Vilken skillnad!

Visst ska vi glädjas med Charlotte Kalla, men hon måste lära sig ta media. När det går bra skiner hon som solen och leendet går runt hela huvudet. När hon sen har en dålig dag (vilket alla har), ja då går hon inte att prata med. Lipar och skyller allt på medias dumma frågor. Även en sämre dag ska man kunna ha humöret uppe.

Som ett exempel tar jag Maria PH som misslyckades i VM-slalomen igår. Så klart hon är ledsen och besviken, men nog kunde hon skämta för det. Högg till och med tillbaka på reporterns frågor. Som när han tröstande försökte säga det klassiska Elofsson-citatet. Det är bara bryta ihop och komma igen. Svarar hon direkt: Tyckte du att det gick så dåligt. Nä jag ska inte bryta ihop, bara göra det bättre.

Där lovar jag Charlotte hade grinat till och lämnat intervjun. Ja det är en liten sak jag inte tål med Kalla. Motgångar måste alla kunna ta och inse att man inte alltid är i bästa slag.

Eller så tittar hon på landslagskamraten Emil Jönsson som skiner och skämtar hur dåligt det än gått. Han hittar alltid något att vända det på. Han som nu ligger i sjuksängen dagar innan VM och nästintill skrattar.

Nu är också risken stor att hon följer de dumma mediernas påtryckningar om att det här är världsklass och perfekt före VM. Nu är det medalj på VM. Så överlägsen. 
Visst var det ett roligt styrkebesked, men ta inte ut för mycket på det. Ett lopp säger ingenting. 
Det är självklart jag hoppas på Kalla också, men jag säger inget efter bara ett lopp. På VM är det nytt och börjar från noll igen.