Angående Körslagets pinsamheter på koreografi ska jag ge er ett exempel som jag varit med om. Det är låten som Elisas kör gjorde först "Genom eld och vatten". Förra terminen gjorde våra treor (nu fyror) den i ett uppträdande. Musikläraren från Kulturskolan frågade dom om rörelser till låten när dom skulle uppträda med den. Förslagen haglade givetvis och det var en rörelse på vartenda ord. De skulle göra berg, gå på stället, eld och hav. Ja allt ni kan tänka er att höra i låttexten.
Det var precis det Elisas kör gjorde.
Hej! Vi stampar vår fot och vi klappar vår hand. Vi lägger in vår snus.
För det ska se ut, som vi är från norra Lapplands ort.
Vi går en bit och vi gräver upp vårt guld. I fall vi hittar det.
Sen så går vi hem, när vi slutligen spottat prillan ut.
Nu tillbaka till våra treor (nu fyror). Det blev alldeles för mycket förslag, så musikläraren från Kulturskolan tog en sak till sig och ändrade den lite. Hon sa att det blir för grötigt om man ska göra någon rörelse på varje ord och textens innehåll försvinner. Så det enda vi gör är att ta ett steg fram. Alla gick med på det.
De ställde upp sig snyggt och prydligt, sjöng klockrent. Sedan sista gången vid tonartshöjningen.
"Jag ska följa dig genom eld och vatten...."
Då klämde de i lite till och alla ett litet steg fram. Wow! Det hände något, inte mycket. Det lilla extra var det lilla som behövdes för att en liten tår skulle börja rulla ner från kinden. Det var mäktigt.
Jag slår vad om att våra treor (nu fyror) hade knockat Elisas kör, Körslagets publik och alla Tv-tittarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar