Höll god min som vanligt!

Har gjort det under hela dagen och gör det fortfarande.
Men snablars vad ont det gör.

Det finns dock inget att göra när det gäller en tå. Men det finns en sak jag hade kunnat göra, nämligen undvika att det hade hänt. Fast gjort är gjort, det är som det är och det blev som det blev.

Vad var det som hände då?

Jo på idrotten skulle jag visa eleverna hur dom skulle göra en typ av hinderbana. De skulle göra sidoskutt över en bänk, genom att ta tag med händerna på bänken och skutta med fötterna från sida till sida. Och vad händer? Naturligtvis så slår jag i tån rätt i bänken. Den goda minen höll jag och bara fortsatte, och ingen märkte av någonting förutom jag. Först när jag kom tillbaka till skolan kollade jag till hur det stod till med tån. Blå, blåare, blåast.

Det är bara vänta. En tå blir väl först blå, sen blir den lila, sen gul och tillsist så är den borta.

Den som nu är känslig mot tår och fötter behöver inte titta. Jag är så otäck att jag droppar ner en bild här. Ja det är ingen som behöver titta. Så pass snäll är jag i alla fall, att jag inte tvingar någon.

Varning för stark bild!

Tycker ändå det var rätt bra gjort att träffa just mittentån, och bara den.