Vad sjutton är det här?

Hur tänker dom? Det här gör mig (ursäkta) så förbannad. Nu är det här ett långt inlägg, så förstår om ni inte orkar läsa. Men ni borde göra det. För det är skrämmande. Hur kan man inte veta? Jag trodde stenåldern hade passerat.

Skolan – ”Vi visste inte vad en kränkning var”

Matilda var åtta år.Först vågade hon inte berätta för sina föräldrar – men till slut kunde hon inte förklara blåmärkena.- Då brast det för henne och hon berättade om att hon var mobbad. Det var som en mardröm, säger hennes mamma.

Matildas föräldrar märkte hur åttaåriga Matilda förändrades. Från att ha varit glad, sprallig och full av självkänsla fick hon häftiga utbrott, började vara elak mot sina syskon, sov oroligt och klagade på magont.

- Hon hade olika ursäkter för att slippa skolan. Men när jag pratade med skolan sa de att allt var bra, att de inte sett något konstigt. De beskrev hur Matilda ”var ett känsligt barn”, berättar hennes mamma.

Med tiden blev det värre. Matilda struntade i läxor, slutade äta, hade mardrömmar. 
- Vi började se att hon hade blåmärken på kroppen och försökte prata med henne, för att få henne att berätta.
En dag brast det.
- Hon ringde från skolan och grät. Mamma, hämta mig!
Matilda berättade för sina föräldrar att hon var retad i skolan. Att andra barn slog henne.
- De sa att hon hade fel kläder, fel frisyr, att hon var ”en apa”. De slog henne, sparkade henne och nöp henne.

Matilda själv försökte, trots att hon bara var ett barn, finna hopp.
- De kanske blir snälla sen, jag kanske får vara med och leka i dag.
Men situationen blev inte bättre.
- De säger att jag är skitful. Mamma, är jag inte fin?

När föräldrarna konfronterade lärarna och rektorn blev svaret detsamma – Matilda är känslig – hon håller sig mest för sig själv.
Det blev en lång tröstlös kamp för föräldrarna – som gick igenom varje förälders mardröm.
- Jag träffade skolan säkert 30-40 gånger, men ingenting hände. Det gjorde så ont.

Matilda missade mycket i skolan, till slut ville hon inte alls gå dit.
- Och vi som föräldrar, vad skulle vi göra? Vi har en skyldighet att skicka våra barn till skolan, men vi kunde inte skicka henne till det helvetet. De stal hennes skolgång, hennes självkänsla.
Efter flera års kamp kontaktade Matildas föräldrar i våras Barn- och elevombudsmannen och gjorde en anmälan.
Skolan fick allvarlig kritik för att de inte gjort tillräckligt för att hjälpa Matilda i hennes utsatthet.

Matilda, som nu är elva år, började en ny skola. Där är det bättre.
- Men hon mår fortfarande inte bra. Vi kämpar med att ge henne sin självkänsla tillbaka. Hon sover fortfarande dåligt.
Även för föräldrarna har den här tiden varit väldigt jobbig.
- Man försöker vara stark, men det har varit många tårar. Jag går i dag hos psykolog för jag måste tala med någon om det här. Om mardrömmen vi gått igenom.

Fotnot: Matilda är ett fingerat namn.

De förnekade att Matilda utsatts för kränkningar, men fick bakläxa av Skolinspektionen. 
- Nu i efterhand förstår jag att vi måste lära oss vad en kränkning är, säger skolans rektor. 

I slutet på augusti i år kom Skolinspektionens beslut i fallet med kränkningarna mot Matilda.
Skolan fick då tre månader på sig att vidta åtgärder för att se till att:
• vid kännedom om att en elev känner sig kränkt skyndsamt utreda omständigheterna kring de uppgivna kränkningarna.
• i de fall då kränkande behandling förekommer, vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra kränkande behandling i framtiden, och
• se till att rektor anmäler uppgifter om upplevd kränkande behandling till huvudmannen.

Dessa tre punkter hade alltså skolan tidigare misskött.
Nu, säger skolans rektor till Aftonbladet, har de ”gjort en plan för hur vi ska kunna göra och så”.

- Vi har träffat våran utvecklingsledare och gått igenom beslutet och utifrån det har vi bestämt olika åtgärder. Vi är redan fler pedagoger ute på rasterna för att undvika det här, och så att den dolda mobbningen inte ska få förekomma.
- Sedan ska vi börja med något som heter rastpedagog som ska ta hand om barnen som inte har någon att leka med.

De ska också, säger rektorn, ha en utbildning för personalen i oktober och titta på: Vad är en kränkning och hur upptäcks de och så, så det inte ska hända igen.

Skolan fick också kritik för att rektorn inte skickat klagomålen vidare till huvudmannen (kommunen).
- Det var ju en missuppfattning, så uppfattade jag det i alla fall, att mamman inte ville det. Men i fortsättningen ska alla klagomål ska diarieföras och skickas till huvudmannen.
- Vi har en god plan, det tycker jag.

Vad gäller fallet med Matilda, säger rektorn:
- Vi gjorde åtgärder för varje grej, men vi tittade inte på det stort, det är väl vad jag kan säga. Vi har lärt oss någonting av det här.
Men ni förnekade att Matilda var utsatt för kränkningar? 
- Ja, för lärarna uppfattade det inte som kränkningar, men ju mer jag har läst och tittat på det – hon uppfattade ju det som en kränkning och vi uppfattade inte det. Därför måste vi bli bättre på att förstå, vad är en kränkning? Det måste vi få utbildning i.