Carpe Diem!

Idag var det inte roligt att vakna, eller mer på det sättet jag gjorde det. Jag är inte ensam. Jag slår som vanligt på tv:n för att kolla lite väder, men det första jag år veta är att Robin Williams har tagit sitt liv. Jag tror det är fler än jag som fick en tår i ögat. Han kommer alltid att vara en av de största, mest generösa och roligaste människan på denna planet. Det är en gigant som har gått bort. 

Röstgeni, ståuppkomiker (kanske bästa någonsin), skådespelare som behärskade allt.

Den som säger att han gjort något dåligt ska jag bunta ihop och slå ihjäl.

Jag som är några år gångna minns förstås det stora genombrottet i tv-serien Mork and Mindy. Där han spelade den fantastiskt roliga utomjordingen Mork som får uppdrag att ta reda på allt om jorden och dess människor. Han stöter på den vackra Mindy och får bo hos henne. Och avslutar varje dag med att rapportera till planeten Ork där hans överordnande Orson sitter och väntar på att få höra allt.

Sen går det att nämna oändligt många roliga och gripande filmer. Jag har inte sett allt han gjort, men det jag sett är mästerligt.

Naturligtvis Good Morning Vietnam. Ingen kan ha missat radioprataren Cronauer som roar de amerikanska soldaterna i Vietnam.
Good Will Hunting som han också fick en Oscar för. En gripande roll och film. Ingen komedi och det är beviset på sin storhet. Är det månne den enda renodlade komikern som fått en Oscar?
Döda Poeters Sällskap har nog inte heller gått förbi någon där han som läraren John Keating kommer till en privatskola med väldigt hård disciplin och ändrar på allt och ber eleverna att fånga dagen (carpe diem, därav rubriken). En roll han borde ha fått en Oscar för.

Jag har också svårt att se någon annan så rolig komiker spela en så läskig person som den smarta och misslyckade författaren och även mördaren Walter Finch i Insomnia.

Jo tåren kommer att hänga kvar och han kommer aldrig att glömmas bort.

Nano, Nano!