Vad gör man på en söndag? Jo man kan åka in till stan för lite fika, något som har hänt fler söndagar. En rätt härlig avkoppling på en söndag.
Ja ok, jag bjuder väl på en bild också. Sen bjöd dagen på något otroligt, eller otroligt och otroligt. Nu låter det som jag ska komma med någon jättehändelse. Lika bra jag tonar ner det på en gång så ni inte får för stora förväntningar.
Men när vi gick en lite promenad i stan efter fikastunden, så upplevde vi något "magiskt". Vi möttes av solen, och så stark som den var då har jag nog aldrig upplevt. Inte ens på den härligaste sommardagen. En enormt starkt sken på en fantastisk höstdag. När vi svängde av från solen (d v s den strålade på oss från ett annat håll och inte rakt i ansiktet) var det nästan en befrielse.
Ett stycke vacker och snygg gjord äventyrsfilm. Den klassiska sagan känner alla igen, men här på ett lite annorlunda sätt utan att egentligen tappat något från sagan.
Jag tycker den var riktigt bra och välgjord. Framförallt snyggt gjord på ett typiskt äventyrligt sätt. Klart sevärd om man gillar äventyr, ja annars också för den delen.
Jag tänkte bjuda in mig själv på en pratstund, så jag bokade in ett hemma hos möte. Jag förslog lördag kl. 12. Jag kom in till mig själv 2 minuter efter utsatt tid med andan i halsen och ursäktade mig. Det gjorde dock inget, och det var jag som började fråga mig själv.
Kan jag bjuda på något, The, Kaffe, Whisky, cognac eller morot?
Kaffe blir bra tack.
Vilken tur, för jag hade ändå inget annat.
He, ok, men nu var det jag som skulle ställa frågorna, så jag sätter igång med detsamma.
Vi slår oss ner i den svarta skinnsoffan i vardagsrummet. Framför oss är en gigantisk TV. På väggen hänger inte mycket, någon liten tavla. En Kiss-tavla står fortfarade på golvet efter att ha ramlat ner.
Vad heter du mer än Anders, och då menar jag inte efternamn?
Det tycker jag inte har någon som helst betydelse. Tilltalsnamnet är Anders och då är det ingen som behöver veta några andra. Och då vet jag vad du kommer att fråga som följdråga, om jag skäms över de andra namnen.
Ja det var faktiskt det jag tänkte fråga, gör du det?
Nä, absolut inte. Varför skulle jag göra det? Jag skäms inte för något. Och nu kommer du att fråga om det verkligen är säkert.
Om du ursäktar, så är det faktiskt jag som ställer frågorna. Är det säkert, skäms du inte för något?
Visst jag ber om ursäkt. Jag ska genast sluta, och som svar på din fråga. Nix, då hade jag väl sagt det.
Ok, då tar vi oss vidare. Vad jobbar du med?
Jag lär små knattar att slå varandra så mycket som möjligt.
Ah, du är boxningstränare?
Avbryt mig inte, jag hade inte berättat färdigt. Självklart skämtade jag. Det är naturligtvis tvärtom. Jag löser konflikter och ser till att knattarna har kul när dom slutat skolan.
Förlåt mig, ok jag förstår. Vad gör du på din fritid?
Vad är fritid? Jag kommer hem efter jobbet, helt slut, lägger mig och slumrar, vaknar till och kanske sätter på tv:n, tittar på något skit som går. För att sedan gå och lägga mig och vakna upp till en dag som ser likadan ut.
Spelar du inte bowling då, jag har hört att du är bowlingproffs?
Den snubben du har hört det av skulle jag vilja ha namnet på, så jag kan bunta ihop och slå ihjäl honom. Du ska inte tro på allt du hör, men visst jag spelar bowling på korpnivå och det går bra för vårat lag, men det finns alltid ett men. Det hade kunnat gå bättre om jag ersattes av någon annan.
Vad då, vann ni inte förra säsongen?
Jo visserligen, men inte var det min förtjänst.
Den lilla krabaten som springer runt våra ben då. Hur länge har du haft honom?
Du menar Minus. Han är 90år, om man nu räknar kattår så. Jag har ingen aning, men jag har haft honom i 10 år.
Om du så var tvungen att leva resten av ditt liv på en öde ö, och får bara ta med dig tre saker. Vad hade du tagit med dig då?
Först och främst så ser jag ingen anledning till att bli tvingad. Vem skulle tvinga mig?
Nä visst, men kan du svara på frågan?
Ja då självklart. Jag behöver bara en sak för jag vill inte leva resten av mitt liv på en öde ö, så jag tar med mig en båt för att ta mig tillbaka.
Och slutligen. Vad önsnkar du mest av allt just nu?
För att det ska låta bra säger jag fred på jorden. Det är så man ska svara på den frågan. Det gör allt kvinnfolk i skönhetstävlingar.
Ja men nu är du inget kvinnfolk, och detta är ingen skönhetstävling. Så vad blir svaret då?
Att frågorna är slut och jag kan återgå till det jag ska göra.
Vad skulle det vara då, du hade ju ingen fritid?
Det är ju helg för tusan, och du skulle inte ställa någon mer fråga. Men svaret blir ingenting. Kan jag gå nu?
Javisst, tack för pratstunden.
Tack själv.
För snällhetens skull länmar jag kaffekoppen i diskhon, tar mig i hand och går ut genom dörren. Vinkar lite lätt till mig själv innan dörren stängs igen och jag återgår till att diska upp efter mig, samtidigt som jag inser att jag kunde ju faktiskt ha bjudit på ett litet kex också.
Ok, det är inte så konstigt egentligen, eftersom det står på almanackan att just dagen i dag är en fredag. Jag tycker bara det är lite skrämmande, då jag nyss tyckte att det var fredag. På sätt och vis är det bra att veckorna går fort. Då det är rätt jobbiga veckor, men de kan ändå passera i en väldig fart. Det lite sämre med denna fart är att det är svårt att hinna med allt man vill göra (vad nu det ska vara). Det finns säkert massvis, men det går så snabbt att man knappt hinner tänka på vad det är man ska göra.
Så i morgon ska jag inte göra någonting, och hinner jag inte klart fortsätter jag på söndag.
Något vad jag skratta, vilka uttalanden. Debatt på tv nu. Första inslaget om att Tintin skulle vara rasistisk. De var tal om att alla Tintinalbum skulle bannlysas.
Denna bilden kom på tal för att visa det. Hur många ser det rasistiska i den? Svarta skulle känna sig underlägsna vita. Och det är som någon sa: Är detta det och man ska ta bort Tintin från litteraturen, så måste man ta bort allt. Då skulle det inte finnas någon litteratur kvar.
Jag bara skratta åt argumenten.
Kvällens bowlingmatch skrattade jag inte åt, jo nu i efterhand kan jag göra det. Det visades sig vara dumt att hoppa över träningen. Så dålig jag var. 0p av mig. Tur att det är en lagsport.
Haha, där fick ni. Ni trodde det var bowlingen jag laddade för. Det jag visserligen till viss del också. Andra matchen ikväll. Och jag som inte tränade förra veckan. Så det är ikväll vi (jag) får se om det var bra eller dåligt. Jag känner mig spelsugen i alla fall, vilket inte behöver betyda att det kommer att gå bra en dag som denna.
En dag när jag nästan kommer direkt från hästryggen. Eller nu har jag inte varit på hästryggen, jag har varit nära en häst. Eller nära och nära, jag har varit där en häst travat. Ja inte just där den travade då, inte i stallet heller. Om man nu inte räknar hela ridskolan som stall. Jag satt i cafeterian och tittade på genom ett stort glasfönster när barnen var på hästryggen. Det gjorde jag inte för att jag inte gillar att vara nära en häst eller på hästryggen, ja nu är det inte så att jag jättegärna är nära en häst heller. Jag är alltså inte rädd dom. Det var bara det att jag var med barnen som inte ville rida, för vi tvingar ingen. De hade rätt roligt ändå, både de som red och de som tittade på. Och även om jag inte var nära så luktade jag säkerligen lite häst ändå. För på en ridskola med ett x-antal hästar så luktar det vart man än är, så det vore väl konstig om kläderna inte tar åt sig något.
Men ett fyndigt och lite roligt inlägg ska jag försöka få till när helgen kommer. Jag jobbar på't.
Jag har inte tråkigt, men jag är tråkig. Eftersom jag inte har något att skriva om. Jag har dock lärt mig att man ska skriva något ändå. Det säger alla som har lite större bloggar. Allt bara för att visa att man lever. Och det vill jag då meddela i detta nu.
Egentligen ska man skriva minst 3 inlägg per dag också. Jag förstår dock inte hur jag ska hinna det. På jobbet kan jag inte sitta och blogga, när jag kommer hem brukar jag oftast slumra en stund, sen kan jag skriva en liten rad. Skulle jag då skriva 3st blir dom väldigt tätt i så fall, och vad finns det att skriva om på så kort tid. Det skulle betyda att 90% av inläggen blir Hej, jag har inget att skriva om, men jag lever.
Nu strävar jag i och för sig inte heller att bli någon storbloggare. Dom som läser dom läser, läser man den inte så gör man det inte, och det är inget man behöver.
Detta var ett av mina tråkigaste inlägg såhär långt, men jag lever.
Om man tänker efter en stund kan det hända att man kommer fram till ett mycket viktigt beslut.
Något som jag väntat på. Jag har i alla fall inte sett det tidigare. Nu kan den som inte har Canal Digitals alla kanaler se lite svensk hockey på datorn också. Det har bara varit ryska och slovakiska ligan som streamats. Så ikväll dök det upp. 2 matcher från elitserien. Om än inte Luleå denna gången, så var det kul. Jag hoppas det blir deras tur någon gång nu.
Det blir därmed en kväll då man inte vet vad man ska se. AIK-Tyresö (damallsvenskan) på TV4 sport kl 19.15. Frölunda-Skellefteå och HV71-AIK livestream kl 19.00. Och inte nog med det. Kl 20.45 startar Ligacupmötet med Leeds-Everton. Mycket att se med andra ord. För den som är sportintresserad i alla fall.
Ja hockey hinner ju nästan bli färdig till fotbollen, så det blir nog bra. Dessutom kan jag ladda upp något av det på PS3:an och sen lappen.
Det blir bra det.
Dagen annars har varit fri från regn. Det regn som sas skulle komma tog någon annan väg, och det var väl tur det. Det var nämlingen friluftsdag på skolan. En dag med friidrottstema. Alla har det kämpat, och det otroligt bra på Midgårdsvallen. Grenar som höjdhopp, längdhopp, 60m, 800m och kast med litet barn (förlåt, liten boll). Jag var tvungen att testa på lite också. Jag hoppade t ex 4m i höjdhopp, och 1,15m i längdhopp, eller var det tvärtom. Ska sägas att det var med jeans, kofta, regnjacka och sandalskor. Det tycker jag inte var så illa pinkat.
4m i längdhopp tycker jag lovar gott. Det är ju faktiskt bara 5m till världsrekordet.
Jag blev lite ledsen i ögat när jag cyklade till jobbet i morse. Halvvägs så låg denna grävling påkörd vid dikeskanten (jag kallar honom Enar). Tyckte så synd om honom (om det nu är en hane, ingen aning). När jag så cyklade hem, så låg han fortfarande kvar. Lika orörd. Någon fartdåre har träffat honom rätt i skallen och där har han fått ligga. Lämnad till alla asätare, som tur nog inte hittat honom än. Dom kanske inte törs ge sig på honom.
Varning för stark bild!
Jag ville egentligen bara ta med honom hem och krama om honom, men då skulle väl Minus bli tokig. Och det är ju ingen anmälningsplikt på grävlingar, så polisen gör förmodligen ingenting. Sådär får han antagligen ligga tills jag vet inte när.
Det var så jag ropade den morgonen. Men vi tar det från början.
Den 28 februari 1986. Jag var 12 år, eller skulle fylla några månader senare. Jag vaknade med tuppen (vilket är konstigt, eftersom vi inte hade någon tupp på den tiden. Inte nu heller för den delen) på lördagmorgonen. Jag skulle som vanligt se Godmorgon Sverige, något som jag alltid gjorde som så många andra. Denna morgon möttes jag av polisbilar och stort pådrag. Godmorgon Sverige var inställt. Statsminister Olof Palme hade blivit skjuten. Jag springer genast till mamma och pappas sovrum, där dom fortfarande ligger. De sover dock inte.
- Mamma, Olof Palme är skjuten! ropar jag.
Jag minns dock inte vad mamma svarade, men jag är rätt säker på att hon klev upp, och där satt vi framför tv:n en stund.
Jag minns att jag blev skakad, även om jag inte var så politisk insatt då (vilket jag inte är nu heller, inte speciellt mycket i alla fall). Jag minns den dagen så väl, i alla fall den morgonen.
Det jag egentligen ville komma fram till är att jag såg Palmedokumentären idag.
En bra och välgjord dokumentär. Här fick man verkligen veta allt bra och dåligt han gjorde. Hur han var som människa, som politiker. Älskad och hatad. Det var nästan lite kusligt att se hur hatad han var under en tid. Men även hur roligt Erlander och Palme hade tillsammans. Den var blandad med allvar och humor.
Igår kväll såg jag Avatar för första gången. Ja jag vet, alla har talat om den och det har gått ett antal år sedan den hade premiär. Jag hade egentligen inte tänkt se den (varför vet jag inte, ja mobba mig mer nu då). Men när den så gick på tv igår (tv4 visserligen, filmförstörarna nr 1) och jag hade inget annat för mig, så då kunde jag väl se den.
Jag undrar dock vad det var som gjort den till den mest inkomstbringade filmen genom alla tider. Det jag kan hålla med om är att den är fantastiskt snygg gjord och påkostad. Så det var väl tur att den drog in så mycket pengar då.
Men så jättefantastisk är den väl inte.
Jag vet att jag kanske är den enda som tycker det, men jag står för det och jag kommer inte att ändra mig. Ni får mobba mig hur mycket ni vill. Spotta ut kommentarer hur dum i huvudet jag är som inte ser det som är bra med filmen.
I detta lite trista väder var det perfekt för en rulle. Jag fixade hem den för någon dag sedan, och nu var det läge att se den. Tim Burton-fan som jag är så hade jag nog ganska stora förväntningar på Dark Shadows.
För enligt mig har han inte gjort en dålig film. Denna var inte heller dålig, men den kommer inte riktigt upp i klass med hans tidigare filmer. Visst har den Burtonanda, och är rätt snygg gjord, men det är något som saknas. Något jag inte kan sätta fingret på, så jag provade med stortån, men det gick inte heller. Men ändå en helt ok och sevärd film. Och anmärkningsvärt nog är det inte Johnny Depp som är bäst. Han kommer i skuggan av Eva Green, som är briljant.
Migrationsverket vill skicka Haddile, 2, till ett barnhem
Migrationsverket borde inte ha några rättigheter.
Hon är lämnad i Sverige, övergiven och misshandlad som spädbarn. Ingen vet om den biologiska mamman som är fransk medborgare finns i Frankrike, och om hon överhuvudtaget kan ta han om flickan. Ändå säger dom att det är bäst för 2-åriga Haddile att skickas tillbaka till Frankrike för att försöka återförenas med mamman. Hur är man funtad? Det finns inget verk som är mer blåsta än migrationsverket. Är det någon som ska utvisas från landet så är det migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik. Han kan ta med sig generaldirektören Anders Danielsson också. Äh, han kan ta hela ledningen med sig och sen bör dom aldrig visa sig i Sverige mer.
Trots att veckan har satt rekord i snabbhet, (tror jag) så har den varit som den har varit. Jag vet inte hur många minuter jag har varit mig själv. Ett evigt springande och jag har varit både hitan och ditan, dattan och duttan och Bettan och Lottan. D v s jag har varit överallt och lite varstans. Här för den och där för dom und so weiter.
Och jag tror inte det kommer att bli mycket annorlunda framöver. Det som ska göras blir inte gjort och det som är gjort blev inte bra.
Så inte är det underligt att jag är slut när det är slut.
Jag orkar ju aldrig med fredagsmyset, något som jag i och för sig inte har ändå. Eller det är klart mysigt kan jag ha och det är fredag, så jag kanske har det, men jag orkar inte med det. Ibland är det nästan så att jag bara väntar på lördagen. Varför jag nu skulle göra det, då är det ju snart söndag och efter söndag så börjar ju en ny vecka.
Äh, det är klar jag passar på att njuta av helgen. Bara att njuta medan man kan.
Och där fortsätter jag inte, för jag vill inte använda ord jag inte vill använda. Men det är så fruktansvärt dåligt att Elitserien också skulle vika sig. Nu är Elitserien förstörd. Varför ska det komma hit en massa spelare från NHL bara för att dom inte kan enas där borta. Och där var unga talanger och Tre Kronors framtid bortblåst. Då kunde väl klubbarna stå emot, men icke. Klart dom hjälper till att förstöra. Var det inte nog med att Allsvenskan fegade.
Jag blir så arg!
Sen läste jag visserligen något lite roligare, eller kanske inte, men det slutade roligt. Birro skulle göra en Ranelid. Då tänkte jag först att han skulle krocka och skylla på alla andra runt omkring. Sen var det ju att han skulle ställa upp i melodifestivalen och läsa någon poetisk text (ja nu är det inte klart, men det är klart han kommer med). Han säger själv att han förstår kopplingen, men det här är en helt annan grej. Den här bygger på samspelet av en bra låt och text, hm! När jag sen såg några kommentarer kom leendet. En av dagens bästa:
Birro är författarnas svar på Sean Banan, så det passar ju bra.
Hur veckan har varit skriver jag lite senare, för den har varit.
Jag har inget bra svar på det. Jag hoppade över bowlingträningen ikväll för att åka till Grönan. Där stod Takida på scenen. Jag kan inte säga om det var bra eller dåligt.
För det var inte bra, men det var inte dåligt heller. Nu hörde vi inte hela konserten, eftersom det inte lockade. Det hände liksom inget. Det var som att bandet spelade en sak och sångaren sjöng en annan. Passade inte ihop vissa stunder. Jag tror att det flesta var där för att höra Curly Sue. Då åkte nämligen alla mobiler upp för att ta kort eller filma. Och visst, den låten håller även om jag inte riktigt förstår första textraderna. "Min styrka är svår att hitta. Jag känner mig så mycket starkare nu"
Om det nu sen var bra eller dåligt att hoppa över träningen får vi se nästa torsdag. Då är det match igen.
Igår kväll låste sig datorn och jag kunde inte göra någonting. Det enda sättet var att stänga av datorn direkt på On/Off knappen. Inte alltid det bästa, men vad göra. Då var det bara det att datorn inte ville gå igång, eller den gick igång och började tugga. Ingenting hände, bara svart skärm. Provade flera gånger, men samma resultat. Ok, tänkte jag . Jag låter den villa och provar i morgon (läs idag) efter jobbet. Jag kommer hem och sätter på datorn. Samma visa. Den är död. Jag börjar leta kvittot/garantin för att se om jag har något kvar på den. För det är nog bara att lämna in den.
Under tiden jag går och letar, tar ett bra tag. Vad händer? Jo den hittar något. Klassisk ruta, om jag vill starta Windows i standard läge, felsäkert läge o s v. Jag startar i standard och visst går den igång. Bara det att touchpaden inte vill reagera. Muspekaren står stil. Jag trycker av datorn igen och sätter på. Samma visa, jag väljer åter standard läge. Jag fingrar på touchpaden under tiden den tänker, bara för att hålla igång muspekaren. Smart av mig, för det fungerar och nu är jag åter igen på banan.
Datorn fungerar bra och jag är glad att jag slapp åka in med den.
Pust!
Jag fick dock bara söka upp min igooglesida som hade gömt sig någonstans, trots att jag loggat in på google. Men det gick det med och nu är allt som det ska.
Youtube är en ren skatt om man vill ha musik. Jag har nog sagt det förr. Det finns alltid något nytt att hitta, ja och gammalt också för den delen. Nygammalt alltså. Konserter från förr. Sådant man inte trodde fanns ens. Idag blev jag lite 80-tals nostalgisk när jag hittade en konsert med Europe (från förr alltså), The Final Countdown Tour från 1986. Och bara för att jag är så snäll så bjuder jag er på den också, även om ni inte gillar Europe eller inte. Men det är ju så enkelt att man inte behöver titta.
Fast skulle ni inte titta, så kanske ni missar något. När pudeln är som bäst.
Måste ju vara dom bland dom fånigste bloggorden som kommits på. Vem är det som börjat med det egentligen. Är väl bara säga bra och dåligt. För vad betyder dom.
Jag börjar med hissar:
En hiss är ett transportmedel för personer eller varor mellan våningsplan i byggnader. Emil hissar upp Ida i flaggstången, men man kan även hissa upp flaggan i densamma. Kone är ett av Sveriges hissföretag.
Då tar vi dissar: Nu har det blivit så populärt p g a någon, att ordet har tagits med i SAOL. Jag kollade i min ordlista hemma. Där fanns det inte överhuvudtaget. Då fanns bara diss, och det är som bekant tonen D höjd ett halvt tonsteg. Så för mig är diss det och inget annat.
Visste ni förresten att den första mekaniska hissen installerades på 488 Broadway, New York, USA 1857.
Erkänn att det bara blir småkorkat och fånigt att skriva veckans hiss vs veckans diss. För min del skulle det bli såhär:
