Så fick jag då se Deep Purple ändå. När dom kunde återvända så snabbt. Ja det är faktiskt ganska otroligt att Ian Paice kunde vara på scenen och sån form efter stroken. Bara att ha fått se dom är rätt häftigt. Har ju faktiskt inte gjort det tidigare konstig nog. Jag har ju svårt att säga att någonting är dåligt. Det var inte det här heller. Det finns ändå ett litet men. De kunde ha varit lite mindre jammande. Det har jag hört och läst att flera tyckte. Och alla behövde inte turas om att ha ett vrållångt solo i varje låt. Speciellt Steve Morse som drillade på gitarren lite för mycket. Don Airey la in ett långt ABBA-medley i ett långt soloparti då han var ensam på scenen en bra stund. Ja som sagt, det blev lite för mycket. Ian Gillan håller dock fortfarande rösten i hög klass trots sina 70 år. Vad han gjorde bakom scenen då de andra jammade på låter jag vara osagt.
Men nog kan gubbarna än, och kanske var det sista chansen att se dom. Dom är ju inte unga längre. Det är ändå rätt strongt att ha hållit på sen 1968, och fortfarande vara i sån bra form.
Bra konsert. Samspel lyhördhet och klass. Solospots kan ju minskas ner det är inte lika intressant numera. Däremot mer jammande tillsammans och oviss utgång på låtar. Det har ju varit bandets kvalitetsstämpel som skiljer från i stort sett alla andra band. Hatten av då de turnerar mycket hårt och häromåret besökte 68 länder på turné. Beyonce hade völdsturne i typ 5 länder
SvaraRaderaAbsolut, visst var den bra. Inget snack om saken och att de orkar hålla på som det gör är all respekt i deras ålder. Kul att du jämförde med Beyonce. Då är det rätt stor skillnad på. Hon är ju dessutom bara barnet :)
RaderaVisst är det klass, oerhört bra musiker och samspelet emellan. Mer jammande kan jag dock fortfarande inte hålla med om. Där var det nog som det var. Men det är ju vad jag tycker. Hur som helst en bra konsert var det.