En skridskoutflykt var dagens aktivitet under höstlovet. Ja vi tog bussen till Märsta och ishallen. En snäll busschaufför skjutsade oss hela vägen till porten, trots att bussen inte ska stanna där. Tänk om alla var så, och tro mig, dom flesta på den linjen är så snälla. Väl där så blev det ett ständigt skridskoknytande, sen lite åkning. Hallen var ganska full med folk, allt med tanke på att det var lov förstås och öppet för allmänheten. Några skridskotag blev det i alla fall, och barnen verkar ha haft roligt.
Men att sedan gå förbi sin lägenhet på väg till bussen hem, men inte få stanna kändes så där. Man kommer till fritids och har bara en halvtimme kvar på arbetspasset. Sedan ska man trampa hem. Ja ja, jag får se det som så att mina benmuskler försämras inte i alla fall.
Och ja, jag cyklar fortfarande. Helt otroligt, det har aldrig hänt tidigare att jag cyklat så här långt in på året (här). Jag räknar inte med när jag bodde i Umeå, för då cyklade jag året runt. Då stoppade inte lite snö och kyla, men här gör det av någon anledning. Men det beror mestadels på vägen och att folk inte kan köra bil här vintertid (de kan ju knappt köra nu). Men så länge det är +11 går det alldeles utmärkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar