Jag har suttit här och funderat och funderat. Inte varför jag är så liten, utan på nobelpriset. Inte om jag någonsin kommer att få det, för den sannolikheten är inte så stor. Då är det lättare att hitta den myra som lystrar till namnet Emil i en myrstack.
Nä tanken eller funderingen om ni så vill var om han eller hon som uppfann Bafucinet har fått nobelpriset. Om inte så borde den personen få det genast, eller nästa gång det delas ut. Det är ju helt makalöst (Bafucinet alltså). Jag som hade lite rethosta i helgen och några dagar innan dess. Men i helgen bestämde jag mig för att köpa en burk Bafucin. Där det står att man ska ta en tablett varannan timme och låta den smälta i munnen. Jag har tagit som mest 3 om dagen. Och rethostan är borta redan nu.
Lite synd att man måste köpa en hel burk då. Vore ju perfekt om man kunde säga att: Jag skulle vilja köpa 6 tabletter Bafucin. För vad ska jag göra med resten av tabletterna, jag som sällan är krasslig. Jag får helt enkelt se till att jag blir krasslig några gånger till inom ett år tills burken (tabletternas) utgång passeras.
Undra också om det innehåller något som klassas som doping. Fast och andra sidan är det väl bara elitidrottare som kan åka fast för det. Jag tror inte mina cykelturer från och till jobbet kan räknas in som elitidrott. Det enda jag skulle kunna åka fast för då är väl om cykeln saknar hjul, trampor, reflexer eller ringklocka (vilken den faktiskt saknar, oops!)
Det skulle också vara väldigt svårt att cykla om cykeln saknade de två förstnämnda sakerna.
Nu blir det att se när Marta åter spelar på Gammlia i Umeå, men denna gången alltså för Tyresö. I alla fall ett tag, för sen blir det ishockey Danmark-Sverige också. I fotbollens andra halvlek blir det nog lite zappande mellan kanalerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar