Del 11 !!

-        Nä, vad trist, säger Milla.

-        Ja, men vi får nog vänta ytterligare någon dag, säger Amanda. Du får nog svar, för det måste ju vara Bisse som har tagit dom. Vem skulle det vara annars?

-        Ja, vem skulle det vara annars, säger Milla.

-        Mamma! säger Annika lite skämtsamt.

-        Nej! säg inte så, och förstör allt, säger Amanda.

-        Förlåt, jag skojade bara lite, säger Annika. Det är klart det är Bisse.

De går upp igen och gör i ordning lite fika, och sätter sig vid köksbordet. Ingen av dom säger något på ett tag, utan är fullt upp att tänka på egna saker och äta smörgåsen och dricka upp chokladen. Milla som så gärna ville ha ett svar satt och titta mest ner i köksbordet. Hon är mest besviken av alla. Det börjar närma sig, inte många dagar kvar till julafton och Julius födelsedag. Och hon har inte gjort eller köpt någonting. Tiden börjar bli knapp. Tankar flyger runt i huvudet som en tornado, för Milla känns det så i alla fall.

” Om jag bara fick ett svar, om jag bara visste hur det kommer att bli. Jag känner ingen annan som fyller år på julafton som jag kan fråga. Jag tror det skulle underlätta för mamma och pappa också, för ingen av dom verkar veta hur det ska firas heller.”

Amanda bryter tystnade efter en lång stund.

-        Milla, vad är det? Du ser ut som du är i en helt annan värld.

-        Ja, det är jag nog också. Jag hoppas bara Bisse kan hjälpa mig. Det är inte många dagar kvar.

-        Förstår det, säger Amanda och lägger en hand på hennes axel.

-        Kom här vännen, säger Annika och tar Milla till sin famn och kramar om henne. Du ska se att ett svar kommer, och julafton kommer att ordna sig.

-        Ja, det gör det säkert, säger Milla lite ledset och torkar de små tårar som börjat falla ner för kinderna.

Annika tar sin hand och hjälper till och torkar bort de sista. Precis då kommer Eva in genom dörren.

-        Hej tjejer! Så ni är här igen. Vad trevligt, och fika har ni gjort ser jag också. Bra tjejer, ni är så duktiga, säger Eva och ser en lite ledsen Milla i Annikas famn. Vad är det Milla? fortsätter hon. Har det hänt något?

-        Nä då, ingen fara, svarar Milla som nu torkat bort tårarna och kliver ner från Annikas famn. Jag ska nog gå hem nu. Mamma sa det. Att när du kom hem så skulle jag gå.

-        Ok, säger Eva. Men är det säkert att allting är bra.

-        Ja då Eva, jag lovar.

-        Vill du att någon följer dig hem? frågar Eva.

-        Ja kan följa med dig om du vill? säger Annika snabbt.

-        Mm, det vill jag. svarar Milla.

Milla tar tag i Annikas hand och går de två kvarteren hem. Millas mamma Ida ser förstås att det är något när Milla kommer hem. Annika berättar att det inte är någon fara och att det inte har hänt något. Hon försöker berätta så mycket som möjligt, men utan att avslöja något om brevet. Milla går direkt på sitt rum och lägger sig på sängen när hon kommer in. Annika står fortfarande och pratar med Ida en stund.

Del 10 !!

-        Det här ser bra ut Milla, säger Klas till Amanda efter en snabb överblick på räknetestet.

-        Tack, säger Amanda niger och ler lite snällt.

När Amanda kommer tillbaka till bänken så viskar hon till Milla.

-        Det är svårt att se på honom om han vet.

-        Ja verkligen, viskar Milla tillbaka. Men jag hoppas du hade alla rätt, fnissar hon.

-        Klart jag hade, eller jag tror det, viskar Amanda. Du då?

-        Mm, det hade jag nog, säger Milla tyst.

-        Då fortsätter vi, säger Klas. Och det gäller även busflickorna längst bak. Eller hur Milla och Amanda.

-        Japp! säger de högt samtidigt och skattar.

Efter skolan vill Milla veta mer om det försvunna brevet och önskelistan. De går till Amanda direkt, men när de kommer fram är dörren låst och då slår det dem att de ska vara hos Milla eftersom Eva jobbar idag. De är bara gå de två kvarteren till Milla.

-        Typiskt! Vad gör vi nu? säger Milla. Jag vill ju veta om jag fått något svar.

-        Ja förstår det, säger Amanda. Vi kanske kan gå dit när Annika kommer hem.

-        Tror du vi får det?

-        Ja det är bara din mamma som kan sätta stopp för det. För Annika är lika nyfiken som oss. Så att hon skulle kunna ta hand om oss är nog inga problem.

När de kommer in så frågar de Millas mamma Ida på en gång.

-        Jag vet inte Milla, säger Ida lite tveksamt.

-        Snälla mamma, snälla! ber Milla så snällt hon kan och ser på henne med de sorgsnaste hundögon hon kan.

Ida har som vanligt svårt att stå emot när de ögonen och blicken kommer fram.

-        Ja en stund då, säger hon. Men ni väntar här till Annika kommer hem.

-        Självklart! Tack mamma, säger Milla och kramar om henne.

-        Tack! säger Amanda och kramar också om Ida.

-        Vi kan leka lite med Julius så länge, säger Milla. Var är han?

-        Han sover, men ska strax vakna, säger mamma.

De går till Millas rum och sitter och pratar i väntan på att Julius ska vakna. Nu dröjer det inte länge innan han vaknar. När de så lekt en stund så kommer Annika för att hämta Amanda. Annika knackar på, öppnar dörren och kliver in.

-        Hej hej, säger hon lite tyst och försiktigt ifall Julius skulle sova.

-        Hej Annika, säger Ida och går till hallen och möter upp henne. De är i Millas rum och leker med Julius.

-        Ok, hinner bara Annika säga innan Amanda kommer springande och hoppar upp i hennes famn.

Milla kommer gående strax efter med Julius i famnen. Hon ger honom till mamma och börjar klä på sig.

-        Du får Milla med dig en stund också om det går bra, säger Ida. Ni har säkert saker att göra tillsammans fortsätter hon och skrattar.

-        Ja absolut! Det går så bra, säger Annika och tar med sig båda tjejerna.

Det första de gör när de tagit av sig ytterkläderna hos Amanda och Annika är att gå ner till källaren. Där ser det ut som vanligt, allting är på plats. De finner heller ingenting extra. Ingen Bisse, trots att de ropat Aboo, och inget svar på Millas brev.

Del 9 !!

-        Det här måste du berätta för Milla, säger Annika.

-        Självklart! Jag berättar det på skolan i morgon.

På skolan nästa dag står Milla vid klätterställningen när Amanda kommer springande. Hon hinner inte ens säga Aboo! utan börjar berätta på en gång om dunsen, cd-spelaren, stolen och framförallt önskelistan och brevet. Milla blir som förstenad och ser ut som hon sett ett spöke. Innan hon tillslut får fram.

-        Skojar du!

-        Nej, självklart inte, svarar Amanda. Jag och Annika blev lika förskräckta. Vi stod stilla en lång stund och bara gapade utan att få fram ett ljud. Precis som du gjorde nu.

-        Det måste ju bara finnas en förklaring till det, eller? säger Milla.

-        Ja troligen, men än vet vi inte. Säkra kan vi bara vara om du får ett svar på ditt brev.

-        Mm, det är klart. Men nu ska vi in och skoja lite med Klas igen.

För att göra det extra tydligt med deras namnbyte så hänger Milla upp sina kläder på Amandas plats när det ringer in. Bara för säkerhets skull om Klas skulle se deras ytterkläder och avslöja dem på så sätt. Milla och Amanda är dock fortfarande osäkra på om Klas vet eller inte. Kanske är det så att Klas skojar med Milla och Amanda också, och låtsas att han inte vet. Klas hade en plan direkt på morgonen.

-        God morgon elever! sa han.

-        God morgon! svarade alla samtidigt.

-        Idag ska vi börja med en liten test. Jag vill se hur mycket ni kan, ni ska få några räkneuppgifter som ni sedan lämnar in till mig.

-        Åh nej! svarar alla elever.

-        Ta fram penna och sudd. Inget annat får ligga på bänken, säger han och börjar dela ut räkneuppgifterna. Ingen får vända på bladet än. Ni startar när jag säger till.

Klas har redan hunnit lära sig de flesta vid namn, så han säger lycka till och tilltalar varenda en vid namn. När så kommer till Milla så säger han:

-        Lycka till Amanda. Och givetvis tvärtom när han kommer till Amanda.

Nu förstår Milla och Amanda att testen egentligen är bara en test för dem. En test om de skulle våga skriva den andres namn. När Klas delat ut till alla och önskat dem lycka till så går han fram till katedern igen och sätter sig på stolen och säger – Varsågod och börja!

Milla och Amanda funderar en stund. De vet fortfarande inte hur de ska göra, utan börjar räkna några uppgifter utan att skriva dit namnet. En efter en går de sedan och lämnar in testen till Klas. I alla hast har Milla och Amanda glömt att skriva dit namnet. När Milla är färdig och går fram med testen så påpekar Klas det.

-        Och namnet, säger han och räcker fram en penna till Milla eftersom hon har sin på bänken.

Nu gäller det att vara snabb och inte tveka, tänker Milla och skriver dit Amanda.

När hon går därifrån så gör hon tummen upp framför magen till Amanda som ännu inte lämnat in, allt för att Klas inte ska se. Amanda fattar på en gång vad Milla menade och skriver ner Milla på pappret och går och lämnar in det.

Del 8 !!

Milla, Ida och Julius hörde inte det utifrån, eftersom det redan kommit till bilen. Eva och Amanda vänder sig genast om och stänger dörren.

-        Vart är Annika? undrar Eva så fort hon vänder sig om.

-        Vet inte, säger Amanda.

-        Annika! ropar både Eva och Amanda.

-        Ja vad är det! hörs det från källaren. Förlåt, det var bara jag som halkade till i trappan.

-        Men gumman, hur gick det? frågar Eva och springer snabbt dit för att se till Annika.

När Eva och Amanda kommer dit så står Annika upp och som om ingenting har hänt. Hon bara borstar av sig lite damm som fastnat på kläderna.

-        Jo det gick bra, det är ingen fara, säger hon.

-        Är det säkert? frågar mamma Eva.

-        Ja mamma, det är säkert.

-        Men varför skulle du ner i källaren igen? Ni hade väl gått tillbaka med cd-spelaren.

-        Ja, jag ville bara, äh jag vet inte. Förlåt!

-        Det är inget du behöver be om förlåtelse för. Jag är bara glad att du inte slog dig sönder och samman, för det lät nämligen så, säger Eva och kramar om Annika.

Alla tre går upp från upp och Eva går till köket för att diska bort efter fikastunden. Amanda går till sitt rum och Annika följer med. När de kommit in och stängt dörren så säger Annika:

-        Det var inte jag som ramlade.

-        Va! vrålar Amanda.

Annika tar snabbt en hand för hennes mun för att tysta ner henne en aning.

-        Schhh! Inte så högt, säger hon och tar bort handen. Ja det sa jag bara för att jag inte kunde avslöja vad som hände.

-        Vad menar du? Såg du Bisse? undrar Amanda.

-        Nä det gjorde jag inte, men jag stannade kvar vid källardörren när de höll på att klä på sig för att åka hem. Då ramlade cd-spelaren i golvet och välte stolen som står där. Jag var snabbt ner för att hinna ta upp det. Men jag såg inte hur det gick till.

-        Då måste du verkligen ha varit jättesnabb, för jag tyckte vi vände oss om så fort dunsen kom, säger Amanda.

-        Ja jag antar det. Nästan lika snabb som Bisse va? skrattar Annika.

-        He he, ja nästan, skrattar Amanda.

-        Det är bara en sak, säger Annika. Jag var inte så snabb att jag han ställa tillbaka det.

-        Men, men.. hinner Amanda säga innan Annika avbryter henne.

-        Ja jag vet. Det var en himla tur att mamma inte såg det. Hon hade nog fokus på mig och på hur det gick. Sen när jag låtsades stå och borsta av dammet från kläderna.

-        Mm, det var bra gjort syrran, säger Amanda och kramar om Annika.

-        Nu är det ju bara det att vi måste ner igen och ställa det till rätta innan mamma går ner och hinner upptäcka allt, säger Annika med Amanda fortfarande slingrande om sig.

Lösningen kommer ganska snabbt när mamma Eva har diskat klart och kommer gående mot Amandas rum. Något som Annika och Amanda hör och sätter sig på sängen och låtsas läsa en av Amandas hästtidningar.

Eva knackar försiktig och öppnar dörren.

-        Tjejer, skulle ni kunna klara er ensam i några minuter. Jag skulle nämligen behöva gå och handla lite saker.

-        Ja då, inga problem, jag tar hand om lilltjejen, ler Annika och klappar Amanda lätt på huvudet.

Amanda bara ler och inser att detta inte kunde komma bättre.

-        Det går bra mamma. Gå och handla du, säger hon.

När Eva har gått så går de till källaren för tredje gången på kort tid. De hinner bara öppna källardörren när det är något som gör dem lite förskräckta. Cd-spelaren är på plats, stolen är uppställd och när de kommer ännu närmare ser de att önskelistan och Millas brev är borta.

Del 7 !!

-        Vi får väl gå ner med dom, och bara lämna dom där, säger Amanda. Jag tror inte vi kan göra så mycket mer. Sedan får vi se vad som händer.

-        Då får ni också skriva ihop en, säger Annika.

-        Ja vi ska, men du kan väl gå ner med din så länge, säger Amanda.

-        Jag går inte ner utan er, svarar Annika snabbt.

-        Va! Är du skraj? Det är väl inget att vara rädd för, säger Milla och småskrattar lite.

-        Klart jag inte är rädd, svarar Annika. Men jag vill att ni ska följa med bara. Det är bara för att jag tycker om er så mycket och detta ska vi uppleva tillsammans.

De går så alla tre, och tar med sig cd-spelaren. Det gör det bara för att Eva och Ida inte ska misstänka något. Något som de gör ändå. Milla, Amanda och Annika hinner inte gå många meter förrän Eva frågar.

-        Vad ska ni göra? Källaren är ingen lekplats.

-        Nä, vi vet mamma, säger Amanda. Vi ska bara gå ner med cd-spelaren igen.

-        Och det måste alla tre göra? undrar Eva

-        Ja just nu måste vi göra det, svarar Annika och så går det vidare.

Amanda bär cd-spelaren i högerhanden, och Annika har gömt sin önskelista under tröjan så att hon kan ha båda händerna fria, allt för att inte bli upptäckt med något. Milla har skrivit en lapp med något helt annat som hon vill fråga Bisse. Om han nu kommer tillbaka. På Millas lapp står det:

” Hej Bisse, om du skulle se detta så vill jag fråga dig om min lillebror Julius. Jag undrar bara om du vet hur den här julen kommer att bli. Födelsedag eller julfirande, och hur blir det med paket.?”

När de kommit ner så ställer de cd-spelaren på exakt samma plats som de tog den ifrån och som den stått sedan Bisse dansade till musik förra året. Millas fundering och Annikas önskelista vill de gömma med tanke på att mamma Eva går ner hit ibland. Men vet samtidigt inte om de kan gömma den. I alla fall inte så väl. De måste vara synlig litegrann tror de alla tre. Så de lägger dem under cd-spelaren. Om nu Bisse skulle komma hit så antar de att han tittar där, för han verkar ju gilla musik. Cd-spelaren är något som han kommer att använda fler gånger. Efter det så går de därifrån och nu är det bara att vänta och se om någonting händer.

-        Nu kan vi nog inte göra så mycket mer, säger Milla när de kommit upp.

-        Nä, antagligen inte, säger Amanda.

-        Jo ni ska gå dit med era önskelistor också, säger Annika

-        Det var mycket tjat om våra önskelistor, skrattar Amanda.

-        Ja men ni ska väl lämna en ni också, undrar Annika

-        Det är klart vi ska, säger Milla, även om jag är mest intresserad av ett svar om han vet något om födelsedagsjular. Det är det svaret jag vill ha. Alla andra önskningar är inte lika viktiga.

Millas mamma Ida ropar en liten stund efter att tjejerna kommit upp.

-        Vad bra att ni är färdiga, eller är ni det? Jag tänkte att vi skulle börja röra oss hemåt. Tack för allt Eva.

-        Tack själv, säger Eva. Det är alltid lika kul när ni kommer.

Milla klär Julius. Hon gillar att ta lite ansvar. Sedan klär hon sig själv efter att ha lämnat över honom till Ida som är klar. Ida tackar ännu en gång och så går de ut.

-        Jag har koll! ropar Amanda.

-        Bra det! ropar Milla tillbaka samtidigt som det hörs ett dån igen, men denna gång från källaren.

Del 6 !!

Amandas mamma Eva ropar från köket att det finns fika.

-        Kom tjejer, så får ni lite saft och bulle!

Milla och Amanda springer till köket och håller nästan på att snubbla på Julius som fortfarande utforskar plastbilen.

-        Ta det lugnt tjejer, säger Eva. Det tar inte slut. Hur gick det med cd-spelaren förresten. Fungerade den?

-        Nej, det gjorde den inte, svarar Milla.

-        Ja, alltså fanns det en anledning till att Annika ställt den nere i källaren, säger Eva

-        Mm, det gjorde väl det, säger Amanda precis som Annika kommer in genom dörren.

-        Hej hej! ropar hon samtidigt som hon hänger upp jackan för att sedan gå in i köket.

-        Hej Annika, säger Ida.

-        Hej Ida, och hej lille Julius, säger Annika och böjer sig ner för att komma så nära Julius som möjligt.

Julius tittar upp på Annika och skrattar ett typiskt babyskratt. Annika slår sig sedan ner vid bordet och tar en bulle även hon då det plötsligt hörs ett förskräckligt dån från Amandas rum, och sen bara ett brus med väldigt hög volym. Alla i köket hoppar till och Julius börjar skrika. Ida tar upp Julius samtidigt som Milla och Amanda springer till rummet. Där är cd-spelaren på, men ingen av dem kan se vart dånet kom ifrån. Milla vrider genast ner volymen som stod på den högsta volym som går att få.

-        Det var nog jag som skruvade upp på högsta när vi testade, säger Amanda. Sen glömde jag stänga av.

-        Ja, men ingen av oss visste ju att den skulle gå ingång. Hur den nu gjorde det, säger Milla och tittar sig omkring om hon kan se något tecken på hur det gått till.

Annika kommer in i rummet strax efteråt och undrade vad som hänt.

-        Varför har ni tagit upp den? frågar Annika

-        Vi var tvungna, säger Amanda och berättar allt om deras källarbesök för att se om Bisse var där och att mamma kom på dem där nere.

-        Va! Såg ni honom? frågar Annika.

-        Nix, svarar Milla. Inte en skymt. Han verkar som bortblåst.

-        Synd, säger Annika. Jag har världens klurigaste önskelista.

-        Ha, har du? säger Amanda och skrattar ännu mer.

-        Ja är det något konstigt med det, undrar Annika.

-        Nej då, det var bara lite roligt att höra eftersom du knappt tänkte lämna en förra året. Nu har du gjort en och vi har inte ens börjat.

-        Ok, skattar Annika. Men hur kommer det sig att cd-spelaren gick igång med sådan hög volym?

-        Om vi det visste, säger Milla. Men det har nog en förklaring.

-        Är förklaringen Bisse? undrar Annika.

-        Kanske, kanske inte, säger Amanda. Att det var hög volym är nog mitt fel, men sen vet vi inte.

-        Den var igång helt enkelt, och då kan den väl få nått ryck och börja brusa. Ingen kanal är inställd heller och ingen skiva är i.

-        Ja det är sant, säger Annika. Låter logiskt, men hur gör vi med önskelistorna?

Del 5 !!

De gör ett försök att smyga ner. De går så tyst de kan och gör en liten snabb blick in i köket för att se vad Eva och Ida håller på med. Julius ligger på golvet nedanför köksbordet på en filt och utforskar en plastbil med munnen. Eva och Ida sitter och kacklar precis som Amanda sa och märker inte av när de öppnar källardörren och smyger ner i hopp om att få träffa Bisse. Det ser lika dött ut som det brukar göra i en källare.

-        Aboo! säger Amanda

De går runt och kikar i alla vrår de kan hitta.

-        Aboo! säger Milla.

Bisse svarar inte, och hoppar inte fram som han brukar. Han som brukade vara snabb som en vessla, men Bisse verkar vara spårlöst försvunnen. Inte ett minsta litet tecken på att han skulle vara i källaren.

-        Vad tror du har hänt? undrar Milla

-        Ja om jag det visste, säger Amanda.

-        Tänk om det har hänt honom något.

-        Mm, men det tror jag inte. Han kanske är hos några andra barn i någon annans källare.

-        Ja det är klart. Varför skulle han vara med oss igen? Fast han tyckte vi var roliga och påhittiga. Så jag tycker han kunde komma fram och hälsa i alla fall.

Lite besvikna börjar de gå upp för källartrappan. Milla ser inte riktigt vart hon går och snubblar till på en julgransfot som av någon anledning står intill trappan. Den som annars brukar ligga i kartongen med julpynt intill väggen. Det hörs så väl att Amandas mamma Eva ropar från köket.

-        Vad gör ni tjejer? Är ni i källaren?

-        Jaa! ropar Amanda tillbaka.

-        Det är väl ingen lekplats, säger Eva.

-        Nä, men vi skulle bara hämta Annikas gamla cd-spelare, ljög Amanda ihop.

-        Har ni frågat Annika om ni får ta den då, och förresten jag trodde inte den fungerade? säger Eva lite bestämt.

-        Ja då, eller vi har inte frågat, men jag tror säkert att vi får, säger Amanda.

-        Och det var just det vi ville se, om den fungerar alltså, tillägger Milla.

Milla och Amanda kommer upp från källaren, men utan cd-spelare. Något som Ida genast reagerar över i all nyfikenhet.

-        Cd-spelaren tjejer, vart har ni den?

-        Eh, ja just det, säger Amanda och går ner och hämtar den.

De tar den och går till Amandas rum.

-        Vad ska vi göra nu? undrar Milla. Vi måste ju låtsas som att vi ville testa den i alla fall.

-        Exakt! säger Amanda och sätter kontakten i uttaget och slår på den.

Det kommer inte ett enda ljud. Inte ens ett litet brusljud, precis som det brukar låta när man inte har en radiokanal på rätt frekvens.

-        Mycket underligt, säger Amanda. Den borde fungera. Bisse lyckades ju.

-        Ja, men det var Bisse det, säger Milla.