Del 11 !!

-        Nä, vad trist, säger Milla.

-        Ja, men vi får nog vänta ytterligare någon dag, säger Amanda. Du får nog svar, för det måste ju vara Bisse som har tagit dom. Vem skulle det vara annars?

-        Ja, vem skulle det vara annars, säger Milla.

-        Mamma! säger Annika lite skämtsamt.

-        Nej! säg inte så, och förstör allt, säger Amanda.

-        Förlåt, jag skojade bara lite, säger Annika. Det är klart det är Bisse.

De går upp igen och gör i ordning lite fika, och sätter sig vid köksbordet. Ingen av dom säger något på ett tag, utan är fullt upp att tänka på egna saker och äta smörgåsen och dricka upp chokladen. Milla som så gärna ville ha ett svar satt och titta mest ner i köksbordet. Hon är mest besviken av alla. Det börjar närma sig, inte många dagar kvar till julafton och Julius födelsedag. Och hon har inte gjort eller köpt någonting. Tiden börjar bli knapp. Tankar flyger runt i huvudet som en tornado, för Milla känns det så i alla fall.

” Om jag bara fick ett svar, om jag bara visste hur det kommer att bli. Jag känner ingen annan som fyller år på julafton som jag kan fråga. Jag tror det skulle underlätta för mamma och pappa också, för ingen av dom verkar veta hur det ska firas heller.”

Amanda bryter tystnade efter en lång stund.

-        Milla, vad är det? Du ser ut som du är i en helt annan värld.

-        Ja, det är jag nog också. Jag hoppas bara Bisse kan hjälpa mig. Det är inte många dagar kvar.

-        Förstår det, säger Amanda och lägger en hand på hennes axel.

-        Kom här vännen, säger Annika och tar Milla till sin famn och kramar om henne. Du ska se att ett svar kommer, och julafton kommer att ordna sig.

-        Ja, det gör det säkert, säger Milla lite ledset och torkar de små tårar som börjat falla ner för kinderna.

Annika tar sin hand och hjälper till och torkar bort de sista. Precis då kommer Eva in genom dörren.

-        Hej tjejer! Så ni är här igen. Vad trevligt, och fika har ni gjort ser jag också. Bra tjejer, ni är så duktiga, säger Eva och ser en lite ledsen Milla i Annikas famn. Vad är det Milla? fortsätter hon. Har det hänt något?

-        Nä då, ingen fara, svarar Milla som nu torkat bort tårarna och kliver ner från Annikas famn. Jag ska nog gå hem nu. Mamma sa det. Att när du kom hem så skulle jag gå.

-        Ok, säger Eva. Men är det säkert att allting är bra.

-        Ja då Eva, jag lovar.

-        Vill du att någon följer dig hem? frågar Eva.

-        Ja kan följa med dig om du vill? säger Annika snabbt.

-        Mm, det vill jag. svarar Milla.

Milla tar tag i Annikas hand och går de två kvarteren hem. Millas mamma Ida ser förstås att det är något när Milla kommer hem. Annika berättar att det inte är någon fara och att det inte har hänt något. Hon försöker berätta så mycket som möjligt, men utan att avslöja något om brevet. Milla går direkt på sitt rum och lägger sig på sängen när hon kommer in. Annika står fortfarande och pratar med Ida en stund.