Har inget emot pristagarna, men!

Årets idrottsgala. Jo det finns ett men. Visst var det värda pristagare. Men jag förstår ändå inte hur Tove Alexandersson kan bli utan pris. Det är nästan som vanligt att dom inte vågar ge någon ny pris. Tove Alexandersson verkar bli en ny Tony Rickardsson. Nominerad varje år men får inget pris. Och det här året har varit bättre än vanligt och då har dom andra inte varit långt ifrån. Hon har vunnit allt som går att vinna. Dessutom enda idrottare vad jag vet som dominerar i både vinter- och sommarsport. Och vunnit allt i båda. 

Jag tror jag nämnt det varje år. 

Sen börjar jag undra om Jerringpriset verkligen är svenska folkets röst. Inget emot Peder Fredricson. Men sista röstningen avslutades lite väl snabbt. När det bara stod mellan Peder och Henrik, ja då han man knappt blinka så var den över. Min tanke är dock att det är lite större det Henrik har gjort, men att han skulle få det en gång till och dessutom bragdguldet hade varit lite för mycket. Jag hade gärna sett Tove stå där med Jerringskålen.

Min egen prestation då. Ja i kvällens bowlingmatch slutade det med förlust. Jag vann bara en match. Det med en totalserie på 523 p över tre serier. Ja så kan det vara i korpen. Jag spelade alltså bättre än jag gjorde på träning sist, men det räckte inte. Men jag kan ju inte vara missnöjd ändå. Motståndarna hade helt enkelt en lite bättre kväll.