Jag tänkte bjuda in mig själv på en pratstund, så jag bokade in ett hemma hos möte. Jag förslog lördag kl. 12. Jag kom in till mig själv 2 minuter efter utsatt tid med andan i halsen och ursäktade mig. Det gjorde dock inget, och det var jag som började fråga mig själv.
Kan jag bjuda på något, The, Kaffe, Whisky, cognac eller morot?
Kaffe blir bra tack.
Vilken tur, för jag hade ändå inget annat.
He, ok, men nu var det jag som skulle ställa frågorna, så jag sätter igång med detsamma.
Vi slår oss ner i den svarta skinnsoffan i vardagsrummet. Framför oss är en gigantisk TV. På väggen hänger inte mycket, någon liten tavla. En Kiss-tavla står fortfarade på golvet efter att ha ramlat ner.
Vad heter du mer än Anders, och då menar jag inte efternamn?
Det tycker jag inte har någon som helst betydelse. Tilltalsnamnet är Anders och då är det ingen som behöver veta några andra. Och då vet jag vad du kommer att fråga som följdråga, om jag skäms över de andra namnen.
Ja det var faktiskt det jag tänkte fråga, gör du det?
Nä, absolut inte. Varför skulle jag göra det? Jag skäms inte för något. Och nu kommer du att fråga om det verkligen är säkert.
Om du ursäktar, så är det faktiskt jag som ställer frågorna. Är det säkert, skäms du inte för något?
Visst jag ber om ursäkt. Jag ska genast sluta, och som svar på din fråga. Nix, då hade jag väl sagt det.
Ok, då tar vi oss vidare. Vad jobbar du med?
Jag lär små knattar att slå varandra så mycket som möjligt.
Ah, du är boxningstränare?
Avbryt mig inte, jag hade inte berättat färdigt. Självklart skämtade jag. Det är naturligtvis tvärtom. Jag löser konflikter och ser till att knattarna har kul när dom slutat skolan.
Förlåt mig, ok jag förstår. Vad gör du på din fritid?
Vad är fritid? Jag kommer hem efter jobbet, helt slut, lägger mig och slumrar, vaknar till och kanske sätter på tv:n, tittar på något skit som går. För att sedan gå och lägga mig och vakna upp till en dag som ser likadan ut.
Spelar du inte bowling då, jag har hört att du är bowlingproffs?
Den snubben du har hört det av skulle jag vilja ha namnet på, så jag kan bunta ihop och slå ihjäl honom. Du ska inte tro på allt du hör, men visst jag spelar bowling på korpnivå och det går bra för vårat lag, men det finns alltid ett men. Det hade kunnat gå bättre om jag ersattes av någon annan.
Vad då, vann ni inte förra säsongen?
Jo visserligen, men inte var det min förtjänst.
Den lilla krabaten som springer runt våra ben då. Hur länge har du haft honom?
Du menar Minus. Han är 90år, om man nu räknar kattår så. Jag har ingen aning, men jag har haft honom i 10 år.
Om du så var tvungen att leva resten av ditt liv på en öde ö, och får bara ta med dig tre saker. Vad hade du tagit med dig då?
Först och främst så ser jag ingen anledning till att bli tvingad. Vem skulle tvinga mig?
Nä visst, men kan du svara på frågan?
Ja då självklart. Jag behöver bara en sak för jag vill inte leva resten av mitt liv på en öde ö, så jag tar med mig en båt för att ta mig tillbaka.
Och slutligen. Vad önsnkar du mest av allt just nu?
För att det ska låta bra säger jag fred på jorden. Det är så man ska svara på den frågan. Det gör allt kvinnfolk i skönhetstävlingar.
Ja men nu är du inget kvinnfolk, och detta är ingen skönhetstävling. Så vad blir svaret då?
Att frågorna är slut och jag kan återgå till det jag ska göra.
Vad skulle det vara då, du hade ju ingen fritid?
Det är ju helg för tusan, och du skulle inte ställa någon mer fråga. Men svaret blir ingenting. Kan jag gå nu?
Javisst, tack för pratstunden.
Tack själv.
För snällhetens skull länmar jag kaffekoppen i diskhon, tar mig i hand och går ut genom dörren. Vinkar lite lätt till mig själv innan dörren stängs igen och jag återgår till att diska upp efter mig, samtidigt som jag inser att jag kunde ju faktiskt ha bjudit på ett litet kex också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar