Ingen var lyckligare än jag!

Idag är det exakt 30 år sedan sedan Kiss trettonde studioalbum släpptes. En fantastisk uppsättning med Bruce Kullick på gittar och Eric Carr på trummor förutom Gene och Paul förstås. Jag minns det än idag, även om jag fick vänta ända till julafton det året, alltså 1985.
Och självklart har jag kvar vinylskivan än idag.

Julen 1985. Jag var elva år och det enda jag önskat mig var Kissplattan Asylum. Jag visste att det inte var helt säkert att jag skulle få den, då mor av någon anledning var lite emot KISS. Den julen var vi hos farmor och farfar i Trundön utanför Piteå. Någon gång som vanligt efter Kalle Anka och lite mat knackade tomten på. Vem det var det året är kanske det enda jag inte kommer ihåg. Det har dock ingen betydelse. Det var tomten och med sig hade han ett kvadratiskt paket naturligtvis inlindat i något vackert julpapper och säkerligen guldsnören. Julklappen öppnades nästan innan tomten hann säga att det var till mig. Att det var en vinylskivan var lika klart som vatten utan algblomning. Men var det den skivan jag önskat mig mest av allt? När jag fick se vilken det var ropade jag så högt det bara gick av glädje. Studsade upp och tackade mor och far. Att jag fick den, ja kanske var det för att mor upptäckt att dom vi det tillfället tagit bort sminket.
Ingen var lyckligare än jag.