Vad tycker jag?

Då är galan över och jag ger er min åsikt. Börjar med det tyngsta priset. 

Jerringpriset:
Jag fick visserligen rätt, men inte det jag ville. Ok, det Sarah Sjöström gjort är riktigt bra och det är en otrolig idrottare. Ville ju att U21-laget skulle få det. När det sedan stod mellan Johan Olsson och Sarah Sjöström så var mitt val Johan. Han missade det förra året mot just Sarah. Att sedan Sarah skulle ta fler medaljer är nästan väntat. Om hon inte tar någon medalj är det nästan en bragd. Att Johan skulle upprepa det han gjorde hade nog inte många väntat sig. Dessutom legat sjuk, hållit sig isolerad från familjen i två månader (ok 7 v). Nu lär han inte kunna upprepa det igen. Då han mer eller mindre slutat. Det är om han lyckas bli övertalad. Något som jag tyvärr inte tror på.

Årets lag:
Där fick dom första priset. Och det var nog inte något snack om saken. Att U21-laget skulle få det var kanske det mest självklara. Jag var dock ändå lite orolig.

Årets prestation:
Ja kanske lika väntat, för vem trodde att dom (U21-laget) skulle kunna ta EM-guld. Det är en riktigt prestation. Nästan från botten till toppen. Största prestationen var nog ändå prisutdelaren Shahrzad Kiavash. Då var det nära en tår kom. Idrottsgalan lyckas alltid hitta något sådant. Förra året Frida Wallberg i år Shahrzad Kiavash. Att få sina båda ben amputerade efter blodförgiftning sedan komma tillbaka och lyckas genomföra ett triathlon. Wow!

Årets ledare:
Ja jag tar det eftersom det hör till dom två ovanför. Håkan Ericsson. Förbundskaptenen för det ovannämnda laget. Ja någon annan ledare kunde nog inte vara med i diskussionen. 

Årets manliga idrottare.
Johan Olsson fick ändå ett pris. Måste säga att det var helt rätt. Kommentarer är bara kolla ovanför. Finns inget mer att säga.

Årets kvinnliga idrottare:
Sarah Sjöström. Jovisst, det var priset hon skulle få. Så det var hon väl värd. Vi har inte många som ligger på en så hög nivå. Charlotte Kalla gjorde det bra. I Falun. Utöver det nä. Det räcker inte.

Hederspriset:
Vilken höjdpunkt. Att tre stycken får det kan väl tyckas sådär, men nu var det inte vilka tre som helst. Peter Forsberg, Mats Sundin och Nicklas Lidström. Ja vad dom gjort för svensk hockey går nog inte att beskriva och allt dom presterat tillsammans och individuellt.
Största applåden ikväll  tätt med Shahrzad Kiavash, inte helt oväntat. Av dessa tre så är Nicklas Lidström min favorit och kommer alltid att vara. Världens bästa ishockeyback och det är nog inte bara enligt mig. Han har gjort så att jag av någon anledning gillar Västerås IK. Det var heller ingen tvekan att mitt favoritlag i NHL skulle bli Detroit Red Wings dit han drog 1991 och spelade hela sin karriär fram till 42 års ålder. Respekt!

Idrottsgalans höjdpunkter:
Det räcker med bilder. En bild säger mer än tusen ord. Då måste två bilder säga dubbelt så mycket.

Så slutligen. Priserna i sig gick till helt rätt personer och lag. Var alltså bara Jerringpriset jag hade kunnat se någon annan. Bra jobbat och bra gala.