Nu är det sådär lagom kallt. Jag har i alla fall börjat vänja mig vid chocken. Det var inte längesen jag gick i shorts känns det som. Sen slog det plötsligt till och blev vrålkallt. Även om det inte blivit varmare nu så känns det rätt skönt.
Det är i alla fall vad jag tycker. Jag kan vara speciell och jag är ju norrlänning. Nu har det ingen med saken att göra, för jag har aldrig upplevt kallare vintrar än här nere i söder trots mer än halva livet i norr.
Nu ska jag inte sitta här och snacka om vintern. Det är bara höst, vilket inte är så bara. Det är en mörk tid och mörkare och gråare blir det, men höstfärgerna är ändå vackra. Det går inte att komma ifrån.
Trampar jag till jobbet än då? Svar JA. Det regnar ju inte och ingen halka på marken med undantag av några löv. Dom ställer ändå mest till det för tågen. Min cykel klarar det utmärkt. Jag kommer att trampa tills den första snön faller. Det kan bli riktigt länge det, för vem vet när den kommer, om den kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar