikasvammel på stan om allt och lite till. Sen käka upp lite resterande julmat. Sen besök här hemma. Då blev det om allt och ingenting, och det man har hört förrut.

Nu är det snart hockeydags när JVM drar igång. Vad som nu händer när mellandagarna tar sin början vet jag inte. Jag antar att det kommer att bli lika lugnt och skönt som det brukar vara dessa dagar.  D v s dagar då man bara ligger och jäser. Så om jag jäst nu, så ska jag jäsa lite till.

Ja just det. I morgon ska jag visa hur bowling ska spelas, då blir det ett träningpass här i Boden. Perfekt så man inte är så ringrostig när serien drar igång efter nyår igen. Nu kommer det ändå att vara skillnad när det är andra banor och klot. Jag lovar att det gör jättemycket för er som inte tror det.

Juldagen !!

Så var årets juldag snart slut. Det är fortfarande lika skönt att vara ledig, och det bästa av allt är att det är många dagar kvar. Med lite besök på förmiddagen, lek på eftermiddagen och film på kvällen. Det är väl en rätt perfekt juldag.

Filmen som vi såg var Jägarna 2

Och jag får väl säga att även den höll. En uppföljare som fungerade, även om det var lite samma historia som första, men ändå inte. Ja jag ska inte tala om för mycket ifall det är någon som inte sett den tänker se den. Klart godkänd i alla fall.

Del av annat !!

Då ska ni äntligen få ta del av annat. Nu när berättelsen om Milla är avklarad. Jag valde ju att skriva bara det så här under december, eller dagarna fram till julafton. Det har hänt så mycket annat (eller rättare sagt ingenting) också förstås, men hur nyfikna ni är på att veta det har jag ingen aning om (antagligen noll, nada!)

Under december har jag jobbat som aldrig förr, så nog kom denna julledighet lämpligt. Antagligen kommer jag att sova hela ledigheten. Det har varit övertid på övertid, puh! När jag kommit hem från jobbet har jag bara lagt mig på soffan och slumrat till en stund, sen käkat lite och tillslut soffläge igen en stund innan det varit godnatt.
Det jag skulle ha gjort i december har jag inte orkat med, ja inte allt jag egentligen borde. Någon gång efter julen så blir det ju flytt, men det jag inte gjort måste jag göra först. Det finns alltså en del kvar att slänga och packa, men det ska jag nog lyckas röja undan fort när jag är tillbaka. Då är jag troligtvis lite utvilad en stund, och det är bara hoppas på att det inte fortsätter som det slutade.

Ett julbord har jag hunnit med förutom det här hemma på julafton. Personalens julbord på Stiftelsen, och som alltid så var det makalöst. Laxar, sillar, korvar, kött i massor för att inte tala om all efterrätt.

Det var lite kort, och nu är jag igång med normala inlägg igen. Jag hoppas ni har följt med i min berättelse och tyckt om den. Jag har läst förra årets för barnen under dagarna fram till avslutningen, och dom var alldeles lyriska och satt så tyst och lyssnade. Jag skryter inte, men  det var bara så roligt att de tyckte om den. En bekräftelse som heter duga. Ett tecken på att jag måste försöka få ut den, och det är något jag ska jobba på under nästa år. Det kan jag väl ta som ett nyårslöfte, jag som inte brukar ge några förutom det klassiska att jag inte ska börja röka.

GOD FORTSÄTTNING!

Del 24 !!

Det har blivit morgon hos familjen Melkersson i Vitby, men inte vilken morgon som helst. Det är Julius födelsedag, det är julafton. Ingen snö lyser vit på marken den här julen om man inte bortser från lite frost. Julius första jul och han fyller ett år. Som vanligt så vaknar Julius först. Så att smyga in och sjunga sången är inte på tal. Det får de vänta med tills han blir större och äldre. Men sången som Bisse skrivit ska sjungas ändå. Milla tar med sig den nedskrivna sången, även om hon lärt sig den utantill. Men mamma och pappa kanske är lite osäkra tänker hon när de går fram till Julius som ligger på golvet i vardagsrummet. Så börjar de sjunga:

Nu är de Julius dag.

Nu är det Julius dag.

Och den varar ända fram till midnatt :/

Ja det är faktiskt sant.

Ja det är faktiskt sant.

Men där emellan kommer tomten:/

De sjunger den två gånger sen får han en liten present, som Milla hjälper till att öppna. Millas lejongossedjur och teckning får han lite senare under julklappsutdelningen.

Under resten av dagen går Milla och funderar på tomten. Pappa har ju lovat att stanna hemma hela dagen, och att Bisse skulle komma är tveksamt eftersom mamma och pappa inte känner till honom mer än det hon har berättat. När det så blivit dags efter alla traditionella saker som Kalle Anka och julmat så samlas familjen återigen i vardagsrummet. De slår sig ner i soffan och väntar. Milla hoppar upp i pappas knä för att vara helt säker på att han stannar hemma hela tiden.

De dröjer inte länge förrän det knackar på dörren, och Milla springer och öppnar.

-        Ho ho ho! Finns det några snälla barn här? säger tomten som nu står i dörröppningen.

-        Ja det gör det, och föräldrar också, svarar Milla och springer till pappas knä igen.

Milla kan inte komma på vem tomten är. Att det inte är Bisse här självklart, för det skulle Milla ha sett på en gång. Hon antar också att hon aldrig kommer att få veta vem det är. Det är mamma och pappas hemlighet. Tomten tar upp paketet och teckningen till Julius och ler.

-        Det här var roligt skrivet och tänkt, säger tomten och läser på teckningen. God Jul på födelsedagen Julius, önskar Milla.

-        Tack, säger Milla och ler hon med tillsammans med mamma och pappa som också tyckte det var bra skrivet.

När så alla julklappar är utdelade och tomten har gått, så börjar hoppar Milla ner från pappas knä och börjar se sig om. Hon tittar ut genom vardagsrumsfönstret. Hon börjar gå fram och tillbaka som om hon väntade på något mer, vilket hon också gjorde. Tillslut så upptäcker hon det, eller snarare han. Hon tittar ut genom fönstret igen och på altanräcket.

-        Så hur blev det med den är Bisse, undrar mamma. Fick man se honom eller inte.

-        Ja det vore kul, ler pappa.

Milla pekar ut genom fönstret.

-        Ja titta där, titta där!

Mamma Ida och pappa Lars tror inte sina ögon. Aldrig har det sett något liknande. Och innan de hinner säga något så är Bisse borta. Kvar är bara en liten lapp som Milla går och hämtar och läser upp.

-        God Jul på födelsedagen Julius, önskar Bisse.

 

Del 23 !!

De tar stegen genom hallen och fram till Millas rum. Ida hinner knappt hälsa, men får ändå fram ett hej, men utan svar. På Millas rum börjar Amanda och Annika berätta direkt.

-        Har du någon aning om vad det här kan betyda, säger Amanda och håller upp en teckning.

-        Oj, säger Milla och håller nästan på att ramla baklänges.

-        Vad är det? frågar Annika. Du vet vad den kan betyda.

Milla går och hämtar sin teckning som hon ritat till Julius och håller upp den framför Amanda och Annika, som nu i sin tur håller på att ramla baklänges.

-        Oj, säger Amanda. Det där hade jag inte väntat mig som svar

Annika säger ingenting utan bara tittar på de båda teckningarna som är i stort sett identiska. En tomte bredvid en gran och delar ut julklappar.

-        Vart kommer den där teckningen ifrån? frågar Milla.

-        Från det vanliga stället, anslagstavlan, svarar Amanda.

-        Det är alltså Bisse som har gjort den eller? säger Milla.

-        Ja antagligen, säger Annika.

-        Jag förstår ingenting, säger Milla. Han visar sig fortfarande inte, men följer varje steg vi tar, och varje rörelse vi gör.

-        Men betyder detta, att han kommer att visa sig på julafton, säger Amanda.

-        Ja om vi det visste, säger Milla.

De fortsätter att spekulera fram och tillbaka, men utan att bli klokare. Det är då Annika kommer med det andra som de tänkte tala om.

-        Vi tror att mamma vet något, säger hon.

-        Vet något om vad då? frågar Milla

-        Om Bisse, säger Amanda. Hon har i alla fall sett så ut på sistone.

-        Jag kan också säga en sak, säger Milla. Jag har funderat på att tala om vart jag fick sången ifrån. Jag tror ändå inte mamma och pappa kommer att tro mig. De kommer att låtsas som dom gör det, men gör det inte. Så dom har ingen aning. Hur vet ni att Eva vet?

-        Nä, det vet vi egentligen inte, säger Amanda. Men det verkar som hon vet någonting. Äh, vi har nog fel. Men du får gärna berätta, det lär nog sprida sig till mamma rätt fort ändå.

-        Då gör jag det, säger Milla.

Nästa dag visar Milla sången för mamma och pappa. Mamma och pappa som blir jätteglada.

-        Vilken strålande idé Milla, säger mamma. Och vilken bra sång. Har du skrivit den?

Milla berättar som det är, att hon har fått den av Bisse. Det blev precis som Milla trodde. Mamma och pappa bara spelar med, för att Milla ska vara glad. Något som hon redan är ändå..

-        Det blir bra det gumman, säger pappa. På julafton sjunger vi din sång för Julius.

-        Kommer man att få se denna Bisse någon gång? frågar mamma.

-        Kanske, kanske inte, svarar Milla och går tillbaka till sitt rum.

Del 22 !!

Nästa dag får Amanda veta om Bisses nya meddelande, och som alltid är de lika fundersamma. Milla berättade även hur hon tror förklaringen på texten var. Något som Amanda höll med om, men tyckte det var lika otroligt som roligt. Även Annika fick veta det och hon hade bara stått stum.

Nu är det bara två dagar kvar till julafton, och Milla har ingen present eller julklapp till Julius. Hon sitter och försöker komma på vad han ska få. Hon tar fram ett gossedjur från garderoben som föreställer ett lejon. Milla fick det av mamma när hon var två år, men den senaste tiden har det tillbringat all tid instängd i garderoben. Så det är på tiden att det släpps ut.

-        Mamma har vi något julpapper, ropar Milla från rummet.

-        Javisst, det ligger i skåpet i tvättstugan, säger mamma.

Milla går och hämtar det och slår in lejonet så fint hon kan. Själv blev hon ganska nöjd.

-        Vad ska du med det till? frågar mamma.

-        Vad tror du? Vika flygplan såklart, svarar Milla.

-        Ha ha! skrattar mamma. Ja det är klart, så vad har du för julklappar?

-        Det kan jag väl inte tala om heller, säger Milla och fortsätter slå in paket.

Hon ritar även en fin teckning, tycker hon själv i alla fall. Det tror hon mamma och pappa kommer att tycka också, för det säger de alltid att de gör när hon har gjort något. Julius uppskattar den säkert också, även om han inte kan tala om det. Den föreställer en tomte som står vid en julgran och delar ut julklappar. Milla tänkte på Bisse när hon ritade den, men det vet ingen om heller förstås.

-        Det här blir bra, tänker Milla tyst. Både Julius och Bisse kommer att bli glada.

På teckningen skriver hon ner en av sina idéer. Det som alla kommer att få veta på Julius födelsedag tillika julafton. I morgon ska mamma och pappa få veta en av sakerna. Då ska hon berätta om sången som Bisse har skrivit. Men Milla har bara ett problem. Hon vet inte om hon ska berätta om hur sången kom till, eller om hon ska ljuga och säga att hon har skrivit den. Ibland tycker hon att mamma, pappa och Eva måste få veta sanningen om Bisse, men samtidigt så vill hon behålla hemligheten hur länge som helst. Något som hon vet kommer att bli svårt. Att bevarar en hemlighet i all evighet är inte det lättaste. Det vet både hon och Amanda. Fast hon vill inte berätta den utan att Amanda är med på det, för att svika sin bästa kompis skulle hon aldrig göra, och hon vet att Amanda inte skulle göra det heller. Milla hinner fundera rätt mycket innan hon avbryts av att det ringer på dörren.

Det är Amanda och Annika som kommer, något som Milla inte hade en aning om. De kommer helt oplanerat, så Milla anar direkt att det är något viktigt och intressant om Bisses alla oväntade och mystiska upptåg. Amanda och Annika hinner knappt komma in förrän de säger i munnen på varandra.

-        Milla, det är något vi måste visa dig.

-        Och berätta, tillägger Amanda.

Del 21 !!

Milla går fram till skrivbordet och tar upp pappret som hon inte kände igen. Det är inte lika stort som det på anslagstavlan i Amandas källare. Men väl synligt för att Milla skulle se det. Milla vet givetvis vem det är ifrån, men vad menade han.

KUL ATT SE!

BRA PÅHITT!

VEM VET?

Milla stod länge och funderade på vad Bisse menade, för att det var från Bisse var självklart trodde Milla. Det finns fortfarande ingen annan som skulle kunna göra det, eller? Nä, tänkte Milla. Det gör det inte. Hon läser det igen, tyst för sig själv.

-        Kul att se! Bra påhitt! Vem vet?

Hon fortsätter att tänka:

-        Vad är det som är kul att se, vilket påhitt var bra, och vem vet. Ja vem som vet är bara du Bisse. Vad har jag gjort nyligt? Jag var hos Amanda, vi lekte med Julius en stund.

Det var i detta nu hon kom på det. Att gå igenom vad hon hade gjort ledde fram till förklaringen på meddelandet.

-        Självklart, tänker Milla. Vi tog hand om Julius, och jag trodde att Bisse skulle visa sig då. Det var mitt påhitt att försöka få honom till det. Bisse hade varit där och sett oss, och antagligen hört oss.

Milla tolkade orden Vem vet, att han kanske skulle visa sig så småningom ändå. Något som hon givetvis längtade efter. Hon ringde inte Amanda på en gång, utan ville smälta det här och även se om Bisse skulle visa sig redan nu. Hon gick fram och tillbaka i sitt rum. Ibland la hon sig på sängen och stirrade i taket. Hon tittade i alla vrår och kanter, öppnade garderober, tittade under sängen, under överkastet. När hon tyckte att hon sökt på vartenda ställe i rummet så gick hon ut till mamma och pappa i köket. Pappa Lars låg på kökssoffan och bläddrade i senaste numret av Sweden Rock. Mamma stod vid spisen som vanligt och lagade mat.

-        Hej gumman, vad tänker du på? frågar pappa och tittar upp från tidningen.

-        Nja, inget speciellt, svarar Milla och frågar när maten är klar.

-        Alldeles strax, säger mamma. Du kan sätta dig vid bordet. Är det fortfarande om julafton och Julius? fortsätter mamma.

-        Jo, kanske lite, men jag har kanske en idé, säger Milla

-        Vad kul! säger pappa bakom tidningen igen innan han reser sig och lägger bort den. Får man vara nyfiken och fråga vad det kan vara?

-        Ja pappa! Nyfiken får man vara och fråga det gjorde du nyss, men än får man ingenting veta, ler Milla

-        Som vanligt då, skrattar mamma.

-        Ja precis. Som vanligt, mamma, skrattar Milla.

-        Men vi kommer väl att få reda på det hoppas jag? frågar mamma.

-        Ja då, snart mamma, snart!

Del 20 !!

Så blev det tyst igen, tyst förutom vinden utanför. Dörrklockan är det som bryter tystnaden. Alla tre reagerar och ställer sig upp bredvid sängen och tittar sig om. Nu är de så spända att minsta lilla ljud får dem att rycka till.

-        Äh, det var bara dörrklockan, säger Amanda.

Det är Ida, Lars och Julius som ringde på. Eva öppnar och hälsar dem välkomna.

-        Men hej! Vad trevlig, stig in. Och Lars också, det var ett tag sen, säger Eva.

-        Hej! Javisst, ja det var inte igår i alla fall, säger Lars och ger Eva en kram.

-        Vad ska jag nu bjuda på, oväntat besök, säger Eva och skrattar lite.

-        Du behöver inte bjuda på något. Vi var bara ute och gick, och tänkte passa på att titta förbi, säger Ida. Och självklart höra lite om tjejerna, fortsätter hon.

-        Ja de är tysta som möss på Amandas rum, säger Eva.

Milla, Amanda och Annika kom inte ens ut från rummet, trots att de hörde vem det var som kom.

-        Tjejer! ropar Eva. Ska ni inte komma. Det är storfrämmande här,

Tillslut så gick de ut. De var när de hörde Julius skratt som fick dem att komma. Då kom Milla på en idé.

-        Mamma, kan vi leka med Julius en stund? frågar Milla.

-        Javisst, gör det. Men inte så länge för vi ska snar gå hem, svarar Ida.

-        Tack mamma, säger Milla och tar Julius i famnen.

De återvänder till Amandas rum. Julius fortsätter att skratta i Millas famn på väg till rummet. Alla tre leker och busar med Julius som verkar ha jätteroligt. Milla är så glad över sin lillebror och vill verkligen visa det ansvar hon tar. Hon berättar för Julius när han ligger på rygg på sängen och skrattar samtidigt som han sprattlar med ben och armar, att han kommer att få en egen födelsedagssång. Julius skrattar och får fram ord som inte går att begripa, men det är precis som han förstått och ser framemot det.

-        Milla, vad var din idé egentligen? frågar Annika.

-        Jag tänkte bara att om jag visar upp Julius med oss, och hur kul vi har med honom så kanske Bisse visar sig, svarar Milla.

-        Ok! säger Amanda. Ja det kanske fungerar.

De leker och har så skoj ända tills Ida och Lars ropar att de ska börja gå hemåt. Inget tecken nu heller, och inga fler röster. Milla kommer ut från rummet med Julius i famnen.

-        Har ni haft roligt? frågar pappa Lars

-        Ja då, säger Milla.

På vägen hem försöker Ida och Lars få Milla att berätta något. Precis som vanligt är de jättenyfikna. Men de ger upp när inte Milla berättar något, och de är mäkta imponerade över att tjejerna kan vara så hemlighetsfulla. När de kommer hem går Milla på sitt rum direkt efter att ha varit på toaletten. Hon upptäcker det som ligger på skrivbordet på en gång, något som inte legat där förut. Det är hon helt säker på, trots att det är lite stökigt på skrivbordet och hon står en bit ifrån det, så ser hon ändå det som inte legat där tidigare.

Del 19 !!

Milla tittar sig omkring, men kan inte se någonting. Hon tänder sänglampan, men det hjälper ingenting. Hon går upp från sängen för att se om mamma och pappa sover. I deras sovrum är det lika tyst som i Millas rum. Det finns inget tecken på att de skulle ha varit uppe. Pappa Lars snarkar på som vanligt. Milla går tillbaka igen, lägger sig på sängen och släcker lampan. Rösten återkommer inte under resten av natten, trots att Milla låg vaken hela natten.

Nu är Milla ganska säker på vems röst det var. Det kunde nämligen bara vara en person. Det här måste Amanda få veta. Så fort de träffas så säger Milla.

-        Jag kunde inte sova i natt och då hände det något.

-        Psst! Sov nu, du behöver det, säger Amanda.

Milla rycker till.

-        Sa du precis vad jag tror att du sa? frågar hon.

-        Ja om du hörde. Psst! Sov nu, du behöver det, svarar Amanda.

-        Exakt vad jag hörde!

-        Vad bra, då hörde du rätt.

-        Ja, men Amanda, är det inte lite kusligt. Vilken tid hörde du rösten? frågar Milla.

-        Vet inte, runt halv fyra tror jag, säger Amanda.

-        Och jag hörde det klockan fyra, säger Milla.

-        Han är snabb den lille Bisse, säger Amanda.

-        Ja, men du vet ju.

-        Det finns ingenting som en tomte inte kan, säger de samtidigt.

Milla och Amanda tänker hela dagen på nattens händelse, och varför han inte vill visa sig. När Annika kom senare på dagen så var hon nyfiken på om det hade hänt något nytt. Hon får veta om alla händelser som hon har missat, och det enda hon får fram är.

-        Shit, är det sant!

-        Ja, det är det, säger Milla och visar sången för Annika.

-        Den är ju jättebra, säger Annika, men är det säkert att han talade med er i natt och att han själv inte var där.

-        Japp, det är det, säger Amanda. Ja vi tror att det är han, för vem annars skulle det vara.

-        Ja det är klart, säger Annika lika nyfiken som förstummad. Men det är kul att du fått något honom Milla. Ett litet svar som du ville ha i alla fall.

-        Ja precis, jag är mycket gladare nu än jag var sist när du följde med mig hem, säger Milla.

-        Jag kan se det, och det är så roligt, säger Annika och kramar om Milla.

Nu sitter de alla i Amandas rum och är så spända på vad som kommer att hända här näst. Ingen av dem säger någonting. Det enda som hörs är vinden utanför fönstret. Då och då kikar de ut för att se på trädtopparna för att vara säkra på om det vinden.

-        Jag är nästan helt säker på att det kommer att hända något mer, säger Amanda efter ett tag.

-        Ja jag med, svarar Milla. Men vad?

Annika som precis varit vid fönstret och tittat ut, går fram till Milla och Amanda, sätter sig bredvid dem i sängen och säger.

-        Precis, och när?

Del 18 !!

Amanda hinner bara komma innanför dörren när hon märker något konstigt. Källardörren är öppen och när hon kikar ner dit så är ingen där. Hon trodde att mamma skulle vara där, men hon är i sovrummet och hänger in den strukna tvätten i garderoben.

-        Hej Amanda, säger mamma när Amanda tittar in för att kolla om hon var där.

-        Hej mamma! Har du varit i källaren?

-        Nä, gumman det har jag inte. Hur så?

-        Nä, det var inget. Jag bara undrade.

-        Nä, få höra. Är det något speciellt?

-        Ja, eller kanske inte. Jag vet inte. Källardörren var öppen bara, och det brukar den inte vara.

-        Säger du det, vad konstigt. När jag gick förbi där för inte så länge sen så var den stängd som vanligt.

-        Ja, men jag går och stänger den säger Amanda och passar även på att gå ner för att lämna Millas önskan.

När hon kom ner såg det ut som vanligt, eller nästan. På samma ställe som tidigare med Millas sång till Julius, så var det ett nytt meddelande. På ett stort papper så stod det med stora bokstäver.

DET FINNS INGENTING SOM EN TOMTE INTE KAN!

Amanda blev fundersam. Vad menade Bisse med det? Det tog en liten stund, men sen kom hon på det. Hur otroligt det än var. Bisse måste ha sett eller hört när Milla skrev ner önskan om att hon vill ha både Klas och Lena kvar. Han hade alltså hunnit ner före Amanda och skrivit ner det son svar, öppnat källardörren för att Amanda skulle förstå att något hänt där nere. Det var den enda lösningen hon kunde komma på. Nu var hon tvungen att ringa Milla på en gång och berätta. Hon springer upp för källartrappan och direkt till telefonen.

Milla svarar som vanligt när det är numret från Amanda som syns på displayen. Milla hinner knappt svara förrän Amanda börjar berätta, hon glömmer till och med hälsningsordet.

-        Du måste får höra något otroligt. När jag kommer in så är källardörren öppen, och mamma är inte där och har inte varit där. Så jag går ner för att lämna din önskan. Då har jag redan fått svar på den.

-        Nej, har du? Vad kusligt! svarar Milla.

-        Ja visst är det. Bisse måste ha sett oss när du skrev ner det, säger Amanda.

-        Ja men vad skrev han då? frågar Milla nyfiket.

-        Jag tror det är svar på det i alla fall. Det stod precis det han brukar säga när vi träffade honom. ”Det finns ingenting en tomte inte kan”. På ett stort papper med stora bokstäver på anslagstavlan.

-        Ja det är verkligen helt otroligt, men då kanske både Klas och Lena får vara kvar då, skrattar Milla.

-        Ja, haha, skrattar Amanda tillbaka. Vi får se! Men jag lämnade önskan ändå där nere. Bara för säkerhetsskull.

-        Bra det, säger Milla innan de lägger på.

Både Milla och Amanda har svårt att sova den natten. De ligger på varsitt håll och tänker på den otroliga händelsen, och på Klas avslöjande på skolan idag. Båda är mest fulla av glädje, även om de fortfarande inte sett Bisse. Det är inte många dagar kvar till julafton. Julavslutningen var ännu närmare, och kanske skulle de få svaret av Klas redan där. I så falls skulle det vara som att få en julklapp några dagar innan julafton. Milla och Amanda skulle inte sjunga på avslutningen i år. Eller sjunga skulle det, men inte själv. De skulle sjunga med hela klassen. Låtarna som klassen hade valt att framföra var Midnatt råder och Mössens julafton.

Det blev en lång natt för dem båda. Tiden som annars brukar gå väldigt snabbt gick nu otroligt sakta. Både Milla och Amanda vaknade till flera gånger och kollade på klockan. Klockan hade precis slagit 4 på natten då Milla vaknar till av en röst och sätter sig upp i sängen.

-        Psst! Sov nu, du behöver det.