Det kommer att bli ett OS att minnas, trots att Sverige kanske inte lyckades som alla ville. Nu trodde jag inte heller att dom skulle göra det, men allt arrangemang runt omkring.
Brottaren Jimmy Lidberg blev överlycklig efter bronset och grät tårar. Det unnar jag honom, hur man nu kan bli lycklig för en medalj som man vunnit på lotteri. Det innbär att även jag skulle kunna vinna medalj i OS. Stå och kramas en stund för att sedan lottas fram som vinnare. Nu är det bara det att jag aldrig har tur i spel och lotteri, så jag skulle med största sannolikhet förlora.
Experterna som säger sig veta hur många medaljer Sverige skulle ta tar åt sig äran för att några av dom tippat rätt. Expert hade jag kallat dom ifall dom tippat rätt vad det gäller allt. Visst några spikade antalet medaljer, men när det gäller grenar så var inte många i närheten.
Det var det som var det roliga med Sveriges medaljer. Fälttävlan, Triathlon, Skytte. Hur många hade gissat det? Segling är vi ett ledande land i, men det talas bara om det vart 4:e år, märkligt.
Nu hade jag fel också, det ska erkännas. Men jag kallar mig inte expert heller (även om jag är det i vissa fall). Sverige tog tre medaljer mer än det jag optimistiskt tippade. Något som förstås är jättekul, även om två av dom vanns på lotteri. Jag hade i alla fall rätt med fjärde platser, för det blev en del och där ökade Sverige på sin skörd och ökade därmed den överlägsenhet de redan hade.
Avslutningscermonin tyckte jag var fantastisk, och kanske inte oväntat tyckte jag bäst om och blev lite överraskad när Spice Girls gjorde entré. Det var faktiskt riktigt kul, för att inte tala om när Freddie Mercury (årgång 1986) fick igång publiken ordentligt. Men alla artister och scenografin var magisk. Nu slår den inte Salt Lake City 2002. Den kommer jag alltid att se som den bästa någonsin. Jag tror inget kommer att toppa den, men London var inte långt ifrån. Nu kommer jag inte heller ihåg så många, men det måste bero på att dom inte satt avtryck. Något som dessa nämnda har gjort. Dom kommer jag nog alltid att minnas.
Nu finns det ett liv efter OS också. Det har SVT sagt och visat, och visst är det så även om det kommer att kännas lite tomt.
En viss man tycker London är trist som stad, och att det inte finns något att se. Det säger en som kallar sig författare och påstår sig ha skrivit tolv halvtaskiga böcker (varav jag har läst noll). Säger han som bara har ett land och en stad i huvudet, möjligen två. Jag vet inte vad han och vissa andra ser i en stad som ligger översvämmad och man måste åka båt för att ta sig fram. London kallar han färglöst. Vad har Venedig och Rom som inte London har?
Och om Themsen ser ut som en balja diskvatten, vad gör då Venedig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar