Valaffischer!

Jag förstår mig inte på dessa valaffischer. För vad har dom för funktion? Är det någon som hinner läsa dom?
Låt oss säga att du kommer i bil och kör 50 km/h (säger jag för att vara snäll), eller som jag kommer på cykel i 50 km/h (säger jag för att ta i lite). Det är väl inget man hinner reflektera över då. Jag tror inte det är någon som stannar bilen, eller cykeln för att gå fram och läsa. Då är man en riktig dåre. 
Ok, om man ska köra en sträcka från Haparanda till Smygehuk så kanske man hinner med att läsa en affisch om man tar ett ord i taget. Då är problemet att det är flera tusen olika affischer på resans gång, så du skulle ändå blanda ihop alla och vilket parti som säger vad.

Och vad säger dom förresten, om man nu skulle ha hunnit läsa någon, så säger dom ingenting. Jag får i alla fall inte någon som helst uppfattning.

Alltså totalt meningslösa!
Dessutom en trafikfara!
Det är bara en kamp om vilket parti som kan få upp flest affischer på minst yta.

Här kommer några exempel: (OBS! Fotade ute i mörka natten med mobil, därav den dåliga skärpan)

Den ovanför skulle du absolut inte hinna läsa, om du nu skulle vilja det. Dessutom säger den väldigt lite. Och vad gör inte den nedanför då. Den kanske du skulle hinna läsa, men vad säger den? Att Jonas Sjöstedt inte är till salu. Det är ju faktiskt rätt bra att veta.

Fotnot: Bara för att jag tog dessa och dessa partier, så har jag inget sagt om vad jag ska rösta eller inte rösta på.

Gjorde det igen!

Regnet höll sig undan och Melissa Horn kunde trollbinda publiken som bara hon kan. Hon kanske gjorde sig lite bättre inne på Cirkus, men nog sjutton fungerade det på Gröna Lunds stora scen också. Det kanske inte var riktigt lika nära till några tårar som Cirkusspelningen, men inte var det långt ifrån. Det är egentligen så enkelt, men så mäktigt. Ni som inte sett henne live borde ta chansen om den kommer. Jag tror inte det är något ni kommer att ångra.

Dessutom lyckades hon lura alla 10-tusen eller hur många det nu var där genom att stanna upp bandet med att ursäkta sig att något var fel och att det inte stämde. Nu var det inget större fel, utan hon ville helt enkelt ha in Lars Winnerbäck på scen.

Plusen räcker inte till om man bara får ge fem, men Håkan Hellström har väl nästintill överskridit den gränsen helt oförståeligt. Är det någon svensk artist som sjunger på svenska som är värd det. Ja då är det Melissa Horn.

Nästa Melissa!

Det regnar lite lätt ibland, ibland inte. Nu ska inte det stoppa mig. Jag åker till Grönan.

Inte tänker jag missa Melissa.

Egentligen förra!

Då är det premiär för bowlingen. Ja inte för seriespelet, men träningen i alla fall.

Egentligen var det förra torsdagen, men då kunde inte jag. Men nu så gör jag också entré på banan. Hur det kommer att gå, ja det vete någon?

Ännu ett steg!

Idag var jag iväg och skaffade mig ytterligare ett steg på väg till comebacken. 

Det betyder alltså att det är väldigt nära. Det här kommer att göra skillnad på golfslagen. Jag kände när jag var och slog i söndags att det inte var riktigt stabilt. Detta gör nog susen, eller i alla fall en liten förbättring.

Får inte plats!

Men nog sjutton är den bra.

Den hade faktiskt kunnat få plats när 70-talets bästa låtar enligt mig presenteras inom kort. Ja den är ju med, men eftersom jag bara tar en Topp 3 så når den inte upp dit. Ni lär ändå veta vad som kommer upp om ni känner mig, men jag håller er på bänken lite till.

Hon måste ju sakna all form av humor!

Vet inte om ni såg fredagens Retro. Det handlade bland annat om Solstollarna, och det får som vanligt en massa kritik på att det gick runt flickor i bikini. Det var sexistiskt och inte korrekt som barnprogram. Vad är felet? Är det ingen som gör det idag?

Annika Vretman (fd Sundbaum-Melin) på Aftonbladet uttalade sig att det inte var ok, och att det inte skulle vara det ens om det var någon humor i det. Vad är felet på den människan? Om det är något som är humor så är det väl det. Hela serien Solstollarna är ju vrålmycket humor rakt igenom. Men det är klart är man humorbefriad så är man. Fredrik Virtanen är faktiskt inte mycket bättre.

Åh, neeej! Förlåt, nu glömde jag varna er innan. Flickorna har bikini på sig.

Det är alltså inte OK, men nu går program som Big Brother, Paradise Hotell och allt vad dom heter. Då är det tydligen inte något fel längre. Det är det enda barn och tonåringar pratar om idag, men att springa runt nakna, utsättas och utsätta andra för mobbing och ha sex i TV är inget fel. 
Och om någon skulle komma och säga att det är humor i det, ja då bör den personen göra en grundlig undersökning på vad som fattas. Då är det inte bara en tappad hjärncell som ska återställas. Så snälla Annika Vretman leta upp det du tappat och försök återställa felet innan det är alldeles åt skogen försent (vilket det redan kan vara, tyvärr).

Lite golfslag!

Steget tog ytterligare ett kliv ikväll. Jag och en kollega drog nämligen till rangen och slog lite bollar. Och det sitter i måste jag säga.

Visst det är klart det blir några dåliga träffar och lite snedslag, men vad då. Jag är inget proffs. Men snablar så kul det var. Vi avslutade med lite puttar och chippar. Nästa säsong då ska jag ut på banan igen.

Paraplyernas dag!

Så farligt tyckte inte jag det var, sen höll det bara på några minuter och som vanligt strålande solsken efter det. Lika fullt skulle alla paraplyer upp.

Lite komiskt var det allt. Och samtidigt livsfarligt. Nu ska ni tänka er in i situationen att gå i Gamla Stans smala gator och gränder. Inte så farligt än, men tänk er då dom fullt med folk och alla ska passera fram och tillbaka med ett paraply uppfällt. Bara tur att man har ögonen i behåll. Minsta lilla snedsteg hade kunnat sluta riktigt illa.

Oj, så kult!

Det blev nästan direkt att åka till Grönan efter jobbet. Där det bjöds på nostalgi och kult. Säkert för en hel del, då publiken till stor del bestod av personer i min ålder + -10. Klart det var en hel del yngre också, då Electric Banana Band går ner i alla generationer. För mig är detta extra speciellt. Något jag återkommer till. Nu lite bilder.

Även om nu publiken var många i min ålder så tyckte jag mig se att det bara var jag som kunde de äldre låtarna (ja eller så ville dom inte visa att dom kunde dessa) som Livet i regnskogen, Banana Bwana, Bonka Bonka.
Det är klart de flesta känner till Zwampen och Banankontakt av de äldre, men det verkade inte vara mycket mer. Nu kan det ha med att göra att jag även uppträtt själv med hela deras repertoar i mina unga (yngre) år. Därför är det alltid lite extra kul att se dom fortfarande.

Det här är nog också det enda band som kan få en hel publik att sätta händerna i armhålorna och kackla som hönor, forma händerna som pirayor för att sedan föra dom fram och tillbaka framför sig, samt att vråla att vi har Tarzan på middag idag.
Nu är det kanske det enda band som gör något så konstigt också, men att få med alla från 5-99 år är faktiskt en liten konst.

Hög nostalgifaktor med andra ord. I alla fall för mig.

Blir inget idag!

Nä idag/ikväll orkar jag inte skriva nått.
Då jag är stel som en stol och trött som en fjällskivling.

Därför blir ni utan inlägg nu och därmed mer i morgon och en liten förklaring på varför (kanske).

I väntan på 70-talet!

Lite nostalgi i väntan på 70-talet. Ja min lista på de bästa låtarna på 70-talet. Då håller jag mig kvar på 80-talet en liten stund, även om det här är en ny inspelning. Ja det är nog bland det nyaste som finns med The Bangles just nu. En härlig låt av en härlig grupp. Kan dom inte komma till Sverige? På det kan jag nog svaret. Ja det är självklart dom kan. 

Tårtad!

Även om jag kan tycka det är lite roligt med tårtning. Och alla som blivit det ska väl vara glada. De hade ju kunnat bli stenade. Lite gratis tårta att mumsa i sig, även om det inte blir på ett sätt man tänkt sig. 
Jag ställer mig ändå frågan. Är det värt det? Vad är det för vits att köpa en tårta och "kasta" den i någon annans ansikte (Göran Hägglund, senast i raden)?
Då får man ju inte ta del av bakverket själv. Köper jag en tårta för flera hundra så vill jag ha den själv, ja eller dela med någon annan (på rätt sätt).
Jag skulle gärna vilja veta vad de personer som gör det får ut av det hela.

Den här bilden var dock lite roligt. Är Fridolin på väg att tårta Reinfeldt?

Det hade faktiskt varit lite kul ändå.

Någon till från helgen!

Nu blir det dock lite mer natur och inte det som hände, även om det hände. För något har ju hänt. Annars skulle jag inte kunna visa det som inte hände. Det som inte har hänt är att jag gått och tagit dessa bilder. Hade jag inte gått och tagit dessa bilder så hade det inte hände inte hänt.

Nu vet jag inte själv om jag förstår vad jag menar, så det kan jag inte heller begära av er. Hur som helst så kommer det nu någon fler bild från helgen.

En trevlig helg!

Som sig brukar så bjuder Augustifesten på en trevlig helg, ja med bra sällskap förstås. Det blir alltid en kul helg även om den ser ganska lika ut varje år. Jag menar:

Det är marknad.

Det blir alltid några varv fram och tillbaka. Ibland blir det köp, ibland inte. Den här gången blev det inte något. Om man inte räknar in godisremmar förstås.

Det är tivoli.

Ja bara för att kolla på lite folk som åker allt och lite till. Åker inget själv, men det blir ändå lite stämning av det.

Det är musikfyrverkeri.

Det som kanske är höjdpunkten under helgen. Att kunna tajma fyrverkeri till musik är en konst och en upplevelse när det lyckas. Fredagens till KISS var bra och jag hade rätt på låtar som Detroit rock city och Heavens on fire. Övriga som var med var naturligtvis Rock and roll all nite, I was made for lovin you samt God gave rock and roll to you. Lite synd på tekniskt strul med musiken som försvann lite under I was made... Något som drog ner helheten en aning förstås. Lördagens däremot var magnifikt med musik av Bruce Springsteen. Ja det lyfte hela helgen. För vad säger ni med lite fyrverkeri tajmat till låtar som Down by the river, Born in the USA och Dancing in the dark. Dessutom fungerade allt tekniskt.

Det blev som vanligt några små promenader.

Och några fikastunder på en del fik.

Och lite mer därtill.

Som t ex ett och annat uppträdande.

Vilka gnällspikar det finns!

Då är jag på väg hem från "Peking" efter en rolig helg. Men vad arg jag blir på dom som bara gnäller, och det på buschchauffören. Hon är ju hur go och trevlig som helst. Men när en buss kommer 17:10 med ett nummer och plats hur tydligt som helst. Då är det massvis som packar in sina väskor och ska gå och sätta sig. Då visar det sig att dom ska med en buss som går 17:25 med ett helt annat nummer om än till samma plats. Då blir dom sura och arga på chauffören för att hon inte har dom på sin lista och de måste ta ut sina väskor igen för att invänta rätt buss. De klagar på vråldålig information.
Det är det väl inte. Kolla på klockan och eran biljett i stället era idioter innan ni klagar på någon helt oskyldig.
Det gjorde nu att vi blev sena tack vare ER!

En liten bild!

Hade en del rätt på KISS, men det slog inte kvällens fyrverkeri till Bruce Springsteen.

På väg!

Minus och jag är på en buss som ska ta oss till "Peking".
Jag sitter och funderar på kvällens fyrverkeri som ska ha temat KISS, ja gruppen alltså. Känner på mig att det kommer bli fantastiskt.

Jag gissar på låtar som Nothing to loose, Love gun, Detroit rock city och Heavens on fire. Sen någon fler förstås. Ni lär få veta om jag hade rätt.

Ser framemot en kul helg.

1, PANG!

Jag gjorde något farligt igår, ska inte säga livsfarligt. Lite kusligt var det ändå, men vad skulle jag göra när cykelturen hem från jobbet redan var påbörjad. Det var då det brakade loss. När jag skulle börja turen så duggade det lite. Jag tog ändå det säkra före det osäkra och satte på mig regnutstyrseln.
Sen började regnet öka i styrka. Det blev riktigt hårt och det lät som att sätta på en vinylskiva på högsta volym med bara det inledande knastret. Dessutom var det naturligtvis motvind och det kändes som någon stod och kastade spikar i ansiktet på väldigt nära håll.

Och slutligen började det smälla. Det blinkade till, jag sa 1 och svaret kom PANG! Första delen var jag högsta punkten, så trots regn och motvind gick nog benen ganska snabbt. Efter en stund kom jag så till lite säkrare mark, om det nu finns någon säkrare mark. Jag kom i alla fall helskinnad hem, så allt gick bra, men nog var det lite läskigt. 
Men som sagt så hade jag redan börjat cykelturen. Det hade inte varit någon skillnad att kliva av cykeln, eller vända om till jobbet, lämna cykeln och invänta en buss.

OBS!Bilden har jag inte tagit själv och den har inget med gårdagen och min cykeltur att göra.

Ace Wilder - Do It!

Pärleporten!

Jag har hittat den. Helt plötsligt syns den mitt i Märsta, men jag kliver inte in än.

Om jag ska vara lite ärligare så är det Aqua Gate. Ja så är den döpt till. En ny ingång till det nya Konst- och Bibliotekshuset. Ni kan dock vara lugna. Ni behöver inte gå igenom den om ni ska in i huset. Jag tror snarare personalen blir glada om ni undviker det.

Det här är Auqa Gate by night.

Carpe Diem!

Idag var det inte roligt att vakna, eller mer på det sättet jag gjorde det. Jag är inte ensam. Jag slår som vanligt på tv:n för att kolla lite väder, men det första jag år veta är att Robin Williams har tagit sitt liv. Jag tror det är fler än jag som fick en tår i ögat. Han kommer alltid att vara en av de största, mest generösa och roligaste människan på denna planet. Det är en gigant som har gått bort. 

Röstgeni, ståuppkomiker (kanske bästa någonsin), skådespelare som behärskade allt.

Den som säger att han gjort något dåligt ska jag bunta ihop och slå ihjäl.

Jag som är några år gångna minns förstås det stora genombrottet i tv-serien Mork and Mindy. Där han spelade den fantastiskt roliga utomjordingen Mork som får uppdrag att ta reda på allt om jorden och dess människor. Han stöter på den vackra Mindy och får bo hos henne. Och avslutar varje dag med att rapportera till planeten Ork där hans överordnande Orson sitter och väntar på att få höra allt.

Sen går det att nämna oändligt många roliga och gripande filmer. Jag har inte sett allt han gjort, men det jag sett är mästerligt.

Naturligtvis Good Morning Vietnam. Ingen kan ha missat radioprataren Cronauer som roar de amerikanska soldaterna i Vietnam.
Good Will Hunting som han också fick en Oscar för. En gripande roll och film. Ingen komedi och det är beviset på sin storhet. Är det månne den enda renodlade komikern som fått en Oscar?
Döda Poeters Sällskap har nog inte heller gått förbi någon där han som läraren John Keating kommer till en privatskola med väldigt hård disciplin och ändrar på allt och ber eleverna att fånga dagen (carpe diem, därav rubriken). En roll han borde ha fått en Oscar för.

Jag har också svårt att se någon annan så rolig komiker spela en så läskig person som den smarta och misslyckade författaren och även mördaren Walter Finch i Insomnia.

Jo tåren kommer att hänga kvar och han kommer aldrig att glömmas bort.

Nano, Nano!

Busy doin' nothin'!

Ace Wilder stod på Grönans lilla scen ikväll och jag tog mig en tur dit. Bara lite nyfiken på resten av låtarna förutom Busy doin' nothin'. Ja givetvis vad Ace kunde göra också. Till en början så borde hon ha fått stå på stora scenen. Jösses vad trångt och varmt det blev. Är helt övertygad av att hon skulle fylla ut även den. Något som också scennärvaron pekar på. Det kändes för litet för henne och hennes dansare. Dans som även hon behärskade rätt bra. Ja det är ju ingen duvunge på scenen om man säger så, trots genombrottet först nu.

Jag blev ändå glatt överraskad av hur bra hon var. Även om jag tycker Busy doin' nothin' är en bra låt så var ju den det enda jag hört innan jag for tid på vinst och förlust. Nu blev det en riktigt vinst och väl värt det. Riktigt bra tryck och bra låtar. Kommer det någon fler chans så tar jag med största sannolikhet den.

Det hade nog varit ännu bättre om dom 55-60 åriga kvinnorna som trängde sig framför mig kunde uppföra sig.