Skon klämmer !!

Så det kan gå. Jag ligger på marken och yrar. Marken som är en enda isbana. Jag vet inte varför jag ligger där och hur det har gått till. Det enda jag tänker på är hur skon klämmer. Skon som i detta fall är en slalompjäxa, eller ja två. En på varje fot, för det brukar bli enklast så. Från fjärran hör jag en röst som ropar:

- Är det någon som har åkt slalom med två högerskidor?
- Jag har! ropar jag tillbaka utan att vet vem som ropade.
- Ok! Bra! Då vet du hur svårt det är? ropar rösten igen.
- Svårt! Det är ta mig sjutton omöjligt! vrålar jag tillbaka.

Jag vet fortfarande inte vem det är som ropar, och var rösten kommer ifrån. Det enda jag tänker på och försöker lista ut är hur jag hamnade på marken iförd slalompjäxor på fötterna. Fötterna som i sin tur pekar rakt upp i luften. Jag på rygg och skon klämmer.

Undrar ni vad det var, så var det bara ett litet utdrag från mina memoarer som jag håller på och skriver för fullt. Kan Jang så kan jag.

Äh! Förlåt, jag bara yrar.  Klart jag inte håller på med några memoarer. Det är ingenting som stämmer. Det var bara något jag flummade ner. Jo, en sak stämmer faktiskt. Marken är som en isbana. Ni skulle ha sett fritids- och skolgården. Just nu så lever vi i fara, så jag skulle kunna ligga där på rygg. Men inte med slalompjäxor på fötterna förstås. Skulle bara kännas dumt och gå omkring i det. Jag vill inte heller tänka på hur det kommer att se ut nu när det ska bli sol och vårvärme. Då lär vi få simma fram istället.