Det ska va gött och leva!

Jag antar att det flesta känner igen den sången. Det var den jag hade använt mig av på skolavslutningskuppen. Jag behöll refrängen, men ändrade i verserna lite för att det skulle passa på temat för dagen.
Det var alltså så att ingen visste någonting, ja förutom rektorn. Kände att hon borde få veta, då hon skulle hålla i programmet. Jag hade bara sagt att vi skulle göra något, inte vad. Så innan avslutningssången "Den blomstertid" resp. "Nu grönskar det" slog vi till. Jag och en kollega (jag behövde nämligen en till med mig).

Jag satt med en klass långt fram, rektorn går upp för att presentera sista sången. Hon hinner dock inte långt förrän jag reser mig upp och avbryter hela avslutningen och ropar på min kollega som kommer in med två solstolar. Vi tar dom och sätter oss längst fram och börjar improvisera en del innan jag tar ton.

Livet är gött.
Sommar idag.
Här sitter vi.
Kollegan och jag.
Barnen du ser.
Njuter nog nu.
Dom är skoltrött.
Eller vad tror du?

Det ska va gött och leva, annars kan det kvitta.
Fint och leva, annars kan det kvitta.
Lätt och leva, annars kan det kvitta.
Spring inte runt och vela. Då sabbar du det hela.
Spring inte runt och veva. Det ska va gött gött gött gött.
Och leva.

Snart så sitter dom där hemma och skiner med vår sol.
Kanske på en grillfest, eller bad i någon pool.
Snart springer dom från skolan av lycka och tjuter.
Då får vi också paus och njuter.

Det ska va gött och leva.......

Så gick det till på den första delen. Frågan var dock bara om ryktet skulle sprida sig till mellanstadiets avslutning. Det skulle visa sig att så var inte fallet, därav lika lyckat.
Då satt vi dock längst bak, smög dit när alla hade gått och satt sig i bänkraderna. När det var dags för slutsången och rektorn gick fram i vanlig ordning rusade jag upp för mittgången och började ropa på kollegan. Samma procedur. Solstolarna fram och improvisation, vilket gjorde att det inte blev exakt lika innan jag tar ton igen. Samma låt förstås.

Jag sjöng verserna och båda sjöng refrängen, sista gången drog jag med hela skaran (båda gångerna förstås).

Så dom skrattade. Ja alla, elever, lärare och föräldrar. Lovorden ville aldrig ta slut efteråt. Lite orolig var jag för att de skulle tycka att vi tog över barnens dag, när de hade uppträtt så fint och gjort sitt, men så blev inte fallet. Det blev helt tvärtom.

Nu går alla omkring och sjunger "Det ska va gött och leva". Har till och med hört att föräldrarna sjunger den hemma.