Jag såg åter filmen nu när den gick på fyran. Jag minns när jag såg den första gången, jag kunde småle genom filmen och många tankar slog mig. Så kom denna scen och då rann bara tårarna.
Nu blev det likadant, trots att jag visste att scenen skulle komma. Det blev nästan värre. Tårarna kunde jag inte hålla tillbaka. Tänkte så på mamma.
Vilka otroliga röster dom har Ellinore Holmer och Theresia Widarsson. Och dom gör "Du är allt" så bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar