2 timmar med Melissa Horn!

För att skriva lite mer om kvällen igår. Jag var helt tagen precis som jag skrev i ett snabbt inlägg på vägen hem från konserten. Jag kan inte rå för det, men Melissa rör mig nästan till tårar. Ja som så många andra också antar jag. Alla som var där i alla fall. Och visst berör hon många när hon fyller Södra Teatern  varje dag i en hel vecka. En annorlunda lokal för en konsert kanske, men med en så vacker teater med så stämningsfull musik gjorde det ännu mer magiskt.

Nu började kvällen med Moa Lignell som förakt. Ni vet hon från idol som skrev en Killer-hugs för att citera Alexander Bard. (When I Held Ya). Då var hon 16 och kom trea. Nu har hon hunnit bli 21 och skriver fantastiska låtar fortfarande. Hon stod ensam på scenen med sin akustiska gitarr och även hon berörde mig. Mycket bra låtar och perfekt förakt till Melissa.

Nu fick hon bara en halvtimma. Hade nog lätt kunnat höra hon i en längre konsert. 

Sen huvudakten Melissa Horn då. Ja egentligen vet jag inte vad jag ska säga, eller jag har nog redan sagt det mesta ovan. Man trollbinds bara hon kommer in på scenen. Hennes låtar sen griper ordentligt tag i en. Det är ju mer eller mindre en öppen dagbok. 

Nu är det som jag sa redan förra året jag såg henne en konsert man inte gapar och sjunger med som allsång i låtarna. Nä under alla låtarna är det knäpptyst och man sitter bara ner och sjunker djupt i tankarna, fäller kanske en tår. Efter varje låt kommer sen en applådstorm som nästan aldrig vill ta slut. Skulle publiken sjunga med i varje låt och göra det till allsång så skulle det förstöra hela konserten. Som ni förstår så är det en annorlunda upplevelse.

Hon glänser även i mellansnacket med anekdoter som får en att skratta. Så i allt det lite sorgsna och magiska finns det roliga stunder. Ett perfekt upplägg. Så får ni möjlighet att se henne. Ta den! Ni kommer inte att ångra det.

Jag brukar inte köpa cd-skivor längre, men det finns undantag. Den här kommer att vara det enda jag spelar nu på ett tag.