Trots att veckan har satt rekord i snabbhet, (tror jag) så har den varit som den har varit. Jag vet inte hur många minuter jag har varit mig själv. Ett evigt springande och jag har varit både hitan och ditan, dattan och duttan och Bettan och Lottan.
D v s jag har varit överallt och lite varstans. Här för den och där för dom und so weiter.
Och jag tror inte det kommer att bli mycket annorlunda framöver. Det som ska göras blir inte gjort och det som är gjort blev inte bra.
Så inte är det underligt att jag är slut när det är slut.
Jag orkar ju aldrig med fredagsmyset, något som jag i och för sig inte har ändå. Eller det är klart mysigt kan jag ha och det är fredag, så jag kanske har det, men jag orkar inte med det. Ibland är det nästan så att jag bara väntar på lördagen. Varför jag nu skulle göra det, då är det ju snart söndag och efter söndag så börjar ju en ny vecka.
Äh, det är klar jag passar på att njuta av helgen. Bara att njuta medan man kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar