Lika full av rörelse, fart och energi som den första. Jag vet knappt vad jag ska skriva, för samtidigt som det hänt så mycket har det nästan inte hänt något. Jag väcktes av av några småpojkar killade mig under fötterna, eller jag var vaken. Ni får bara lova att inte tala om det för dom. Klockan ja den var väl sådär 8.30. Det talade dom om för mig. Jo det är sant, dom kan klockan. Hur många kunde klockan när ni var 4 år?
Sen fotkillandet så har det varit i stort sett full rulle. Klart man passar på att busa lite med dom små. Det är ju inte varje dag man träffar dom.
Jag ska se när jag får tillfälle att plöja lite böcker också. Jag har nämligen 4 st med mig, för det lyckade jag ta mig i genom förra året. Jag är rädd för att jag inte hinner det nu. Varför jag nu ska vara rädd, det är väl inget att vara rädd för? Världen går nog inte under ifall jag inte skulle hinna läsa ut dom.
De tänkta böckerna är:
KISS - Den osminkade sanningen
Peter Criss - Mannen bakom masken
Ace Frehley - No regrets
Ninni Schulmann - Pojken som slutade gråta
Tre Kiss-biografier alltså, sen en deckare. Får se hur det går. Det kanske blir den ordningen också. Jag går och börjar med Den osminkade sanningen. Det gör jag nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar