Detta är året !!

Året då våra stora stjärnor väljer att avsluta sina karriärer. Några mer välkomna än andra, några lite oväntade och några mer sorgliga. En del väntade men oerhört sorgliga.

Anja Pärson, en av dom mest välkomna. Nu slipper vi gnället över att backen och snön är så dålig. För inte var det Anja själv.
Christian Olsson, också rätt välkommen. En skadad fot håller inte hur länge som helst. Det vet nu både Christian och Foppa.
Olof Mellberg, väntad och välkommen. Han hade gärna fått sluta innan EM också. Nu väntar vi bara på Anders Svenssons besked.
Helena Ekholm, kanske lite oväntad och lite sorglig, lämnar ett tomrum i skidskyttet bakom sig.

Nicklas Lidström, en rätt väntad, men otroligt sorglig. Kanske världens bästa ishockeyback genom alla tider. Det var han som gjorde att jag började hålla på Detroit Red Wings när han blev draftad 1989. Han gjorde till och med så att jag håller lite på Västerås efter Luleå. Det är den spelare som jag rankar till Sveriges bästa.

Han är den spelare som jag alltid sett upp till, även om jag aldrig spelat hockey själv. 20 år i samma NHL-klubb, vilket säger rätt mycket om denna man som under dessa år har vunnit Stanley Cup 4 gånger, utsedd till bäste back 7 gånger (är rätt övertygad om att han varit på tal alla andra gånger också).

Jag har säkert glömt någon, eller?

Frågan? Hur länge orkar Sanna Kallur?