Vilken komplimang!

Idag fick jag kanske en av dom bästa komplimanger jag någonsin fått. Ett av barnen uttryckte sig när jag satt bredvid henne. Hon satt och gjorde pärlhalsband och jag satt och småpratade lite samtidigt som jag satt och tecknade ner lite strunt på ett papper. Det har dock egentligen ingen betydelse då komplimangen inte handlade om det utan:

- Du borde börja på Bolibompa. Dom är så tråkiga där.

Jag svarade självklart att jag tyckte det var roligt att höra, men påpekade också att då måste jag ju sluta här. Men hon hade lösning på det också. Dom turas ju om med jobbet. 
Jag försökte ändå förklara att jag alltid kommer att vara borta någon vecka.
- Ja, men då kan jag ju se dig på tv.

Det tyckte i alla fall jag var något av det snällaste och roligaste jag hört.
Ja, vilken komplimang!